Förkrossad

När man inte vet vart man ska börja, för man vet inte hur det kommer sluta.

När ens näsmaste vän/syster äntligen kommit hem till sverige efter 1.5 år av dagligt drickande utomlands, tog det en månad innan det börjas igen. Hon säger att det känns okej och hon blir inte så berusad så det är ingen fara. Men tredje dagen i rad nu med shottar mitt på dagen.

Hur gör man? Ska man bara stå och se på när någon tar livet av sig sakta? Jag klarar inte av att se men vill ändå inte svika. Man ser knotor och ben, håret håller på att falla av ben bryts, armar går ur led, varför ser hon det inte själv? Känner mig hjälplös och vet inte vad man glr för att det ska bli bra igen....

Profile picture for user Rosette

Du berättar om din närmaste vän/syster som nyligen flyttat tillbaka till Sverige. Hon har druckit problematiskt under en längre tid, höll upp en månad nu. Du hade hoppats på en förändring när det gäller hennes alkoholbeteende och är nu oroad över det du ser. Att vara nära någon man bryr sig mycket om som lever destruktivt gör ont. Du har vänt dig hit nu som ett steg i att ta stöd utifrån i vad du kan göra. Utöver detta forum finns flera möjligheter att prata med någon om det professionellt, eller testa gå till en grupp där flera med liknande erfarenheter eller situationer möts. Det som passar en som person. Vad tror du skulle passa dig?

Fortsätt skriv och berätta här om hur du tänker och känner, läs gärna runt hur andra gjort, det finn smycket kloka råd och tips här. Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Igen varmt välkommen hit!

Rosette
Anhörigstödet