G0eran

Har aldrig skrivit dikt förr, och kanske blir det aldrig igen ... Men jag måste få lugn och ro i tanken och kroppen. Jag måste plugga 24/7 och just nu funkar det inte. Jag kan varken tänka eller sova. Kanske hjälper det att dela med sig, eller att någon annan kan känna igen sig och att det ger stöd till förändring.

Mitt hjärta är tungt
Oron en pest
För i vårt liv - där bor en objuden gäst

Du lovade att ta det lugnt
Att se livet från en ljusare punkt

Men du vill inte se
Att det där vinet det tär
På kärleken till dig som jag bär

För när vinet knackar på
Får familjen tillbaka stå

Du säger att du vill bli min fru
Men med vinet är du aldrig du

Jag vet inte om jag orkar mer
Jag hoppas att du kanske det ser

Snart måste jag säga halt
För vinet berövar oss allt