Att lämna någon man älskar...

311 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Nordäng67
Renée...

Så härligt att höra ifrån dig!❤️ Jag har också haft så otroligt mycket hjälp av detta forum! Hade nog aldrig klarat av att ta en ny väg utan alla klokheter man läser här och stöd och pepp! Så skönt med människor som förstår en och inte dömer! Och bra för en själv att skriva sina egna tankar och känslor! Stor och varm kram tillbaka ❤️

Nordäng67
Mästare på manipulation..

är mitt ex! Men jag har blivit bra på att genomskåda! Han skickar sms alla dagar nu sedan han plötsligt blev av med jobbet! Och märks att han "firar in" arbetslöshet på samma sätt som han firar semester, mycket alkohol! Sms typ "minns du när vi...."! Jo vi har många fina minnen tillsammans men de är just minnen! Ett av hans sms var ganska talande, han förtränger fortfarande alkoholens negativa konsekvenser: han påminde mig om när vi var på ett bröllop utomlands. Jo det fanns underbara inslag på den resan men också: han drack massor i värmen så en kväll fick han något slags dilerium. Livrädd blev jag och fick vara vaken hela natten för jag trodde han skulle dö. OCH hela natten när jag "livräddade" honom trodde han att jag var hans ex! Dagen efter mindes han inget! Fick sådan lust att skicka sms tillbaka "minns du.."😅 avhöll mig dock! Han är sig alltså sig lik på alla plan, inget skulle bli annorlunda, insikt noll! I ett annat sms: "är en kvinna som är MYCKET intresserad av mig, hon kom hit på kaffe men jag kände i hela kroppen att det var fel, att jag fortfarande älskar dig"! Analys: var ett återkommande problem för oss att han medvetet försökte göra mig svartsjuk. Dessutom kunde han flirta med och sms:a andra kvinnor på fyllan så varifrån kommer detta trohetstänk nu?😇 OM det nu var sant att det är en kvinna som är intresserad av honom så har han helt klart gjort allt hon vill och går med på! Och dom drack inte kaffe utan vin😂
Jag ska nu fortsätta fokusera på mig själv, inte falla in i gamla mönster! Nu har jag analyserat läget och i fortsättningen behöver jag inte ens läsa vad han skriver! Ska fortsätta gå på min fridfulla väg!

Renée
Hej

Glad för din hälsning, Nordäng67!

Jag tycker du ringar in det så bra;
att du accepterar att det fanns underbara inslag
och många fina minnen tillsammans,
men att du var tvungen att lämna på grund av
riktigt dåliga saker som du inte kunde leva med.

Önskar dig en fortsatt fridfull väg! ❤️

Ronile
Nykär i ett samboförhållande med en alkoholist

Hej!

Jag ör ny här men känner mig ändå gammal.
Lite kort om mig som gör att jag har ett alldeles för kort tålamod för alkohol i den mängden!
Mina föräldrar är båda alkisar. Jag har haft en bra uppväxt men har starka minnen från helgerna , jag är nu 32 och dom är ”gamla” jag har lagt ner flera hundra tals timmar, känslor osv men sedan ett år tillbaka förstått att jag längre inget kan göra....

Men .. nu till min nuvarande situation ..
Jag och min sambo har ett förhållande sedan ca 1,5 år tillbaka, vi kommer från var sin tuff separation men har hittat varandra..
Till en början trodde jag att vi ”firade OSS” med lite extra vin och öl...
Men nu har det gått 1,5år och det blir bara värre .. osv starkare, i fler enheter..
Vi har verkligen allt! Men tyvärr hjälper inte det längre , vi kan vakna på lö morgon efter en ”tillställning” med vänner på fredagen och sambon tar 3 snabba whisky och är i mindre bra skick innan vi ens hinner ut och då är klockan 13.00 ca..
vidare försöker jag hålla god min men enheterna bara ramlar in oavsett kostnad och jag får panik!
Jag inser att jag är ”tillsammans med min pappa” inte ordagrant men det känns som när jag var liten!
Jag har kort stubin och har alldeles för lätt att dra drastiskt slutsatser av detta vilket hamnar i att jag vill dela på mej (vilket jag inte alls egentligen vill) men kanske mår han bättre utan mej? Kanske vill han supa ihjäl sej utan mej? Varför ska jag stoppa honom?
Jag kanske stoppar hans drömmar? Mycket JAG här.. jag vet men det handlar om honom.. jag har ”lite försiktigt” ställt ultimatum, det hjälper 1-2 dagar , sen ör det igång , 2-4 vinflaskor eller en flaska whisky om dagen..(vardagar) och ett dåligt samvete och mående dagen efter.. han sköter för tillfälle sitt jobb men det ör bara en tidsfråga innan det går i 1000 bitar oxå... jag känner och vet att han älskar mej och jag honom men jag orkar inte med detta längre!

Till frågan.. vad gör jag?

Nordäng67
Hej Ronile...

Och varmt välkommen hit till Forumet! Bra att du har hittat hit och bra att du har börjat sätta ord på dina känslor och tankar! Förstår din vilsenhet i ditt förhållande! Du skriver att "det är mycket JAG här". Skulle vilja säga att det för lite JAG och för mycket fokus på andra människor och deras problem! Jag har precis som du alltid haft människor omkring mig som har slukat min energi! Nu tänker jag inte att dom slukar min energi längre utan jag tänker att jag GER dom min energi! Vill du GE all din energi till någon som inte ger energi tillbaka? Vänd fokus till dig själv och dina behov! Skriv en lista på vad du behöver för att må bra, viktiga saker, mindre viktiga saker och sånt du absolut inte kan vara utan! Stäm sedan av om du får det som står på din lista i ditt förhållande. Du finns i första hand för dig själv och i andra hand för andra vuxna! När jag började skriva min lista kom jag typ inte på NÅGONTING, visste inte vad jag skulle skriva. Var inte van att fokusera på mig själv. Men det lossnade! Om du känner dig redo, starta en egen tråd. Då kan du följa dig själv bättre. Och få pepp och kloka råd! Kram

Nordäng67
Körde i diket igen...

Ägnade gårdagen åt att gråta floder! Min ene son har kärleksbekymmer! Och det är egna kärleksbekymmer multiplicerat med tio för en mamma! Istället för att bara finnas där för honom drog jag tidigare i veckan igång nån slags turbo variant på stöttning! Utmynnade igår morse i ett slags GRÄL mellan mig och sonen! Till slut påpekade han att jag uppför mig som ett offer! Då åkte jag hem och grät hela dagen istället och i mitt huvud malde: jag bryr mig mest, har alltid tagit mest ansvar och får.. bara skit! Framåt kvällen var jag rejält trött på mig själv, tittade på mitt svullna ansikte i spegeln och kunde bara konstatera att jag hade kört i diket! Han hade rätt min son, offerkoftan hade åkt på igen! Vid känslosamma situationer sitter gamla beteenden djupt och som berget därinne! Upp på vägen i rätt riktning igen! Nu ska jag vara ett stöd på riktigt för min älskade son!

Skrållan
Känns igen

Å vad det känns igen. Härom dagen tog jag över och fostrade mina barnbarn, mitt framför mamman till barnen. Alltså?? Jag kom på vad jag gjorde och bad om ursäkt. Sa till henne, jag håller på att lära mig. Hon förstod. Inte lätt.

Nordäng67
Som du säger Skrållan...

Inte är det lätt! När hjärnan dominerar går det hyfsat men när hjärtat tar över är det fortfarande väldigt svårt! Kram

Azalea
Hjärta eller hjärna

Det växlar vilt hela tiden. Känns så bra när man läser här och man blir peppad att livet men har nu inte är normalt.
Jag är bara i begynnelsen och sa igår att jag vill skiljas. Firar 30 årig bröllopsdag nästa vecka. Känns tungt

Nordäng67
Lite andrum.....

Lät sonen vila från mig några dagar! Igår kväll ringde jag honom och kollade läget. Han lät pigg och glad, var och grillade vid en sjö tillsammans med kompisar. Nöjde mig med att han hade det bra och började inte grotta och ställa massa frågor! Han vet att jag finns där om han behöver mig! Det räcker! Och också det får räcka för mig! Jag behöver inte veta allt och ha kontroll över allt! Han markerade i helgen att han helst pratar med sina bröder och sina två bästa kompisar. Istället för att bli kränkt ska jag vara glad över att min son har fler än sin mamma omkring sig!

Sidor