Startar denna tråd för de som vill läsa eller ta del av hur våra liv ser ut som har utvecklat ett periodiskt missbruk.

Vi är ett par stycken härinne på forumet som är både nykterister och alkoholister i samma person. Det kan vara svårt att förstå vårt sätt att inta alkohol. Även för anhöriga kan det vara svårt att förstå denna typ av drickande. Jag har perioder med ca 9-10 månader utan alkohol och 2-3 månader som jag dricker (drack) totalt per år.

Det är svårt att förstå man har ett problem med alkohol, när man har långa perioder då inga tankar finns på att dricka och att det följs åt av en period med kraftigt intag.

----

Människor omkring mig talade om för mig att jag var missbrukare av alkohol men då jag ansåg att mina nyktra perioder var så väldigt mycket längre än de onyktra så kunde jag inte i min vildaste fantasi förstå att det räknades som missbruk.
De "är du alkoholist?" tester får jag MVG på och är enligt dessa tester utom all fara.

Jag trodde inte ens att jag skulle få hjälp, utan att läkaren skulle avfärda mig som patient då jag inte hade ett "vardagsproblem" med alkohol.

Så var det inte. Läkaren delgav att jag hade ett allvarligt problem med alkohol och att det stora intag jag kan få i mig i ett svep, så finns risk för hjärtstillestånd, epilepsi och leverskador. Jag har fått bra hjälp och har gått från vansinnighets drickare till passiv beroendeperson i 1.5 år.

----

Vad det innebär att ha denna variant av ett missbruk, skrivet ur min egen erfarenhet, är att:

Jag har långa perioder som jag inte alls tänker på alkohol eller känner ett sug, tankarna finns inte alls på att dricka. Min hjärna kan svänga om från detta lugn, till att dricka, väldigt fort.

För mig kommer det som en snabb tanke som inte går att stoppa. Och drickandet tar sin plats - det rör sig inte om socialt drickande. Jag vill drar ner gardinen hemma, ser till att jag har alkohol så det räcker att täcka - fylla - som leder till ångest/abstinens- fyller på med mer för att döva abstinensen.

Så kan det hålla på i en vecka. Tills jag helt enkelt tröttnar - kliver ur mitt drickande. Städar upp runtomkring mig och går ut i vardagslivet. Då infaller en period på 3-4 månader där inget sug finns alls.

En period med att dricka skulle också utlösas om jag tog en öl spontant, där min hjärna kan lura mig - jag har ju vart nykter i 3 månader - jag kan inte vara alkoholist. Jag kan ta en öl - fungerar alltså inte, då vansinnet startar igen. Med en veckas drickande, eller mer.

Jag är alltså nykter ca 9-10 månader per år utan att tänka alkohol. Har inget sug alls. Jag dricker 2-3 månader per år med ett stort intag av alkohol. Ca 1 liter ren sprit per dag. Nästan till medvetslöshet.

Jag kräks såklart, vore konstigt annars så jag tar en stor klunk sprit - håller det nere så länge jag kan för att inte kräkas upp det (vill få ut alkoholen i blodet innan jag kräks) Riktigt vidrigt.

Mina perioder har inte kommit tätare men har innehållit mer alkohol varje gång.

Jag upplever inte att jag är fysiskt beroende av alkohol.

Jag vet inte varför jag har utvecklat att dricka på detta sätt.

Jag har aldrig ångest eller är deprimerad. Har nyligen gjort en ADHD utredning och fick diagnos medelsvår ADHD. EN förklaring kan vara bristande impulskontroll och brist på konsekvenstänkande. Då jag dricker finns det i min värld inga konsekvenser. Morgondagen existerar inte. Jag blir fixerad vid alkohol.

Jag får extrem abstinens när ingen alkohol finns när jag är inne i en dålig period. Läkaren beskrev det likt en narkomans, kan ta till väldigt drastiska åtgärder för att få tag på alkohol.

När jag gick ur min sista period Oktober 2016, så var jag uttorkad till max, sönderkräkt strupe, hade kräkts blod, åt inte en matbit på en vecka och drack 8 liter sprit på 7 dagar.

Jag hoppas det var sista gången.

----

Ni som har andra erfarenheter får gärna fylla på tråden. Kanske det kan hjälpa någon som (precis som jag) inte förstod att detta också är att vara missbrukare av alkohol.

MM

Det du måste vara försiktig med om du har utvecklat detta destruktiva sätt att dricka är mängden alkoholen som kommer i ett svep. Den mängden är väldigt farlig för hjärtat, hjärnan och levern som tar extremt med stryk. Jag har ökat mängden sprit för var gång jag har gått in i en period. Sist förmodligen en dödlig mängd. Men jag överlevde. Jag blir rädd när jag tänker på det. Det kunde gått rakt åt helvetet. Men jag var nog där nere i helvetet en sväng och vände upp igen. Kanske var det inte dags att lämna in? Jag vet inte. Lever gör jag. Och jag är nykter. Livrädd att det ska hända igen.

Även om du kanske inte dricker litervis med sprit nu så var uppmärksam på det.

John-Erik

Viktiga detaljer. Helt klart... Mängden. Sett över tid och om man noga håller koll på konsumtionen..
Räkna fram hur mycket man förbränner kontra intaget.Reglera intaget i förhållande till förbränningen.
Använd A-mätare. Låt inte Promillen överstiga 0,5% vid någon enda tidpunkt.
Om kroppen inte förmår att göra sig av med giftet så blir konsekvenserna
oerhörda och i vissa fall är det rent livsfarligt. En mycket allvarlig situation..
Tänker också på hjärtat men alla organ korrelerar . Hjärta kontra njurar är vetenskapligt fastställt hur det går ihop.
Dåliga njurar=hjärtat tar stryk. Levern: Här har vi ett mycket intressant organ. Reparabel till nästan 100%
eller reversibel om man föredrar detta uttryck. 48 tim. utan A, så har du en rätt juste lever...
Det absolut bästa är att låta bli A ändå. Då funkar det klockrent och man slipper fundera.
Men : Om man ska vara "expertalkoholist" skulle jag tro att det går att dricka samtidigt om man vet
vad A-jäveln tar av. Man skulle behöva ligga under provtagning både under fylla och nykterhet för att få
ett relevant besked för att kunna identifiera "faran".
Faran identifierad och fixa tillsatser som kompenserar för det som A tar och som minskar A:s påverkan på organen, då har man en bra lösning.
Men funkar det i praktiken?
Jo, men troligen bara till en del eftersom organgiftiga ämnen finns i allt vi dricker och äter numera...hur veta vilket gift och vad som påverkat vid var tid?
Hur veta specifikt vad A- har gjort när vi har så mycket andra gifter som affekt i våra kroppar.
Men oddsen är helt klart bättre om man vet vad A söndrar i kroppen..Intaget av levervänligt bör ökas och intaget av levergiftigt bör begränsas oavsett.
Om man vet att A försurar så tar man basreglerande medel (går inte att överdosera om man köper rätt).
PH-värdet är ofta uselt hos en A-latent! Måste kollas hela tiden via urinsticka...
Kroppen ska vara basisk för att fungera bra..Tänk på att A är sjukdom.. ibland dödlig..

Detta för nu... Sköt om er alla..

/John

Ron32

Är det bara taggarna utåt direkt när andra ska plädera hur farligt A är och hur det påverkar oss negativt på många plan.
Jag tror nog ingen har gått miste om de skadeverkningar som A ger. Ingen behöver knappast upplysas om detta med ingående fakta. Om man vill kan man ta reda på det och läsa det själv.

Den som har problem behöver inte detta, något som leder till ännu mer rädsla och ångest. Det vi behöver höra är: Kroppen är en fantastisk mekanism som har otroligt god förmåga att reparera sig själv och läka. Vi ska inte behöva bli skrämda till nykterhet.

Btt

Veta hur illa alkohol påverkar kroppen hur farlig den är i giftiga mängder.
För det är sanning. Det kan få någon att vakna, kunskapen.
Vi behöver också veta att kroppen kan läka återhämta sej tillfriskna.
Det ger hopp och anledning till att sluta dricka för mycket.
Det är sant att en alkoholist sällan slutar dricka för att det är farligt det måste ofta till ytterligard något argument eller anledning.
Om du jobbar med miljöfarliga eller giftiga ämne vill du inte veta det då så att du kan skydda dej eller sluta jobba med det, om du vet har du ett val.
Det har man vad gäller alkohointag också än mer när du fått kunskap om dess effekter.
Att sticka huvudet i sanden hjälper verkligen inte det stjälper

Ron32

Gäller bara att hitta en tillräckligt stark motivationsfaktor för att sluta dricka. Det räcker inte för mig att det är "farligt".
När man inte mår så bra kan det vara svårt att hitta en mening i tillvaron. Har länge varit ganska vilsen, vad gäller vad jag vill med livet.
Jag vet inte riktigt. Både vad gäller arbete, familj, fritid. Försöker. Kanske jag borde skaffa en hund som sällskap. Att få något/någon annan att fokusera på för en gångs skull, än bara mig själv.

Hej

Ny och har bara läst tidigare :)

Så här ser mitt drickande ut:
(känner någon igen detta?)

Helt nykter mellan 2012 - 2014.
Drack mest på krogen, men av en händelse så lade jag av.
Fick en LOB och dotterns pappa ställde krav.

Sen ett år tillbaks kan jag inta stora mängder alkohol i flera dagar.
Vi pratar litervis under 4-5 dagar. Starksprit. Då ligger jag helt däckad. På gränsen till medvetslös.
Äter inte något.
Sen när jag lyckas bryta det så är det stark ångest i ett par dagar.
När jag har ställt mig upp igen så har jag avsmak för alkohol i ett par månader.
Dricker då ingenting. Har heller inget sug. Snarare känner jag mig äcklad.

Tills hjärnan säger till mig att nu är det dags. Fast jag vet hur galet dåligt jag mår så kan jag inte stoppa det.
Har precis haft ett sådant anfall och får inte ner mat för magen är sönder av alla kräkningar...

Har också det där maniska drickandet emellanåt.Är ju tyvärr så att eftersom jag har så lätt att sluta när jag bestämmer mej för det och sen kan va nykter längre perioder,så tänker jag att då är man ju inte alkoholist?Då känner jag mej normal rätt fort och förstår inte riktigt oron och misstänksamheten från min man.Mår så himla bra utan alkohol,men vill inte ge upp tanken på att kunna dricka normalt.

Vad är skillnaden på ett återfall och periodarens "sätt att dricka"?
Är det supar mönstret om man inte har satt upp ett mål att vara nykter
och ett återfall om man har ett mål att vara nykter?

Om jag ser till mitt eget haltande under ett par år där det
var 1-2 månader helt utan och sen drack jag i en vecka.

Innan jag fattade att jag var periodare så tyckte jag att detta
var att ta ett återfall men egentligen är det ju det mönstret vi har i
sjukdomen.

Lyfter över frågan hit så slipper AlkoH få en svar i sin egen
tråd :)

MM

Anders 48

Bra att flytta den här tråden. Kanske blir det mer drag i den?! Dipsomantråden! Tycker ordet dipsoman nästan är lite trevligt:) Som diplomat, typ. Ska testa det på någon någon gång. "Jag är en lugn, stabil o sympatisk person, och dessutom dipsoman...."?.

Kanske skulle ditt "Klotterplank" flytta hit också?! Bara en tanke.....

Kram på re'. / Anders - dipsomanist javisst!

Ja tror det är viktigt att de/vi som är diplomatiska periodare hittar rätt :) och att man håller tråden vid liv. Tror det är många, precis som jag själv, 2016 som inte riktigt vågar skriva för att dom inte känner igen sig i "vardagsdrickarnas" mönster. Det är svårt att ge råd när man inte känner igen sig. Men dippardrickandet, det fattar jag och kan ge strategiska råd om. Som jag skrev i AlkoH's tråd att jag undrar vad är ett "återfall" och vad är ett" mönster i sjukdomen"?

Fick ett svar där och för att inte starta en diskussion i hennes privata tråd så kopierade jag den hit istället.

Kram från MM :D och en fin Lördag till dig och alla andra.

Ja vi periodare blir ju maniska. Ber om ursäkt att jag inte sett ditt inlägg förens nu. Satt och funderade på vad mer jag är manisk i. Det ä ganska mycket. Jag kan verkligen snöa in på saker. Hur ser ditt mönster ut? Vi är inte så många periodare härinne men det finns nog iaf 5-6 st som är hyfsat aktiva att skriva. Och sen vet jag fler som inte är så aktiva just nu men hoppas att dom återkommer. Med hopp att du skriver igen och inte kände dig negligerad.

Kram

MM (passiv och nykter periodare/dipsomanier och även diplomat)

AlkoDHyperD

Och hur jag ser på återfall, risk för återfall kontra återgång till periodisk alkoholism.
För mig är ett återfall att börja dricka och sedan återgå till samma drickande som tidigare, dvs en eskalerande suparperiod som för egen del kan vara mer eller mindre intensiv. Förmodligen mer intensiv för varje gång, men det tänker jag inte utforska.

Typexeplet var januari -17, återfall efter ett års nära på helnykterhet där den nyktra perioden -16 innehöll någon enstaka helg precis innan jag fick adhd-medicin men som aldrig hann eskalera eftersom medicinen hjälpte mig att stanna upp.

Återfallet, liksom två tidigare med sju månaders mellanrum, började med helgsupande, ökade snabbt till nästan varje dag och även mängden alkohol per tillfälle gick uppåt i raketfart. Det varade i en månad och sista dagarna trodde jag att jag skulle dricka ihjäl mig. Det var då jag öppnade ett konto här och mer tydligt insåg att jag aldrig mer kunde dricka utan att riskera katastrof.

Innan dess visste jag visserligen att jag var, eller rättade sagt varit, alkoholist och hade hållit mig nykter långa perioder. Var nog inte så utpräglat periodare innan mitt första race 2015. Var riktigt illa däran för tjugo år sedan men trodde det läkt ut eftersom femton år var lugna genom småbarnsåren och tävlingsambitioner.

Ett nästan-återfall, eller risk för återfall, räknade jag helgerna för ett år sedan. Det hann inte eskalera från helgsupande och med hårt arbete för att bryta innan det gjorde det lyckades jag vända efter fyra helger. Att jag inte kallar det återfall är för att jag inte drogs in i en suparperiod. Alltså inte återfall i den typen av drickande som jag hade innan.

Om det fortsatt med då och då helgsupande därefter skulle jag sett det som ett återfall. Jag kan inte dricka en helg då och då. Det slutar alltid med en upptrappning. Och för att bryta krävs så mycket energi att jag inte ens vill försöka klara att dricka ”bara en gång”.
För då väcker jag demonen och blir besatt.
Jag älskar nämligen känslan. Så ju bättre jag ”klarar” ett sådant tillfälle, typ att det blir kontrollerat och inga konsekvenser, desto hårdare sitter jag i min egna mentala fälla.

Man skulle kunna tänka att för ett år sedan kunde jag ju avbryta efter några helger och då borde det ju inte vara så farligt att göra så säg en gång om året.
Men den som läser mina inlägg från oktober -17 (kan ligga i tråden Ångesten finns i ambivalensen under Förändra ditt drickande) kan se hur svårt det var och hur nära det var att jag inte kom ur det. Så mycket ork det tog, så mycket ångest.
Ingen endags- eller helgfylla är värt kampen efteråt.

Ska jag dricka igen blir det utifrån att jag gett upp allt och verkligen vill avsluta mitt liv så som jag vill leva det.
Nu är jag lugn och klar i skallen, men vet också att min hjärna är opålitlig och när som helst kan hitta på motiveringar att utmana ödet.
Därför förebygger jag så gott jag kan även om jag varit helt nykter i ett år nu, och det är snart två år sedan min förra ’period’.

Har läst alla inlägg i denna tråd och känner igen mig i det mesta. Detta med att inte ha "sug" när man är nykter är särskilt träffande för mig. MEN sedan har dagen kommit då jag tänkt att, "men va fan", eller fått känslan av att där "finns något bortom bergen" och då har min planering börjat eller så har jag klivit in på bolaget.
Jag har nu snart levt ett helt liv (är 74 -år) större delen som periodisk alkoholist. Varit mycket nära döden vid flera tillfällen pga hårt drickande. Dricker i princip allt som innehåller alkohol när jag varit inne i en period. Spolarvätska och T-sprit när jag inte fått tag på sprit.

Jag har inget svar på någon fundering som jag tagit del av i denna tråd. Däremot kan jag beskriva vad jag gör för att hålla mig nykter.
1. Jag har en kontakt på beroendemedicinska mottagningen som jag kan nå vid behov.
2. Jag tar Antabus regelbundet, 200 mg varje torsdag och söndag. Detta för att undvika att falla för en impuls och eftersom jag inte har något "vardagssug " är detta problemfritt.
3. Tar blodprov regelbundet för att hålla koll på levern.
4. Tar antidepressiva mediciner. Vet inte om detta har bäring på mitt missbruk men min alkoholläkare tror det så jag böjer mig för det.
5. Tar sömnmedicin vid behov. Propavan alt Imovane.
6. Försöker hålla mig fysiskt aktiv.

Jag har fått bra hjälp med min periodiska alkoholism när jag mött erfarna alkoholbehandlare. Däremot har jag satt myror i huvudet på personer som inte haft rejäl erfarenhet. Därför tror jag att det är mycket viktigt att vi söker oss till verklig professionell hjälp.

Om jag skall försöka beskriva mitt missbruk stannar jag nog vid att jag ibland försöker begå ett partiellt självmord. Senast detta skedde var för två år sedan, jag räknar mig som årsbarn med MM. Då räknar jag inte de 20 centiliter som jag i december förra året försökte använda som medicin mot en inflammation i munhålan och lungan. Jag höll på att dö men klarade mig med en månad på sjukhus.

med hälsningar
Ikaros

Du behövs sannerligen i denna tråd med din kunskap och erfarenhet.
Är periodaren fysiskt beroende av A? Eller är vi bara maniska? Är mani en sjukdom?
Och om vi inte är fysiskt beroende - snarare tvärtom - varför dricker vi då?

Jag upplever det som ett mentalt beroende som övergår till vansinne.

Tack för svar!Jag kan se att jag har lätt för att när jag gör nåt så ska det göras fullt ut.Typ som att bestämmer jag mej för att börja promenera så måste jag göra det helst 2-3 ggr om dan och långt.Som att om jag får för mej nåt så ska det göras ordentligt!Jag är 46 år och det här drickandet har hållt på i ca 3-4 år nu.Innan hade jag inga problem överhuvudtaget.När jag börjar dricka så tänker jag i regel att skit samma...nu har jag ju ändå förstört och familjen vet ju så jag orkar inte ens försöka ta det lugnt för att dölja.En del av mej skulle nästan tycka det vore bättre med sug...Nu vet man aldrig när det slår till....

Nej jag vet precis hur det är. Och fler än mig. Det viktiga i att ha periodiskt beroende är att inse att det är ett problem trots att man har väldigt svårt att förstå det. Det är också en jobbig situation för de anhöriga som "vaggas" in att nu är det lugnt. Så smäller det till igen och allt rasar. Jag vet inte om du har läst igenom denna tråd där flertalet som har skrivit har denna typ av mönster. Lång period av nykterhet för att gå över till hetsdrickandet.

Kan du se ett mönster i ditt drickande? Att perioderna kommer regelbundet, mängd mm.
För många handlar det om stora mängder under ett antal dagar.

Hej alla
Jag sitter och funderar litet över vad som är typiskt för periodiskt beroende. Tanken slog mig då att vi här inne kanske skulle kunna skriva något sammanhållet som skulle kunna vara till nytta för andra och för vården. Vet inte om det är en bra idé men jag vill här lägga fram det som ett förslag.
Kanske vi skulle kunna börja med att ställa frågor liknande dem som MM ställt här ovan.

Mitt förslag är att börja med frågan om där finns något vi kan enas om är typiskt för en periodisk beroendeperson och som skiljer ut denne från den som är beroende?
Kan det vara ett bra första steg?

Om vi sedan vill fortsätta arbetet kanske vi skall söka mer efter gemensamma nämnare och använda dessa som huvudrubriker.

En ledare för arbetet krävs om vi vill fortsätta. MM är mitt förslag.
Kanske vi med målsättning att skapa ett mindre häfte eller till och med en bok kan ge ett värdefullt bidrag till förståelsen för detta problem.

hälsningar
Ikaros