Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Min särbo (vi har varit sambos, men jag har flyttat ut) han dricker varje dag. Det kan vara två öl. Ett glas vin eller en hel flaska. Finns inget vin eller öl hemma så blandar han en drink. Jag kommer från ett hem där det dricks väldigt lite. Absolut i kontrast till hans familj. Men det kan inte bara va jag som inbillar mig att detta är ett problem?
Hej,
jag hade inte tänkt delta i forumet men har tänkt om. Jag deltar om och när jag orkar, här finns ju många som delar mycket av mina erfarenheter.
Misstänker att min man har ett alkoholmönster som är osunt. Han gillar öl, starköl och dricker alltid på lediga dagar samt fredag/lördag. Det blir ofta 4-5 pilsner per kväll och lite whiskey ibland. Jag är i princip nykterist och gillar inte när han blir sluddrig och trög (onykter). Jag har påtalat detta så han försöker att tänka på det men han har svårt att själv se när han passerar gränsen. Han kan ofta ta en pilsner på em. då han klipper gräset eller gör annat och fortsätter sen att dricka fram till kvällen.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.. Pappa har haft problem med alkoholen så länge jag kan minnas. Han har ett "normalt" jobb så är ledig nästan varje helg. Jag kommer ihåg när jag växte upp hur jag aldrig kunde ta hem kompisar över helgen och så för jag inte visste om han skulle vara full eller inte. Chansen var stor att han skulle va full och odräglig. Spela super hög party musik så var oftast ett av tecknen att han började bli full. Han blev alltid arg om man frågade om han kunde sänka. Så fort jag märkte att han va full så kände/känner jag sånt hat emot honom.
SKÅNE:
Är det någon som kan rekommendera en KBT-behandlare med inriktning på varför vi är är här.
Inte för mig som anhörig utan min anhöriga som har problemet.
Min pappa dricker och det håller på att kosta honom relationen med min mamma. Han är deprimerad och medveten om sina problem. Vad kan jag göra för att hjälpa? Jag är rädd att han kommer ta livet av sig om det fortsätter.
Jag är en ledsen kvinna som har en man som har bosatt sig här hemma hos mig och jag känner bara ett elände över honom! Han kommer på torsdagarna och åker på söndagarna för att jobba! Visst han jobbar i alla fall men jag vet att han dricker även då han kommer till hotellrummet! Han kommer hit irriterad och börjar då ta sig ett stort glas vin, det rör sig om 3 dl! Sedan håller han på till sena natten! Han uppför sig som en tonåring. Det är mycket som jag har lagt märke till som han håller på med, men inga droger! Ja, vi var väl en tid sambo för 7 år sedan nu!
Vad gör man som anhörig när ens närstående håller på o ta dö på sig själv......kommunen har hjälpt till med behandlingshem i 3 månader som hjälpe i 14 dagar efter hemkomsten, sen satt spritjävelen på axeln igen, nämnas skall göras att personen med alkoholproblem är gastric by pass opererad ( magsäcks förminskning) o det är ingen bra combo eftersom alkoholen tas upp fortare av kroppen o når belöningscentrat i järnan snabbt, har bett beroendecenter om hjälp och det va att de kunde erbjuda antabus.....och motivationen hos den drabbade är inte 100%, så det är svårt att va anhörig o se på när dö
Jaaa var ska man börja...
Just nu har jag en man på jobbet som mår skit och känner att han går och väntar på en dödsdom som han beskriver det, dvs vad mitt beslut blir, stanna eller för en gångs skull flytta ifrån honom.
Ååååå att det ska vara så svårt att ta steget.
Vi har varit tillsammans sen jag var 16 år, nu i totalt 23 år. Vi har barn på 12 och 18 år.
Han har alltid haft ett problem med alkoholen, alltid blivit skitfull, fullast av alla, jag har fått ta hand om han o skämts...
Vi har bråkat om den här jävla skiten i hur många år som helst.
Hej.
Ska försöka fatta mig kort. Men är i desperat behov av råd för att hjälpa min mamma.
