Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Förtvivlad blade runner

Igår var en bra dag, min man var nykter och sov stora delar av dagen så att jag och barnen kunde ägna oss åt helgaktiviteter. Han undviker oss även när han är nykter med undantag för någon dag per månad om vi har tur. Han är bara nykter ca en dag på 20 sedan nyår. Jag vill försöka prata med honom när han är nykter men han drar sig undan eller säger att vi ska ta det en annan dag. Idag när jag kom hem var han inte nykter. Han skulle laga mat och jag frågade en praktisk fråga om morgondagen och då släppte han bara allt och lämnade. Sa att han inte stod ut.

Är han en psykisk misshandlare?

Jag har träffat en man som jag blivit kär i och älskar djupt. Han har problem med alkohol men det är först nu jag börjat inse det. Jag har haft ett hopp om att det inte är så farligt och att det ska bli bättre, eftersom jag tycker så mkt om honom. Det känns som att han innerst inne är en snäll och bra människa med empati. Men det är som att träffa två olika personligheter. Ena stunden är jag världens finaste och andra stunden är han nästan äcklad av mig och säger att han aldrig kännt ngt för mig. Han växlar mellan varm och kall och mellan att vara av och på.

När går det ifrån ångestdämpande drickande till beroende?

När ska man sluta vara medberoende och faktiskt se saker för vad det är.. Är uppvuxen med en alkoholist till pappa.. Vet symtomen.. Men när har det gått ifrån ångestdämpande till ett faktiskt beroende? Min man kan dricka varje kväll i en vecka (ibland en 3,5, ibland 6 st 5,7 och en jävla massa whiskey) sen va nykter i en vecka.. I helgen va en sån kväll.. Hade bett om en vit helg.. Men så kommer han hem med ett gäng öl.. För han hade inte ”fattat” det så och så fnissar han.. FNISSAR..

dumpad pga hans missbruk

Jag och mitt ex var ilag i över 3år (gick isär i maj), jag är 24 och han 31, vi har en dotter ilag på 2 år. Vi träffades genom fester och jag såg väl egentligen redan då att det gick överstyr och såg honom inte alls som min framtida kärlek, förutom att vi hade väldigt kul ihop. Sen en dag frågade han om jag ville komma hem en veckodag och kolla på film och det var då känslorna uppstod, när han var nykter, sen var jag fast. I början kunde han höra av sig till en annan tjej på fyllan men skyllde över det på mig att han har så ”osäker” på mig.

Vad ska jag göra?

Min särbo (vi har varit sambos, men jag har flyttat ut) han dricker varje dag. Det kan vara två öl. Ett glas vin eller en hel flaska. Finns inget vin eller öl hemma så blandar han en drink. Jag kommer från ett hem där det dricks väldigt lite. Absolut i kontrast till hans familj. Men det kan inte bara va jag som inbillar mig att detta är ett problem?

Dricker min man osunt?

Misstänker att min man har ett alkoholmönster som är osunt. Han gillar öl, starköl och dricker alltid på lediga dagar samt fredag/lördag. Det blir ofta 4-5 pilsner per kväll och lite whiskey ibland. Jag är i princip nykterist och gillar inte när han blir sluddrig och trög (onykter). Jag har påtalat detta så han försöker att tänka på det men han har svårt att själv se när han passerar gränsen. Han kan ofta ta en pilsner på em. då han klipper gräset eller gör annat och fortsätter sen att dricka fram till kvällen.

pappa har problem

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.. Pappa har haft problem med alkoholen så länge jag kan minnas. Han har ett "normalt" jobb så är ledig nästan varje helg. Jag kommer ihåg när jag växte upp hur jag aldrig kunde ta hem kompisar över helgen och så för jag inte visste om han skulle vara full eller inte. Chansen var stor att han skulle va full och odräglig. Spela super hög party musik så var oftast ett av tecknen att han började bli full. Han blev alltid arg om man frågade om han kunde sänka. Så fort jag märkte att han va full så kände/känner jag sånt hat emot honom.