Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Kan inte bestämma mig - lämna eller kämpa?

Min man dricker. Vi har två barn under 10 år. Han har aldrig sökt hjälp för sitt drickande, ska "klara det själv". Håller det mesta inom sig och jag har svårt att avgöra om han verkligen anser att hans drickande är ett problem eller om det är något han bara säger för att lugna ner mig efter ett dryckesrace. Han är kanske inte så illa därran. Sköter sitt jobb, håller sig nykter mån-tor men dricker oftast fre-lör-sön - ofta sjuk måndag. Häver i sig sprit på kort tid, är full med barnen på eftermiddagarna/kvällarna och ligger i sängen hela dagen.

Åldrande alkoholiserad pappa

Jag skriver här för att få lite råd. Jag har läst flera trådar här om att vara anhörig och medberoende och det känns både tröstande att en inte är ensam, men också stärkande att det finns så mycket stöd hos er som skriver här. Jag har nyss deltagit i den internetbaserade undersökningen här på AH och den gav mig en del insikter om mitt medberoende, men jag behöver mer handfast stöd för att ta mig ur det värsta medberoendet och även kanske läka sår från barndomen och bryta destruktiva inneboende mönster jag har som får mig att må hemskt.

Dom osynliga ledtrådarna

Kommer hem från ett em/kvälls pass, möts av min man i hallen jag ser på honom på en gång att han tagit några öl jag behöver inte känna någon doft utan jag bara vet,räcker med en öl så kommer hans små ljud/fram han vet inte vilka grejer jag ser det på pch det kommer jag aldrig avslöja!!
Han har sista tiden haft en lite hård ton och arrogant sätt som jag inte är riktigt van vid....

Prenumerera på Forum för anhöriga