Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Har nu insett att jag och barnen inte kan leva så här längre så jag har tagit steget och lämnat honom. Men hur går jag vidare nu? Alla tankar? Har jag gjort rätt val? Det kanske inte är så farligt? Överdriver jag? Jag älskar ju den nyktra mannen.. så otroligt mycket. Jag vet ju nånstans att jag gör helt rätt, men alla dessa känslor.. och ångest..
Hur mår han i det här?
Jag och min kille har varit ihop i snart två år. Vi bor inte ihop än men har långtgående planer för det. Jag har inga barn och han har en son på 9 år. Jag älskar både honom och hans son och på ytan ser nog allt bra ut. Men, vi har väldigt olik inställning till alkohol. Jag är uppväxt med föräldrar som aldrig "helgdrack". När det var fest kunde jag se mina föräldrar dricka men aldrig så det gick över styr. Under storhelger var det aldrig tal om någon nubbe (undantag för midsommar) eller jul/påsköl.
Hej!
Jag sitter i en komplicerad situation som jag inte vet hur jag ska hantera.
För några år sen trodde vi att mamma höll på att gå in i väggen, men det visade sig att hon drack.
Mina föräldrar har alltid druckit mycket i sociala sammanhang men har under min uppväxt aldrig märkt av att de inte kan hantera det. Min mamma är även min chef på ett mindre företag vi jobbar på.
Igår var en bra dag, min man var nykter och sov stora delar av dagen så att jag och barnen kunde ägna oss åt helgaktiviteter. Han undviker oss även när han är nykter med undantag för någon dag per månad om vi har tur. Han är bara nykter ca en dag på 20 sedan nyår. Jag vill försöka prata med honom när han är nykter men han drar sig undan eller säger att vi ska ta det en annan dag. Idag när jag kom hem var han inte nykter. Han skulle laga mat och jag frågade en praktisk fråga om morgondagen och då släppte han bara allt och lämnade. Sa att han inte stod ut.
Jag har träffat en man som jag blivit kär i och älskar djupt. Han har problem med alkohol men det är först nu jag börjat inse det. Jag har haft ett hopp om att det inte är så farligt och att det ska bli bättre, eftersom jag tycker så mkt om honom. Det känns som att han innerst inne är en snäll och bra människa med empati. Men det är som att träffa två olika personligheter. Ena stunden är jag världens finaste och andra stunden är han nästan äcklad av mig och säger att han aldrig kännt ngt för mig. Han växlar mellan varm och kall och mellan att vara av och på.
När ska man sluta vara medberoende och faktiskt se saker för vad det är.. Är uppvuxen med en alkoholist till pappa.. Vet symtomen.. Men när har det gått ifrån ångestdämpande till ett faktiskt beroende? Min man kan dricka varje kväll i en vecka (ibland en 3,5, ibland 6 st 5,7 och en jävla massa whiskey) sen va nykter i en vecka.. I helgen va en sån kväll.. Hade bett om en vit helg.. Men så kommer han hem med ett gäng öl.. För han hade inte ”fattat” det så och så fnissar han.. FNISSAR..
Jag och mitt ex var ilag i över 3år (gick isär i maj), jag är 24 och han 31, vi har en dotter ilag på 2 år. Vi träffades genom fester och jag såg väl egentligen redan då att det gick överstyr och såg honom inte alls som min framtida kärlek, förutom att vi hade väldigt kul ihop. Sen en dag frågade han om jag ville komma hem en veckodag och kolla på film och det var då känslorna uppstod, när han var nykter, sen var jag fast. I början kunde han höra av sig till en annan tjej på fyllan men skyllde över det på mig att han har så ”osäker” på mig.
Min särbo (vi har varit sambos, men jag har flyttat ut) han dricker varje dag. Det kan vara två öl. Ett glas vin eller en hel flaska. Finns inget vin eller öl hemma så blandar han en drink. Jag kommer från ett hem där det dricks väldigt lite. Absolut i kontrast till hans familj. Men det kan inte bara va jag som inbillar mig att detta är ett problem?
Hej,
jag hade inte tänkt delta i forumet men har tänkt om. Jag deltar om och när jag orkar, här finns ju många som delar mycket av mina erfarenheter.
Misstänker att min man har ett alkoholmönster som är osunt. Han gillar öl, starköl och dricker alltid på lediga dagar samt fredag/lördag. Det blir ofta 4-5 pilsner per kväll och lite whiskey ibland. Jag är i princip nykterist och gillar inte när han blir sluddrig och trög (onykter). Jag har påtalat detta så han försöker att tänka på det men han har svårt att själv se när han passerar gränsen. Han kan ofta ta en pilsner på em. då han klipper gräset eller gör annat och fortsätter sen att dricka fram till kvällen.
