Forum för anhöriga

Hej..!

Jag är ny här, har suttit och läst massa olika forum här på morgonen och insett att min sambo ÄR alkoholist..

Lögner, svek.. allt stämmer som så många andra berättar här.

Min sambo smygdricker för mig, jag har ALDRIG sett han full, eller småberusad. Men flaska efter flaska blir tom.. ölen tar slut.. frågar jag så ”är det inte så farligt” och ”en öl efter jobbet för att slappna av är väl ok?”

Jag är gift med en man som haft problem med alkoholen i flera år. Han har tidigare druckit rejält mycket men jag fick nog för några år sedan, vilket gjorde att han sökte hjälp i form av terapi. Problemet de sista ca 2 åren är att han dricker i smyg. Han blir sällan full men smygdricker. Han har inga problem med att ljuga mig rakt upp i ansiktet om att han har druckit trots att han vet att det är det som sårar mest. Vi har två barn, 5 år och 1 år, vilket gör allt mycket svårare. Jag har noll tillit till honom iom att han så enkelt bara ljuger mig rakt upp i ansiktet.

Min man har alltid - sedan tonåren - druckit mycket alkohol. Han vet inget annat sätt att leva.
Tillsammans har vi druckit mycket alkohol och jag förstår inte hur vi orkat vara både småbarnsföräldrar samtidigt som vi nästan varje helg haft huset fullt av gäster - och en massa alkohol. Men på något sätt har vi klarat det rätt bra och nu är barnen ganska stora (15 respektive 12 år).
Jag är inte beroende av alkohol. Men jag dricker också mycket.

Hej! Vet inte riktigt vart jag ska börja skriva om det här, det är en riktig härva för mig men ska försöka vara kortfattad.

Hur funkar anhörighetsgrupper?

Hej, min man har tagit återfall denna vecka och flera gånger han han sagt att han ska sluta och "trappa" ner. Senast i söndags sa han att han INTE skulle handla något mer utan han skulle ta en "Cold Turkey". Nu är han så skakis och har ångest, mycket ångest så han vill att jag far o handlar sprit åt honom. Han har ringt t Beroendecentrum som sa att han skulle trappa ner själv eftersom det var fullt. Han vill egentligen inte dricka, han vill vara ren och leva. Jag blir otroligt kluven till detta samtidigt som är det emot mina principer att köpa eller skjutsa honom systemet.

Hej,

Jag är mamma till tre underbara barn och fru till en missbrukare. På rubriken kan det uppfattas som att jag är mamma till en missbrukare, hehe. Skämt åsido, men så känns det faktiskt ibland...

Jag har läst mycket här på forumet men det var ett tag sedan nu. Det hjälper verkligen att läsa här. Jag har kunnat ta små steg för mig själv men känner att jag behöver ny kraft. Så jag ska försöka titta in lite oftare om jag orkar. Man blir ju samtidigt smärtsamt medveten om sin situation.

Kommit på att jag står på exakt samma punkt som jag gjorde för två år sen trotts att jag trodde och lovade mig själv att aldrig hamna där igen.
Men har svårt att lämna för jag vill att han ska förstå att han fortfarande har problem även om hans liv inte är desamma som för två år sen. Hur mycket ska jag vara med om innan jag att hans kärleken till mig är stor men kärleken till alkoholen är större? Alkoholen kommer alltid komma i första hand.

Hej!

För ca 10 år sedan skildes mina föräldrar. Min mamma lider av ngn form av borderline och min pappa alkholist. Dock erkänner han inte det själv.

Jag är idag vuxen. Är gift och har två barn och tredje påväg. Jag har fram tills i maj haft en av och till kontakt med min pappa under många år. Jag har jobbat hårt för att ha en ”normal” relation med honom i så många år.

Hej, är nyhär så vet inte riktigt hur det här går till. Men är här pgr av att min mammas alkoholmissbruk bryter ned mig.