Forum för anhöriga

När ska man sluta vara medberoende och faktiskt se saker för vad det är.. Är uppvuxen med en alkoholist till pappa.. Vet symtomen.. Men när har det gått ifrån ångestdämpande till ett faktiskt beroende? Min man kan dricka varje kväll i en vecka (ibland en 3,5, ibland 6 st 5,7 och en jävla massa whiskey) sen va nykter i en vecka.. I helgen va en sån kväll.. Hade bett om en vit helg.. Men så kommer han hem med ett gäng öl.. För han hade inte ”fattat” det så och så fnissar han.. FNISSAR..

Jag och mitt ex var ilag i över 3år (gick isär i maj), jag är 24 och han 31, vi har en dotter ilag på 2 år. Vi träffades genom fester och jag såg väl egentligen redan då att det gick överstyr och såg honom inte alls som min framtida kärlek, förutom att vi hade väldigt kul ihop. Sen en dag frågade han om jag ville komma hem en veckodag och kolla på film och det var då känslorna uppstod, när han var nykter, sen var jag fast. I början kunde han höra av sig till en annan tjej på fyllan men skyllde över det på mig att han har så ”osäker” på mig.

Min särbo (vi har varit sambos, men jag har flyttat ut) han dricker varje dag. Det kan vara två öl. Ett glas vin eller en hel flaska. Finns inget vin eller öl hemma så blandar han en drink. Jag kommer från ett hem där det dricks väldigt lite. Absolut i kontrast till hans familj. Men det kan inte bara va jag som inbillar mig att detta är ett problem?

Hej,

jag hade inte tänkt delta i forumet men har tänkt om. Jag deltar om och när jag orkar, här finns ju många som delar mycket av mina erfarenheter.

Misstänker att min man har ett alkoholmönster som är osunt. Han gillar öl, starköl och dricker alltid på lediga dagar samt fredag/lördag. Det blir ofta 4-5 pilsner per kväll och lite whiskey ibland. Jag är i princip nykterist och gillar inte när han blir sluddrig och trög (onykter). Jag har påtalat detta så han försöker att tänka på det men han har svårt att själv se när han passerar gränsen. Han kan ofta ta en pilsner på em. då han klipper gräset eller gör annat och fortsätter sen att dricka fram till kvällen.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.. Pappa har haft problem med alkoholen så länge jag kan minnas. Han har ett "normalt" jobb så är ledig nästan varje helg. Jag kommer ihåg när jag växte upp hur jag aldrig kunde ta hem kompisar över helgen och så för jag inte visste om han skulle vara full eller inte. Chansen var stor att han skulle va full och odräglig. Spela super hög party musik så var oftast ett av tecknen att han började bli full. Han blev alltid arg om man frågade om han kunde sänka. Så fort jag märkte att han va full så kände/känner jag sånt hat emot honom.

SKÅNE:
Är det någon som kan rekommendera en KBT-behandlare med inriktning på varför vi är är här.
Inte för mig som anhörig utan min anhöriga som har problemet.

Min pappa dricker och det håller på att kosta honom relationen med min mamma. Han är deprimerad och medveten om sina problem. Vad kan jag göra för att hjälpa? Jag är rädd att han kommer ta livet av sig om det fortsätter.

Jag är en ledsen kvinna som har en man som har bosatt sig här hemma hos mig och jag känner bara ett elände över honom! Han kommer på torsdagarna och åker på söndagarna för att jobba! Visst han jobbar i alla fall men jag vet att han dricker även då han kommer till hotellrummet! Han kommer hit irriterad och börjar då ta sig ett stort glas vin, det rör sig om 3 dl! Sedan håller han på till sena natten! Han uppför sig som en tonåring. Det är mycket som jag har lagt märke till som han håller på med, men inga droger! Ja, vi var väl en tid sambo för 7 år sedan nu!

Vad gör man som anhörig när ens närstående håller på o ta dö på sig själv......kommunen har hjälpt till med behandlingshem i 3 månader som hjälpe i 14 dagar efter hemkomsten, sen satt spritjävelen på axeln igen, nämnas skall göras att personen med alkoholproblem är gastric by pass opererad ( magsäcks förminskning) o det är ingen bra combo eftersom alkoholen tas upp fortare av kroppen o når belöningscentrat i järnan snabbt, har bett beroendecenter om hjälp och det va att de kunde erbjuda antabus.....och motivationen hos den drabbade är inte 100%, så det är svårt att va anhörig o se på när dö