Forum för anhöriga

Hej !
Det här blir ett långt inlägg och syftet är en förhoppning om några råd från er med erfarenhet.
För 15 år sedan flyttade jag ihop med en alkoholist. Vi fick barn. Han var mestadels nykter första halvåret men sen barkade det iväg. Man kunde inte lämna honom ensam ens kortare stunder utan att han blev full. Det klassiska: smygdrack, gömde alkohol överallt, försvann en helg här och där. Men skötte alltid jobbet under veckorna.
Jag är ingen lugn och tålmodig person så jag flyttade efter ett par år.

Hej på er.

Jag har precis hittat hit och hoppas detta är stället där jag kan få stöd och förståelse.

Jag är en dalkulla på 41 år som har en son som snart fyller 7 år tillsammans med en alkoholist.

Han är 43 år och har varit i sitt missbruk sedan han var 18.

Varning för lång historia! Men behöver hjälp!
Jag vart kär i en man vi flyttade ihop jag kommer från en annan stad och ja jag tyckte framtiden var ljus. Jag visste att han hade haft både drog och alkoholproblem.

Men när han träffa mig så kasta han allt och slutade med allt. Jag tvingade aldrig honom till någonting utan jag sa bara positiva saker som händer om man väljer andra alternativ i livet och var en bra förebild.

Givetvis så har min man inte alltid druckit för mycket. När jag ser tillbaka så antar jag att drickandet eskalerade 2011. Samma år vårat andra barn föddes. Det första barnet fick vi 2009. 2015 fick vi vårat tredje barn.

Hej!

Hej
Jag har en fråga till er som lever med en alkolist, varför är alkolisten elak mot oss som står dem nära. I mitt fall kan det gå två dagar utan att jag hör av min särbo, och plötsligt så kommer det din hjärndöda fitta, på sms , och man står där som ett frågetecken och undrar vad man har gjort. Är det någon som har erfarenhet av det?
Jag går i anhörighetstöd och ska börja i en grupp med anhöriga innom snar framtid, men jag har börjat få en massa frågor i huvudet, som jag behöver ha svar på.

Ny i forumet och sitter mitt uppe i eländet. Försöker få allt att hålla ihop med min alkoholiserade man och hans återfall 5 veckor efter behandling på Nämndemansgården. Jag måste ta paus i mitt pluggande (är inne på sista året av tre), reda upp hans firma igen eftersom de anställda nu hotar att lämna oss, måste få vardagen med djur och gård att funka plus mitt halvtidsjobb, stötta min sjuka mamma och framförallt finnas där för vår 16 åriga dotter.

Hej fina anhöriga!

På lördag 6/10 är det Nationella Anhörigdagen. Vi vill ta tillfället i akt att ställa några frågor till er anhöriga här på forumet. Svara på någon eller alla frågorna om du känner för det.

* Vilken sorts hjälp/stöd känner du att du behöver?
* Vad upplever du som det svåraste för dig i din livssituation som anhörig?
* Vad skulle du önska att Anhörigstödet.se skulle kunna göra mer av/annorlunda för att hjälpa dig som anhörig?
* Eller något annat du vill framföra?

Med varma hälsningar
/Rådgivarna på Anhörigstödet

Min mamma är en yrkeskvinna som nu blivit pensionär och eftersom hon lever ensam tycker hon att hon har rätt till/förtjänar att ta några glas vin till TV’n på kvällen. Varje kväll. Vidare är mamma städad och snygg utåt och aldrig onykter dagtid, gårdagens alkoholintag döljs genom att hon inte visar sig ute före lunch om hon inte måste.
Hon är smart nog att anpassa mängden hon dricker efter eventuella läkarbesök eller liknande som sker på morgonkvisten, men försöker helst undanröja allt sådant som kan förstöra hennes drickande (som tidiga tider på vårdcentralen etc).

Hej..!

Jag är ny här, har suttit och läst massa olika forum här på morgonen och insett att min sambo ÄR alkoholist..

Lögner, svek.. allt stämmer som så många andra berättar här.

Min sambo smygdricker för mig, jag har ALDRIG sett han full, eller småberusad. Men flaska efter flaska blir tom.. ölen tar slut.. frågar jag så ”är det inte så farligt” och ”en öl efter jobbet för att slappna av är väl ok?”