Forum för anhöriga

Jag kallar honom min Broder, men han är inte min broder från födseln, men vi har känt varandra i 17 år. Han har i alla fall så länge jag känt honom haft problem med alkoholen. Han dricker när han stöter på problem som han inte kan reda ut då han lider av et stort kontrollbehov. Han har supit bort flera förhållande under dessa 17 år av vänskap. Han vill ha min hjälp att sluta drick, men han berättar tydligen inte allt för mig så jag kan hjälpa honom.

Hej alla... nu är det bara för mycket så känner att jag måste få skriva av mig.

Mamma har fått cancer. Högersidig lungcancer, modertumör 5x5cm.
Lillebrorsan skulle följa med mamma till nuklearmedicin för vidare behandlingsplan i veckan. Brorsans största mardröm är att mamma ska dö, trots allt hon utsatt oss för har han alltid varit mammas pojke.

Det hela började med att min pappa fick cancer 2004, jag var då 14 år och ja ni kan ju tänka er själva att allt sattes på sin spets.

Jag står med benen i två världar.
En i mannens värld som anhörig och det andra som själv har missbrukat alkohol.
Jag har haft en rejäl överkonsumtion som jag frivilligt bröt med Antabus.
Att hantera stress och ångest med alkohol är en utomordentligt dåligt idé.

Nu är det en ny klump av oro i magen.
Min man dricker och har druckit länge.
Han är medveten om att han är beroende utav alkohol.
Jag ringer och kollar honom.
Jag är beredd att reda upp situationer han har ställt till med på fyllan.
Vill så gärna bära honom.

Min dotters sambo har ångestproblem och ibland när han dricker så dricker han för mycket vilket inte är ovanligt att man dövar med alkohol även om jag och min dotter förstår att det är fel men hennes samba har det som ursäkt.

Nu skall vi fira min nya sambo med en söndagsmiddag och min dotter ber att vi inte skall dricka någon alkohol till maten.
Min sambo tycker att när man firar så skall man självklart ha vin till maten medans jag tycker att vi kan vara utan.

Hej alla Forumister,
Det var några år sedan jag först upptäckte Alkoholhjälpen. Det är skrämmande vilken styrka den saken har på sina användare, anhöriga och medberoende.

Efter en bra sommar då min man knappt druckit, efter krav och ultimatum från mig, är vi tyvärr snart tillbaka på ruta ett. Igår var första gången jag tillät alkohol vid middag då vi hade gäster, bara för att testa.
Då dricker han en fördrink, en öl och vin till maten. Efter det mera öl och innan vi går och lägger oss ser jag att whiskeyflaskan är borta, dvs tom. Och jag har koll på varenda flaska hemma, tar foton varje dag för att se om han druckit ur dem,

Svårt att veta vad man ska skriva och var jag ska börja.
Men kan börja med att säga att jag är orolig över min mans syn på alkohol. Han gömmer sitt drickande men jag hittar ändå både ölburkar och vindunkar/flaskor överallt.
Nu är han dessutom sjuk (förkyld) och då slinker det även ner whisky.
Han inser inte själv att han har problem och att försök prata med honom om det är hopplöst.

Ännu en gång kom jag hem till ett mörklagt hus och jag trodde jag var skulle få va ensam hemma.. men ack så fel jag hade.

varför utsätter jag mig för detta. Pendlar mellan gråt och ilska känns lite bättre efter en promenad. Jag vill inte vara medberoende men ändå blir jag det. Valet är inte självvalt från början det kom sakta smygande men nu vet jag att jag är medberoende.