Min man sedan 11 år tillbaka har alltid varit glad i ett glas vin eller många..
Summerat:
Han dricker i stort sett varje dag. 1-4 glas vin. Och på fest så dricker han tills han somnar.. Han kan sova ett par timmar för att sedan vakna och fortsätta att dricka.
Vi har två barn (5,1 år) och han är inte rädd för att barnen ska se honom i det tillståndet.
Jag själv kan aldrig dricka så Mkt att jag blir påverkad när barnen är med och jag kan heller inte låta honom vara den som hjälper barnen om de behöver oss tex läggning, toa eller liknande.
Om jag dessutom säger till honom att han borde lugna ner sig med drickandet så blir han sur och kan ställa till en scen med mig. Han är dessutom jäkligt bra på att få allt att bli "mitt fel". Så att det slutar med att det är jag som känner skuld..
Dagen efter kan han (ibland!) ta en återställare för att må bättre och kunna vara pappa för sina barn. Detta tycker jag är heller åt helvete fel.
Igår (nyårsdagen) så var det en sån dag och jag valde att ta barnen och åka hem. Han var full och hade inte problem med att säga till vår 5-årin att mamma har valt bort honom och att han kommer att försvinna från oss. Mkt tårar var det och efter många disskutioner så slutar det med att han börjar gråta och känner skuld och vi bara omfamnar varandra.
Jag älskar honom så otroligt mkt men vet inte hur Mkt man skall behöva ta.
Vi har ett jättebra liv när han är nykter och jag skulle inte vilja byta ut honom mot ngt i denna värld egentligen..
Är det han som har ett alkoholproblem eller är det jag som har ett alkoholproblem med honom?
Ledsen