av Hjärtat

Hej!
Jag har blivit kär i en alkoholist. Jag har försökt avsluta relationen otaliga gånger då jag inte accepterar hans drickande. Men, efter varje gång har jag sökt kontakt igen. Han erkänner sitt beroende för mig. Vi är kring 50 år. Inte sambo, ännu, men talat om det. Jag har barn hemma. Hans barn bor hos sin mamma.

Jag är faktiskt mer på än han är. Jag har märkt att mitt humör följer hans drickande. Mår väldigt dåligt när jag följer min hjärna istället för hjärtat. Därför har jag till slut kapitulerat och är villig att gå in i relation fullt ut där jag vet att jag inte kan påverka hans nykterhet. Men jag vill finnas stark vid hans sida. Jag måste försöka! Jag älskar honom. Inte redo att ge upp kärleken.

Nu till dagens problem...
Vi har av olika anledningar bara träffats irl ett fåtal gånger de tre senaste månaderna. Hållt oss till mess och telefon. Jag vet att han älskar mig men jag ger honom bla dåligt samvete och han känner sig misslyckad. När vi setts har han varit nykter och det har varit lika bra som alltid.

För en och en halv vecka sedan åkte han iväg ensam på semester. Han höll sig nykter de första dagarna. Insåg ju längre veckan gått att alkoholhalten i blodet ökade. I lördags blev jag rädd att han skulle missa anslutningsbussen till flygplatsen. Han kom iväg. Jag skulle hämta honom på flygplatsen. Får mess att flyget är försenat. Ok, jag kollar innan jag åker hemifrån.
En dryg timme senare mess att han missade planet (!). "Hjälp mig härifrån!" Ringer honom, han har dåligt med batteri kvar. Jag märker att han inte är klar i huvudet. Efter telefonsamtalet får jag ett sista sms..."kommer nog aldrig hem". Efter det finns inga livstecken från honom. Hans mamma har inte hört något. Resebolaget har inte hört något. Jag ringde flygplatspolisen. De sa att de inte behövt hjälpa någon. Det fanns tydligen en man som varit full och som befann sig på flygplatsen men de kunde inte göra något. Är man full och vuxen så får man ta konsekvenserna...

Kände initalt att det var rätt tänkt. Låt honom sova av sig ruset. Men nu börjar jag bli riktigt orolig... Så lång tid ska det väl inte ta? Sista livstecknet lördag kl 17

Någon som varit med om liknande? Vad råder ni mig att göra. Hur ska jag förhålla mig till det?

Orolig!

etanoldrift
tis, 2015-12-22 - 13:30

Jag kan inte linda in det hela och förmodligen är det jag skriver ingen tröst.. Du har fastnat i ett allvarligt medberoende, som gör att du är beredd att se mellan fingrarna på din partners alkoholmissbruk.
Du är beredd att sopa banan åt honom (han kommer så småningom att tycka att just det är underbart!) Genom att bortförklara förminska och bortse från alla idiotgrejer han hittar på, på fyllan!
Nej, han kommer troligen inte att ta lärdom av detta! Han kommer att skylla på "yttre omständigheter" (och troligen kommer du i första skedet att svälja allt med hull och hår)
Och "missade planet".( tillåt mig tvivla). Valde att ta en ny runda i baren och hoppas på att du ska fixa så han kommer hem..?
Ja, känslor kan spela en många spratt.. Men tro för all del inte att resten av livet med den här mannen blir enklare (om han väljer att dyka upp igen)
Efter en sån här runda, tycker jag du ska ta ytterligare en funderare på hur realistiska dina drömmar om ett liv tillsammans är egentligen!
För visserligen är kärleken inte helt blind, men väldigt, väldigt närsynt!
Om han super så här hejdlöst i början (när de flesta ändå försöker hålla en viss fasad uppe) Då undrar jag hur det ska bli i fortsättningen.. (fast hur du ska göra kan ju bara du besluta! )
Glöm alla drömmar om att du med din "kärlek" ska kunna göra honom nykter i alla fall.. Ta istället en funderare på hur mycket fylla, och därmed sådan här oro du kommer att orka stå ut med i resten av ert förhållande!

Hjärtat
tis, 2015-12-22 - 23:53

Tack för din ärlighet, Etanoldrift.

Jag erkänner att jag ibland förminskar alla idiotgrejer han gjort i fyllan. Än så länge har jag bara upplevt varje "idiotgrej" en gång. Men jag har upplevt flera "idiotgrejer" :-(

Jag trodde ibörjan att min kärlek kunde få honom nykter. Nu har jag förstått att det inte går. Den resan måste han fatta beslut om helt på egen hand. Vad jag försöker vara tydlig med är att jag går där ifrån eller "skickar hem honom" om han är onykter i framtiden. Det är där vi är nu. Det är också en av anledningarna till att vi setts så lite senaste tiden. Ibörjan kunde jag acceptera att umgås med honom trots att han var onykter. Det gör jag inte längre! Jag vill bara umgås med honom nykter.

Jag inser att det inte kommer bli en lätt relation, jag måste vara stark och självständig. Som jag tidigare skrev, har försökt avsluta men misslyckts upprepade gånger. Kanske måste jag gå igenom mer skit för att lyckas. Ett tag till är jag redo att drömma om en framtid med honom. Att alla drömmar inte bara förblir drömmar...

Att inte höra av sig på flera dagar är inte acceptabelt och det kommer han få höra.

Jag döljer inte hans missbruk för mina nära vänner eller för mina barn. De vet att jag älskar en alkoholist och jag inte är redo att ge upp honom ännu...

Hoppas att jag inte är så djupt medberoende som du säger. Det är ju därför jag är här... För att hålla huvudet klart och få stöd i att inte bli för djupt indragen i det.

Fortsättning följer, så mycket vet jag.

Tack igen för dina kloka ord! Precis vad jag behövde!

Blåögd
ons, 2015-12-23 - 02:13

Etanoldrift, vill du verkligen dras med i detta? Hur längre har ni setts? Lättare nu än senare att bryta. Hur tänker du om dina barns mående i det här, ibland är det bättre att backa om fler blir drabbade. Hur ofta har han sina egna barn och varför bor de hos mamman? Du verkar ha kontakt med hans mamma, vad säger hon om situationen?Sitter själv fast i ett medberoende och för mig är du redan drabbad rätt ordentligt. Man tror man är stark men man bryts ner och då blir det ännu svårare att ta sig ur.
Önskar att du tar hand om dig!

etanoldrift
ons, 2015-12-23 - 10:15

Att du låter förståndet gå före hjärtat!
Nej det är inte lätt! Men det kanske blir lättare att släppa, när du inser att någon förändring från hans sida knappast kommer att ske.. Jag har varit gift med en alkoholist och tro mig, hade jag förstått vad jag gav mig in på så hade jag nog backat! (hur ont det än hade gjort då..)
Det är lite som att ta bort ett plåster! Antingen gör man det snabbt, eller "hårstrå för hårstrå".. Hur man än gör, så känns det..
Och vad beträffar medberoendet, så är det med det som med "beroendet".. Ingen planerar att hamna där, utan det är en gradvis process och helt plötsligt så inser man en dag att man faktiskt sitter i smeten..
Jag hoppas att du har mod att lyssna till förståndet och att det går bra!

Hjärtat
ons, 2015-12-23 - 18:26

Det är så svårt ibland! Just i detta ögonblick lkänns det självklart att inte försöka igen... Fick ett samtal av hans mamma imorse Så tacksam för det samtalet. Nu har oron bytt skepnad till besvikelse. Det visade sig att han hittade ett flyg igår och kom hem inatt. Telefonladdaren hade han tydligen glömt på hotellet. Men, det var inte han som ringde, det var hans mamma! Där kan snacka om medberoende!!! Hela dagen har nu gått och jag har fortfarande inte hört ifrån honom!

Nu vet jag ännu mer att jag inte är prioriterad och någon att bry sig om. Alla samtal om mess förra veckan var bara fyllesnack! Så sorligt!

Jag misstänker att jag kommer skriva igen. När han och jag har träffats och jag har värmen inombords, vilket jag alltid får när vi har träffats. Då kommer jag inte vara lika stark, har lärt mig det nu.

Men jag mår bra! Jag har mitt hus. Jag har fantastiska barn. Ikväll förbereder vi för julen imorgon. Ska bara njuta!

Ta hand om er alla och tack Etanoldrift och Blåögd för att ni tagit er tid att svara och ge mig råd.

etanoldrift
ons, 2015-12-23 - 18:54

På något sätt sitter vi i samma båt.. Vi har bara lite olika historier och har kommit lite olika långt!
Du är alltid varmt välkommen skytt!
En vacker dag, är det just något i din historia som får en annan kvinna att bestämma sig! (vad man bestämmer och hur man gör är ju personligt!)
Önskar dig en fridfull jul! <3

Blåögd
ons, 2015-12-23 - 19:57

Min alkoholist har nu blivit av med 2 boenden på kort tid. Har din man ett eget boende? Att jag frågar är därför har de inget boende återkommer de om och om igen och då är det inte kärlek.
Önskar dig en lugn jul!

etanoldrift
ons, 2015-12-23 - 23:12

Ja, min alkoholist, har ju sitt hus kvar.. Så den detaljen är ju ordnad.. Dessutom bor jag på en annan ort, vilket jag idag tackar högre makter för!
Inte lätt, när ens fd tycker att man ska inkvartera dom för att de inte har någonstans att bo..
Har en svägerska, som hade det problemet.. Till slut fick hon be polisen hämta honom, när han vägrade att gå ifrån hennes ytterdörr.. (hon hade småbarn och ville inte riskera att bli vräkt för att han störde) Det var som hon uttryckte, som att välja det minst onda av 2 onda ting..
Men då var han ju rejält påverkad också..
Det gäller ju att våga hålla dörren stängd och verkligen få alkoholisten att fatta att han tyvärr inte är välkommen längre..

Hjärtat
fre, 2015-12-25 - 00:23

Mannen jag älskar har sitt egna boende och behöver inte komma hit för sova. Han har aldrig sagt elaka saker till mig. Aldrig varit högljudda eller odräglig. Utan mer att hämningar släpper, han vågar mer sen blir han full och trött.

Vi träffades en kort stund mitt i julfirandet idag. Vi hann prata en kort stund i ensamhet. Han brottas enormt med sitt alkoholberoende just nu. Idag var han nykter och idag var första dagen han erkänt sedan vi träffades att han inte kommer klara av resan själv! Ett stort steg! Idag pratade han om att gå på möte. Han erkände även att det svåra med alkoholen var att han ibland kände sig så stark och hade inga problem att låta bli. Nästa minut kunde alla goda tankar vara borta och då drack han. Han pratade antabus...

Åh... Kära gud! Låt honom göra de rätta valen!

Hjärtat
fre, 2015-12-25 - 15:41

Åh Stina 68, era kloka ord...

Jag vet ju innerst inne att jag ska välja hjärnan. Hur mycket brutna löften och besvikelser måste man genomgå för att inte välja med hjärtat. Kärlek handlar ju om hjärta! Precis lika lite som man kan vara tillsammans med en man som är sund och ordentlig för att hjärnan säger att det är bra men hjärtat känner inte DET.

Åh vad svårt det är!

etanoldrift
fre, 2015-12-25 - 19:24

Ju mer vi medberoende "bryr oss om" desto lättare gör vi det många gånger för alkoholisten att fortsätta.. Vi blir tillslut inprogrammerade att sas sopa banan..
Vi förminskar problemen, vi slätar över och till slut börjar vi skämmas, eftersom vi inser att det inte är sunt.
Den här skammen gör också att vi börjar småljuga tom för oss själva om hur illa det egentligen är! Och någonstans hoppas vi väl att just vår kärlek ska vara stark nog för båda..
Jag tvingades ganska bryskt, att inse att han inte tänkte bli nykter och att hans uppträdande hela tiden blev sämre och sämre.. ( du ska veta att jag satt fast i ca 10 år!) Jag var nog på väg rean för ett par år sedan, men orkade inte riktigt fullfölja eftersom jag själv höll på att utveckla ett beroende.. Förra vintern fick jag i alla fall nog! Men det tog i alla fall över 8 månader innan jag flyttade!

Hjärtat
lör, 2015-12-26 - 19:43

Han har fortsatt att vara nykter sedan han kom hem men nu vill han inte träffa mig eftersom han vill vara i balans...

Jag förstår att han går igenom helvetselden just nu. Att hålla sig nykter är tufft. Hoppas det håller i sig.

Min hjärnan säger att jag ska backa och ge honom den tid han behöver. Hjärtat vill bara att han kommer hit och håller om mig.
Det enda jag kan göra är att sitta still och vänta. Hur länge ska man vänta? Jag fortsätter mitt liv.

Men, jag vill inte leva ensam. Jag vill leva i en relation. Jag kan inte dejta för jag känner mig bunden till honom. Skulle kännas som otrohet. Men jag vet också att träffa andra människor och män skulle ge mig styrkan att släppa tankarna om en framtid med honom.

Åh vad jag tycker det är jobbigt!

Blåögd
lör, 2015-12-26 - 20:29

Återigen berättar vi varandras historia. Så grymt jobbigt att vara i vår sits! Ska han klara nykterheten helt själv och utan medicin?
Träffar han sina barn så de kan stötta?
Ta hand om dig fast jag vet att det är svårt när tankarna aldrig verkar ta slut.

Hjärtat
lör, 2015-12-26 - 20:45

Det hjälper att läsa inlägg från de som går igenom hans resa. Det hjälper att läsa inlägg från andra medberoende/anhöriga som har gått igen eller går igenom samma sak som jag just nu. Jag läste ditt tidigare inlägg idag Blåögd. Jag känner med dig. Vi slits mellan hjärta och hjärna. Tack för att ni finns.
Jag kommer nog försöka hitta ett al-anon möte nästa vecka. Jag måste ha mer redskap. Mina tankar har fastnat och snurrar allt snabbare.
Dessutom har jag vin hemma som jag börjat dricka av, i ensamhet. Tänker att det är bättre att jag druckit upp det till den dag han vill umgås med mig. Då vågar jag inte ha det synligt framme. Jag har inte problem med a. Jag har kvar av sprit sedan jag flyttade hemifrån... Men det oroar mig att jag tänker på att skydda honom från alkoholen.

Hjärtat
tors, 2015-12-31 - 08:53

Jag hittade detta forum efter att jag sökt runt om beroende osv. Men, det är här min resa börjar på riktigt.

Jag har varit sååå blind och medberoende. Jag har inte förstått alkoholister dilemma. Vilken kamp de måste gå igenom för att bli nyktra. För mig som inte har ett beroendeproblem så är det bara att sluta dricka, inte öppna flaskan, välja precis vad jag vill. Ingen djävul sitter på min axel och förhandlar.

Däremot tror jag att jag tänkte rätt i mitt förra inlägg. Alkohol får inte finns lättillgängligt i vardagen om man kämpar med suget. Jag kommer byta plats på mitt alkoholförråd innan min älskade vän kommer hit igen. Han "snodde" och spädde ut flaskorna tidigt i vår relation. Innan jag förstod vilka problem han hade. Senare tog han med sin egen dricka, som han inte bjöd på, när han kom hit. När alkoholen han hade tagit med sig var slut så åkte han hem. Det ser jag först nu. Såg det inte tidigare!

Jag har ägnat mellandagarna åt Youtube. Tittat på intervjuer, lyssnat till nyktra alkoholister, medberoende, terapeuter. Vilken resa!

Oerhört givande att lyssna på inspelningar från AA-tal som finns på Youtube. Kan verkligen rekommendera dem.

Jag och mannen jag älskar firar in det nya året separat. Jag med vänner (som dricker), men jag firar nyktert och tar bilen. Han har bjudit in sina barn för att fira det nya året nykter med dem.

Gott slut på 2015 och Gott nytt 2016! Kram på er därute i cyberrymden!

etanoldrift
tors, 2015-12-31 - 11:30

Önskar dig ett Gott Nytt År!
Och att du hittar ett sätt att förhålla dig till ditt medberoende..
Ja, det är en djungel och många gånger tar det ett tag innan man inser vad som kanske är felet i att "vara snäll" och förlåtande.
Jag hoppas att ni grejar det
kram

Hjärtat
lör, 2016-01-02 - 23:02

... utan jag har nog aldrig accepterat hans drickande sedan jag upptäckte det. Däremot har han mer än en gång låtit mig förstå att "jag fått honom att må dåligt".

Inför honom har jag försökt att förklara att det inte hade med mig att göra utan det handlade om de beslut han tagit! När jag sen åkt hem var jag arg och ledsen för att jag ändå tog åt mig och fick skuldkänslor fast jag egentligen vet att det handlar om hans val att dricka och på så sätt förstöra våra drömmar och planer.

Idag väljer han att inte träffa mig. Tror att han dragit ner på drickandet eller kämpar med att vara nykter. Han säger att han inte dricker, men han vill inte träffa mig. Han vill vara i balans först.

Förlåtit det har jag gjort. Ingen mår bra av att gå och älta eller vara arg. Vi gör alla misstag. Eftersom jag fortfarande vill ha en framtid med honom så måste förlåtelse ingå. Känns bra :-)

Jag håller ut och försöker hitta på saker och inte tänka på honom hela tiden. Men ärligt talat är det svårt...

Hjärtat
tis, 2016-01-05 - 18:09

När man väljer att vara stark och säga ifrån angående alkoholen så inser jag att man måste ta konsekvenserna. De väljer antingen dig eller alkoholen... Jag har inte hört från min älskade på flera dagar. Tyvärr har han nog valt alkoholen framför mig :-( igen. Känns hårt, ledsamt och ensamt!
Kanske lika bra det. Underlättar mitt liv enormt mycket att inte behöva anstränga mig för att inte följa med i djävulsdansen.

etanoldrift
ons, 2016-01-06 - 09:50

Om det är någon tröst i sammanhanget, så kan jag säga att min fd, fortfarande väljer flaskan..
Jo, de vill gärna ha möjligheten att sas, både äta kakan och ha den kvar..
Eftersom vi gärna vill vara "duktiga" och får viss energi av att ta hand om, så tillåter vi knaprande på vår kaka, som gör det möjligt för alkoholisten att spara sin egen kaka.
Ja det brukar bli väldigt trumpna miner, när det är slutknaprat ;-)
Och du gör helt rätt att jobba på att inte dansa med <3
Känslor har man ju ändå som måste bearbetas, Och jag hoppas att du orkar bena ut dem! För det gäller ju ibland att låta hjärta OCH hjärna följas åt.
Och ibland är det faktiskt läge att låta hjärnan bestämma..
Önskar dig lycka till i dina beslut och du får naturligtvis fortsätta att titta in här och kanske ge någon liten lägesrapport! ( vi behöver lite positiva berättelser också ;-) )

Hjärtat
tors, 2016-01-07 - 14:05

Så ramlade jag dit igen...
Jag lät bli att höra av mig. Då började han sakna mig. Han hade varit nykter i nästan två veckor (enligt honom själv). Skämts över sitt agerande. Han började dricka igen en kväll (inte flera dagar) och då vågade han höra av sig och ville träffas.
För att vinna så måste man våga. Jag gick med på att träffa honom och trillade dit direkt. Han har en sån makt över mitt hjärta!

Han drack inte medan vi umgicks, det är iallafall mycket positivt!

Fortsättning följer :-)