Hej

Är helt ny här och inser att jag faktiskt inte är ensam i alkoholberoende. Det känns bra.
Jag dricker på tok för mycket när jag är ensam. Varje dag. Mår absolut inte bra. Har bestämt mig för att det inte kan fortgå och ska till läkare. Har läst på vad ett långvarigt drickande ger för skador, känns inte bra. Fast det har jag ju egentligen vetat hela tiden. Sista vinet passerade strupen igår vid 23. Då bestämde jag mig att nu får det räcka.

Idag helt söndergråten efter en natt med ångest över hur jag undanhållit för mina närmsta om hur det egentligen ligger till. Finns inget stopp i mig liksom. Dricker tills jag däckar.
Förutom när jag är med min särbo eller "ute bland folk".
Nu vet särbon. Och en nära vän.

Mår skit. Blotta tanken på vin nu framkallar kväljningar. Ångest. Kan inte äta. Svullen i ansiktet och ögonen dimmiga. Har funderat på hur jag hamnade här. Alkoholkonsumtionen ökade i samband med antalet stressade situationer, med ångest. Har druckit för att döva. Det var längesedan jag kände mig helt klar i huvudet.

Har ett arbete, och vill fortsätta ha det så. Hade ett körkort, har inte det längre. Inget jag är stolt över. Jag skäms så oerhört. Nu efter 13 timmar alkoholfri är det ganska jobbigt, skakar och mår illa.

Hatar alla dessa helger som gör det mer legitimt att dricka.
Har bestämt mig, inget mer dricka på väldigt länge. Vill vakna och känna mig stark och frisk. Just nu ser jag för jävlig ut. Alkoholist. Snygg titel på visitkortet. En del jag känner skulle bli väldigt förvånade om de visste.

Vore tacksam för förslag på olika behandlingar som verkar fungera. Har läst här om MET, vem och vilka arbetar enligt den? Privat eller kommunalt? Erfarenheter eller någon annan som vet?
/xx

blomstra

Hej vänner (inser nu att detta blev ett alldeles för långt inlägg, har skrivit det mest till mig själv)

Igår kväll var jag så fruktansvärt trött, orkade vare sig inte läsa inlägg eller skriva något. Och kvällen tillbringade jag i soffan med flera koppar te. Jag tackar ödmjukt för omtänksamma kommentarer.
Så idag är det dag 4 för mig!

Har funderat mycket på varför konsumtionen har tilltagit så under åren. Jag är uppvuxen i en helt vanlig familj, syskon mor o far, mor- och farföräldrar, hund, hamster, radhus volvo.. Jag är den förste på 4 generationer som inte kan dricka måttligt.
Mina föräldrar delade ibland på en flaska vin nån lördag. En snaps på jul (resten i flaskan fanns under hela året i frysen..:)) Vi var sällan på tillställningar med vänner och grannar och föräldrarna var ytterst sällan iväg utan oss.

När jag själv bildade familj så var det också så jag levde. Men allteftersom ändrades det mönstret, såg att svärföräldrarna hade ett annat dryckesmönster men de uppfattades ändå som måttlighets-drickare. Det blev mycket alkohol med vänner, det ansågs helt normalt. Vi köpte hus i samma område som våra vänner, och nu eskalerade antalet tillställningar. Bilen behövdes ju inte längre om man skulle iväg. Allt från kräftskivor, valborg, juldag, nyår till en fredagsöl hos grannen. Det blev alkohol varje vecka.Ibland mer, ibland mindre. Tror att det är rätt många som känner igen sig i den livsstilen.
Sedan gjorde BIB (bag in box) entré i de svenska hemmen. Ungefär där började jag sakta men säkert öka konsumtionen. Det blev helt plötsligt mer tillåtet att "komma över på ett glas vin" istället för en fika. När jag ser tillbaka får jag ångest. Fast då tyckte ingen att det var konstigt. Kontinentalt, avslappnat.

I takt med att konsumtionen ökade så ökade även antalet intriger i grannskapet. Många som gjorde bort sig, men något som aldrig riktigt togs upp i dagsljus. Jag till hör den försiktige, så jag har ytterst sällan druckit mig så packad att jag hamnat i pinsamma situationer, eller gjort saker som man absolut inte gör nykter. Därför tror jag att många skulle höja på ögonbrynet om de visste om vilka problem jag tampas med.
Jag försökte prata med dåvarande maken, eftersom han definitivt inte kunde hantera drickandet. Han blev oberäknelig och jag slutade dricka helt. Inte för att jag hade problem, det var mer att jag ville vara hemma med barnen och valde bort tillställningar. Man kan säga att jag blev medberoende tror jag, ville inte att barnen skulle se.

Ohållbart och slutar med skilsmässa. Långdragen och oerhört påfrestande. Inte heller här drack jag. Vid den tiden hade jag inget beroende och det var egentligen inget jag tänkte på. Jag ville helt enkelt inte.

Så blev man "singel" med allt vad det innebär. Man träffar nya vänner som också är singlar.(märkligt att de gamla försvinner, trots att man försöker hålla kontakt..) Med nya singelvänner innebär ett nytt levnads mönster. Var yngst i detta gäng de andra var 45+. Och 45+ verkade vara det nya 30+.Vi alla hade vuxna barn eller barn på väg in i vuxenlivet. Ett litet tag kändes det som en nyvunnen frihet. De klarade sig hemma ganska bra och vi singlar valde krog och nattliv. Köket hemma hos någon byttes snabbt ut mot kvarterskrogen, det var där vi träffades.

Efter ett tag ledsnade jag lite på utelivet och stannade hemma istället. Och njöt för mig själv i soffan med rödvin och på spåret. Och mer rödvin blev det. Och ännu mer. Att somna i soffan blev mer en regel än undantag. Vinfläckiga tänder och läppar dagen efter. Jag blir ledsen på mig själv när jag inser hur många gånger barnen sett mig sådan. Alla små projekt man haft inför helgen får skjutas upp.

Jag lägger inte skulden på någon, utan konstaterar bar att jag har gjort helt fel val. Utan att egentligen märka det.

Efter ett par år träffade jag mannen som idag är min särbo. Eftersom jag själv inte förstod att jag hade ett beroende så var det inget vi pratade om. Han reser mycket med jobbet, och det är då som jag har druckit på, när han är hemma har jag lyckats hålla det måttligt. Sista året har jag på riktigt insett att detta inte är hållbart. Och jag vet ärligt talat inte varför jag dricker så. För när jag verkligen har varit i "kris-situationer" dricker jag inte. Däremot började jag nog dricka i min ensamhet för att jag tyckte att jag "var värd det". Tillslut blev det en belöning för allt; ett projekt på jobbet som jag slutfört, hjälpt ett av barnen inför en tenta, lagat en god middag eller som den sista tiden göra en veckohandling. Och har inte kunnat sluta dricka.
Innan skilsmässa tog jag på mig väldigt mycket ansvar för att Familjen AB skulle fungera, ytterst lite tid för mig själv. Sedan blev det väldigt mycket tid till mg. Och den har jag till största delen varvat med joggingrundor och BIB-ar.

Igår var jag på beroendecentrum. Fick hjälp av en läkare, tog prover och kontakt med en sköterska som jag ska träffa 10 ggr för motivationssamtal. Blev erbjuden antabus, men känner just nu att jag kan klara mig utan. Blodprover en gång i månaden, för att sporra mig själv och visa för mina närmsta. Och eftersom jag har blåst positivt i nykterhetskontroll så ska jag gå dit och blåsa 3 ggr/vecka. Dels för att sporra mig själv, men även visa att jag tagit tag i detta på eget initiativ och på så sätt kanske lindra påföljden. När man blåst positivt ska man kunna få hjälp av något som heter SMAUDIT, ett samarbete mellan polis och andra myndigheter, men detta har visat sig omöjligt att hitta någon på angivet telnr som vet vem jag ska prata med. Så nu letar jag efter hjälp själv.
Proverna var helt ok, tack och lov!!! Låg inom gränsen för förhöjda levervärden, helt normala.

Min särbo har sagt till mig att hälla ut vinet och sedan är det bara att låta bli. Så tänker jag, låt bli. Och på hur illa jag mår efteråt. Det har hjälpt mig. Men den halva BIB-en från förra helgen är kvar. Några av er reagerar säkert starkt på detta, men jag har resonerat så här; Skulle jag få ett jäkla sug efter vin och det inte finns hemma, så skulle jag antagligen stressa iväg till bolaget (det kan ju iaf vara bra att ha vin hemma..?), och när den skulle vara inhandlat så hade jag tyckt att när jag ändå har handlat så är det lika bra att dricka.
Så fungerade jag när jag slutade röka. Funkade aldrig att bryta sönder ciggen. Många gånger har jag gått mitt i natten till en bensinmack, och efteråt egentligen inte röksugen, men eftersom jag ändå köpt så spelar det ingen roll. När jag till slut lyckades sluta så hade jag haft ett öppnat paket cigg i jackfickan ett halvår innan jag slängde dem. Känner mig mer säker i detta.

Känner mig grymt motiverad och har avgett ett löfte till familjen; jag ska i fortsättningen vara nykter.
De vet ännu ej om att jag gett dem detta löfte, det kommer att förmedlas när det känns rätt och att jag samtidigt kan visa upp provsvar. Barnen (vuxna) vet inte om att jag tar hjälp. Fast jag tror att de märker att jag inte dricker längre. Vi har aldrig riktigt pratat om det.

Detta blev ett alldeles för långt inlägg, men behöver vara brutalt ärlig för mig själv för att lösa detta.

Dag 4 idag. Inget sug än.

Ha en fin dag!

cruella

Du har verkligen tagit tag i ditt missbruk, så himla modigt och bra att du tar hjälp, det kan inte ha varit lätt. Jag beundrar dig för det då jag själv inte vågat. Jag har dock lovat mig själv att även jag ska göra det om jag inte lyckas klara detta på egen hand denna gång! Starkt gjort av dig!!! Styrkekram!

blomstra

Tack för alla komplimanger! Känner att denna gång SKA det gå. Förra hösten fick jag en remiss till en psykolog för mina problem. Resultatet av det var att jag blev mer deprimerad än innan. Efter ett par gånger när han grottat ned sin i min barndom, skilsmässa och dåvarande situation började jag undra när han skulle ge mig verktyg för att hantera problem på annat sätt. De kom inte. Efter ca 10 ggr slutade jag gå dit.

Mitt besök på beroendecentrum har skrämt skiten ur mig när det gäller alkohol. Många, många som såg ut att ha betydligt större problem än jag. Enstaka som jag, men de flesta såg ut att ha ett gravt missbruk, både droger och alkohol. Luktade bakfylla i väntrummet. Tänkte att TUR att jag förmodligen kommit i tid. De andra har säkerligen sökt hjälp försent och hamnat riktigt lågt. Låter jag dömande? Inte min mening, det hade säkert kunnat vara jag om ytterligare ett par år.
Upplever du att du har problem, ta hjälp. Mitt råd. Oavsett om du som jag känner att det går bra just nu.
Kramar

blomstra

Nej, hade jag däremot kommit från familj med beroende / missbruksproblem så hade jag förmodligen använt det som en ursäkt.
Vet en del vänner omkring mig som har haft problem som jag, någon har blivit inlagd, andra precis som jag, smygsuper. Samtliga kommer från icke-missbrukande-familjer. Samma bakgrund som jag. Det är det som gör mig orolig för alla nyvuxna idag. Hela alkoholkulturen har förändrats de senaste 15-20 år tillbaka.
Tack Vilja!

blomstra

Så rätt!! Och det verkar bara eskalera. I matlagningsprogram, såpor och annat skräp på tv. Quizz på krogen om tisdagkvällar, AW med jobb en vanlig torsdag, reklam i media, hela Facebook och instagram svämmar över av bilder på vinglas, frostiga öl och champagne... Och allt ska vara så mysigt. Hur blev det så här? Tack och lov för att matbutiker inte säljer alkohol. Än.

blomstra

Är det värt det här? Är på dag 5, allt har gått som på räls. Fram tills nu. Känner mig så otroligt ledsen. Jag vill så gärna kunna dricka måttligt...
Har ställt BIB-en hos särbon. Är fortfarande hos särbon och hela boxen ler inbjudande mot mig..
Huvudvärk idag. Vet inte varför.
Tvingar mig att minnas hur pissigt jag mådde förra helgen. Min konsumtion då var från fredag till måndag: 1 och en halv BiB + 70 cl jäger (vinet tog slut). Bröt sedan ihop, köpte mer vin på tisdagen, bröt ihop igen och har inte druckit sen dess. Känns som en evighet sedan. 5 ynka dagar..

PP

Ja, det är verkligen värt de motgångarsom kommer och går första tiden. Tålamod, tålamod och mera av samma sak. Vad so än händer, ingen mer alkohol. Häll ut skvätte som är kvar, det är faktiskt bättre. Sen går det bättre och bättre men det kommer troligen nya dippar senare. Tänk inte på det idag utan tänk just nu. Det går men är ingen enkel grej.
Kämpa på
/PP

Leverjag

Ge dig mer tid så att du får känna skillnaden på riktigt. Det tog några veckor, ungefär en månad nunan huvudvärk och trötthet och fixeringen släppte för mig.

Håll ut, håll i. En månad borde du klara, eller hur? Bestäm sedan hur du vill göra. Idag nykter. Hitta på något roligt, skönt, lugnande, galet, uppfriskande eller annat som ruskar om och får tiden att gå. Ge dig tid.

Kram

solapan

blomstra,
för oss är de 5 första dagarna allt annat än "ynka". Vi kämpar oss fria från alkoholdjävulens klor. Kämpar oss upp ur hålet med kvicksand osv. Hoppas du kan hitta kraft nu så kommer det bara bli bättre.

blomstra

..tack alla för pep! Det värmer. Allt så jäkla jobbigt idag, jag var inte beredd på det, att det skulle kännas så.. Tvingade mig själv att tänka på förra helgen, så det blev inget dricka. Blev en promenad på 3 timmar ca istället. Nu helt trött och hoppas på att morgondagen blir lättare.. Tack Alla

farmor

Fantastiskt fint inlägg där du säger precis som det Är!
BIB är verkligen ett elände och det allmänna vardagsdrickandet både verkligheten och på Tv.
Jag hållet med Vilja också! Det finns risker att påverkas överallt!
Helt galet!

blomstra

Äntligen!! Idag har jag känt mig så bra som jag inte har gjort på väldigt, väldigt länge. Känner mig frisk, klar i huvud och blick, inget tryck bakom ögonen... Och ser faktiskt ganska skaplig ut i spegeln.
Känt mig glad och avspänd, tror det märktes på jobbet. Molnen på min himmel finns ju kvar, men de är inte lika tunga längre.

Farmor, du är fantastisk med din positiva uppmuntran, det har du varit hela veckan! Tack! Och tack till solapan, cruella, Leverjag och alla andra som stöttade mig så igår.

Två av mina närmsta känner till mitt problem med A, men för dem som aldrig har haft problem med A blir det väldigt svårt att förstå känslan. Allt från oroliga och ångestfyllda nätter, ben och händer som skakar, blickar man inte våga möta. Hur man ofrivilligt blir misstänksam mot alla (syns det på mig att jag har problem?). Förminskandet av sig själv. Det är svårt att förstå för andra varför man fortsätter dricka, trots att det ibland inte ger någon berusning (svartvinbärs-saft hade varit lika effektivt..)

Utan er här kanske jag inte hade klarat det så här långt. TACK!

Imorgon Dag 7, Tjoho!

Spöketimig

Skickar kraft till dig för att ta emot dag 7:-) själv dag 4 och har faktiskt haft en helt strålande skön natt och vad gott de kändes att logga in här på morgonen och känna att man inte är ensam...
Nu kör vi!

En vecka är lång tid känns det som. Låååång tid. Och nu har du passerat 5 dgr, tror det är en vanlig tidpunkt för fallen.
Jag var nog fixerad vid alkohol i en månad minst. Men för mig blev sömnen bättre, så mitt mående blev så mycket bättre. Och sakta men säkert har det blivit en vana att inte dricka. Så mycket bättre är det! Måttligt funkade inte för mig. Gick på tok många gånger efter en tids nykterhet. Socialt dricker jag. Men BiB skulle jag nog hälla ut i ren självbevarelsedrift nu. Hoppas du håller ut.

blomstra

Nu har jag varit fri från A i en vecka och 30 minuter. Jag borde jubla. Men omvandlat i pengar är det 747 kronor. Troligen lite mer. Ångest.
Hur har jag varit funtad egentligen??? Och om jag räknar med "tillbehören" / "frukost", så som djungelvrål 15 kr, treo 40 och youggi yalla 19 (pressbyråpriser)... Helt korkat.
Och ännu mer löjligt blir det eftersom jag är ganska prismedveten och tillhör dem som jämför kilopris på alla livsmedel.

Natt och suss gott alla kämpar!

Eulalia

Smart att räkna lite på vad det verkligen kostar att dricka. Jag skulle behöva lägga till en sak i det som du skrev, och det är när jag åkte till bolaget och köpte nytt för att fylla på hemma, så att min sambo inte skulle märka. Sen skulle jag slänga resten, men oftast blev det inte så utan jag drack upp det istället. Så var det sista gången jag drack innan min sambo krävde att jag slutade. Jag hade fyllt på i en flaska minttu i barskåpet, och det som blev kvar i flaskan drack jag upp. Å det var inte så himla lite i den.

Kämpa på, hoppas du får en fin dag! Kramar

blomstra

Så har jag också gjort... Med whiskey... Skäms oerhört. Flaskan han har är på 1l, sådana finns ju inte på bolaget. Så varje gång han kom hem hade jag fyllt på med 70cl.. Han nämne vid ngt tillfälle att det var konstigt att den 'aldrig tog slut'.
Hur lågt kan man sjunka??
Nu lämnar vi det bakom oss Eualia!!
Ha en fin dag!