Första gången ja skriver eller är inne och läser på ett sånt här forum. Ja är 30 år och har varit nykter sen den 27 juni 2015.
I nästan 10 år så har ja druckit bort min ångest. Ångest över att alltid känna sej misslyckad och ensamen. Fast ja inerst inne har vetat om att ja är inte ensam.
mina flickvänner kom alltid 2:a efter spriten. Är singel sen feb 2015. Den 27 juni så drack ja inget innan ja gick till jobbet och ångesten följde med och ja klara av att jobba 2 timmar innan ja bröt ihop framför min chef. Hon körde in mej till visby på alkohol och drogrådgivningen. Och ja grät igenom mitt första möte för ja kände mej så svag och ynklig och jag hade ont i precis hela kroppen.
Månaderna efter mitt första möte va ett rent helvete de ska man inte sticka under stol med. Grät varje dag/kväll.
I november började ja gå en dagbehandling på 5 veckor och den va väldigt nyttig. Att få lära sej om sjukdomen. Just nu går jag efterbehandling fram till sista augusti 1 dag i veckan och 2 aa möten varje vecka.
Har varit när många gånger och ge upp och börja dricka igen men ja är rädd för att ångesten kommer ta död på mej. Har ett självmordsförsök bakom mej som va ett resultat av sån stark ångest att ja inte såg nån annan utväg. Efter mitt självmordsförsök så började ja dricka ännu mer och ljuga ännu mer och började gömma sprit precis överallt. Tuggade minst 1 paket tuggummi och ett par påsar fishermans friends på jobbet för att ingen skulle märka att ja hade druckit.
Just nu när ja närmar mej 7 månader så är ja fortfarande kvar i att ja ser inget roligt i nått. Allt är tråkigt och allt känns meningslöst bara. Har funderat på att börja smygdricka lite när ja är hemma men ja vet att ja inte kan hantera de.
Ja vet inte vad jag ska hitta på för att få tillbaka lite glädje i mitt liv. För om de är såhär de är att vara nykter alkoholist så vet ja inte om ja orkar me att leva utan flaskan.