Hejsan igen !
Varit lite dålig på att vara här inne av lite olika anledningar.
Har snart varit särbo i snart två månader och det känns just nu som att jag lever det liv som jag har levt innan. Skillnaden är att vi som sagt inte bo tillsammans.
Vi träffas när min man är nykter och han har sin son en dag som är bestämd i varje vecka sen hjälper han ändå till resten av veckan.
Men nu till min ångest,stress,dåliga samvete vardag.
Han har supit till det på helgen, ibland hela el halva beroende på om vi träffats el inte.
Han skickar sms på fyllen och om jag inte svara på direkten så bli han tjurig och angklaga mig för att vara "någonstans"
Säger att han ska tömma huset på hans saker, aldrig hjälpa mig mer el att han ska bara ha sonen när det passar honom .
När sen hans ångest kommer när han nyktra till låter det annat och när veckan kommer ska allt va som vanligt igen.
Jag orkar inte med detta på helgerna, sjuten man få ta.
Jag slutade att svara men till slut svara jag alltid när jag märker att hsn lugnat ner sig el när jag försvara mig sj.
Tex..
Denna helg fick jag ta en jäkla massa sms och han var inte snäll.
Sen nu i veckan vill han att allt ska va bra men han säger inget om hur han behandlat mig på helgen.
Märkte att han ville nåt "mer " när han kom och sov över här men valde nästan att åka hem när det inte gick.
Jag får ångest över att jag känner mig så uppkollad!
Han är så svartsjuk.
Sen kommer det dåliga samvete när han är snäll och hjälper mig med sonen tex el nåt med huset och jag visar ingen kärlek el glädje .
Men jag är så trött på att ta skit när han mår dåligt el dricker för att sen sätta ett leende på läpparna i veckorna .
Är jag så jäkla vilsen igen?!?!
Medberoende fortfarande ?!?!
Blåst ?!?!
Taskig ?!?!
Tacksam för lite samtal här igen och som ni vet...
"Raka rör" är bäst !
Kram på er!
En fråga till..
Är man jävlig om man inte hjälper sin man med stöttning av sitt missbruk när man känner att han sj inte gå helhjärtat in?