Vi har aldrig druckit, varken min man eller jag. För ett år sedan fick jag sex flaskor vin av mina föräldrar som varit utomlands. De stod högst upp i ett köksskåp. I förrgår upptäckte jag av en slump att de var borta, och efter lite letande hittade jag dem tomma på ett annat ställe. Det finns ju bara en som kan ha druckit upp dem.
Så jag gjorde ett test, på kvällen sade jag till min man att visst vore det härligt att ta ett glas vin på fredag, vi hat ju sex flaskor som bara står! Han var inte entusiastisk, men höll med.
Så i går tittade jag i skåpet igen, och då har han varit och köpt nytt vin! Han tänker alltså lura mig i kväll. Jag vill inte ha något vin i kväll. Jag vill inte spela något spel mer honom, men jag vill inte heller ha någon konflikt eller för den delen att han ska vara smygalkis. Hur jag än gör kommer jag att bli lidande av detta, jag är så arg och ledsen på honom så det är inte sant!
Jag tror jag vet varför det har blivit så här, förmodligen har han druckit för att kunna somna, han har svårt att sova på grund av andra problem han har.
Hur gör man för att kunna sticka huvudet i sanden och ändå vara lycklig?

Ebba

Vad jobbigt att bli ljugen för.
Jag förstår att du är arg.

Har han en historia av alkoholproblem eller kom det här plötsligt?

Trollis

Hej och välkommen hit!
I ditt läge hade jag faktiskt direkt konfronterat mannen och krävt ett ärligt svar. Är det här första gången du hittat tomflaskor?
Har du kommit på honom med lögner och bortförklaringar när det gäller alkohol?
Du skriver oxå att ni inte brukar dricka alkohol alls. Då känner jag att det är ännu viktigare att konfrontera honom innan det går för långt.
Lycka till

etanoldrift

Hej och Välkommen!
Ja, i ditt läge finns bara en sak att göra, konfrontera!
Om han kontrar med att du "lurat" honom med att inte nämna något tidigare, så kan du ju säga precis som det är, att du ville se om han kunde vara ärlig med detta.
Tala också om (i jagform) att du känner att blir ledsen och villrådig av att han ljuger för dig.
Sticker du huvudet i sanden nu, börjar bara en "djävulsdans" av kontrollerande, smussel och gömmande, som i längden inte leder någonvart!
JA, det är obehagligt att "konfrontera", men effekterna av att sticka huvudet i sanden blir värre, tro mig..
Och nej, troligen blir han allt annat än glad.. Han kanske tom förnekar det skedda..
Försök att ha en ärlig dialog, utan smutskasning. Men förminska inte problemet!
Vi har så lätt, att tom för oss själva, hitta på överslätande ursäkter..
Om han har problem med sömnen så måste han söka annan hjälp för detta, för alkohol kommer i förlängningen att förstärka dessa problem!
Det finns massor av människor som börjat "självmedicinera" med alkohol, för den är förädiskt lugnande i början, sedan kommer den bara att ge ångset och ännu mer problem med sömnen..
Och framför allt, drick inte någon form av alkohol, medan ni pratar! Då hamnar ni snett..
Önskar dig lycka till! / e

Körsbärsträd

Vad rara ni är! Och så underbart att få kontakt här så fort. Men så verkligt och allvarligt allt blev helt plötsligt...
Vi har ingen alkoholrelaterad historia alls, så det här var verkligen det sista jag kunde tänka mig! Just nu är det väldigt, väldigt jobbigt...

etanoldrift

Om ni inte tidigare har något alkoholrelaterat problem så kan det ju vara tillfälligt..
Men det indikerar samtidigt på att det finns (andra?)problem under ytan som ni nog behöver prata genom..
När jag läste ditt svar, så kom jag att tänka på min förste man, som hade en "episod", där han pga av både jobb och personliga orsaker, började dricka en del. (inte lika mycket i smyg dock, eftersom vi faktiskt drack vid sociala tillfällen, så det fanns ju alltid flaskor hemma..)
Jag kom på honom en tidig morgon med att stå och halsa ur en spritflaska, och blev naturligtvis fly förbannad.. (då var jag mest orolig för att han skulle sätta sig bakom ratten bara bara 3 timmar timmar senare..)
När vi klarat ut fnurrorna, så fortsatte han inte att dricka.. Vi är skilda sedan många år, och vad jag vet är han mycket skötsam fortfarande vad gäller alkohol, så det var inte orsaken till att vi gick isär..
Håller tummarna för att det går bra!

Måste bara svara - jag är från andra sidan. Det är ju så jäkla pinsamt att bli påkommen. På nåt sätt hade det kanske varit bättre att du ställt fram tomflaskorna. Nu har ni nytt vin hemma. Svårt för honom om han har fått problem med drickandet.
Min sambo fotade sina fynd och skickade fotot. Kanske ska du göra så, då hinner han fundera lite innan ni pratar. Tycker f.ö. att du ska låta honom sköta pratandet. Ja, jag kan kanske förstå att du blir upprörd för att han försöker dölja detta, men jag förstår honom så väl. Hade absolut inte velat prata om att jag smygdruckit om jag kunde undvika det.
Det kan ju också finnas nån annan förklaring. Har du varit bortrest? Har han haft kompisar hemma?
Sen tror jag inte heller att han utvecklat något allvarligt beroende av sex flaskor vin. Du upptäckte det i en bra tid. Klart att du inte ska bagatellisera problemet, men förstora det inte heller. Hade han hunnit bli en förslagen smygdrickande hade han ju ersatt flaskorna efterhand.
Jag tycker helt enkelt att det känns onödigt med en stor konfrontation och gräl om detta.
Min sambo frågade mig om han skulle vara orolig.., jag svarade ja.
Nu har jag svarat nej på samma fråga.
En konfrontation kan göra att han känner sig inträngd i ett hörn. Det är kanske bättre att ställa frågan om oro... För då får han förklara, men ur ett annat perspektiv än i försvarsställning. Hoppas det går bra!!! Många härinne har f.ö. Startat beroendet i ett försök att få ordning på sömnen, så om det är förklaringen så kan du ju också hälsa från experter att det kan funka ett tag... Sen har man rejäla problem med sömnkvaliten också.