Mina föräldrar är nyblivna pensionärer. Dom har alltid varit aktiva med umgänge och hobbys. Utåt sett är det en väldigt lycklig familj vi har.
Men har man känt dom ett tag upptäcker man ganska snart att alkoholen närvarar för ofta och framförallt för min mamma.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Jag vet att det finns de som är värre än henne. Hon skulle nog aldrig identifiera sig som alkoholist.
Hon dricker varje dag, och blir allt mer sluddrig och pinsam. Jag hatar att behöva komma hem till högtiderna och skämmas för henne. Jag vet att alla i vår närvaro vet om det här. Min sambo har påpekat det och trott att han var lite rolig, och jag försvarar henne alltid utåt för att ingen ska veta att det faktiskt är ett problem.

När jag var liten var min pappa otrogen och svek min mamma rejält. Detta har blivit något hon använder till sin fördel när dom har en argumentation om hennes alkoholproblematik, som till viss grund har att göra med att han gjorde såhär mot henne. Hon har verkligen inte haft det lätt, uppvuxen och i förhållande med alkoholister innan hon träffade min far.

Pappa är rädd för att inse problematiken. Han vet att hon dricker för mycket men har intalat sig att det "inte är så farligt". Men han är inte alls lika uppmärksam som jag. När jag bodde hemma kunde jag höra henne slå på vattenkranen för att fylla på mer och hittade hennes gömmor överallt i huset. Och samma sak är det när jag hälsar på idag.

Jag flyttade hemifrån för 9 år sedan och det var då jag utvecklade mina orosproblem.
Känslan av att inte ha koll och inte vara där är fruktansvärd, framförallt eftersom jag vet att min pappa inte är uppmärksam.

Jag har tagit upp det här med hela min familj, senast för två år sedan. Jag bröt ihop fullständigt. Mamma fick dåligt samvete men inget hände.
Det är så många aspekter som oroar mig. Jag är så rädd att min pappa ska lämna henne om han börjar inse allvaret, men framförallt är jag jätteorolig för min mamma

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur sätter man ner foten utan att ställa till ännu större problem?

etanoldrift

Det är inte lätt att vara anhörig, vare sig det är till en partner, ett syskon eller en förälder..
Du har tagit på dig ett alldeles för stort ansvar, för egentligen kan du inte göra någonting för att få din mamma att sluta dricka..
För hon har klara problem..
Jag förslår att du ringer alkohollinjen Tror att telefonnumret finns i infon på första sidan..
Och att du tar kontakt med en Al-Anonförening nära dig.. (de finns ju i stort sett i hela landet)
Där finns fantastiska människor att prata med! För du är inte ensam om att ha de här problemen..
Jag lägger in en länk om Al-Anon info, som jag lagt upp som tråd. I den finns en länk till deras hemsida.
https://alkoholhjalpen.se/node/19302
kram/ e

Leverjag

Vad tydligt du beskriver problemet med omtänksamhet och klokhet. Som etanolen skriver är det nog bra att prata med någon och träffa andra i samma situation. Du är verkligen inte ensam.

Det låter som din pappa "blundar" för det snarare. Tror du inte han vet. Det tror jag. Han kanske precis som du inte orkar, vågar ta upp ämnet med risk för en massa jobbigt. Tänker, när jag läser att vad säger din mamma när du berättar om din oro som du skriver om här? Har du pratat med din far och lyssnat på hur han tänker. Har de valt att tiga om det hela?

Det är ju bara hon som kan vilja förändra sitt beroende och då måste hon börja med att erkänna att hon har problem och nästa steg är att vilja göra något åt det. Du kan nog nye göra så mycket mer än att berätta om din oro och tipsa henne om bra behandlingar, tror jag.

Kram och lycka till!