av sushi

Min dotter är 22 år. Bor hemma men rymmer iväg till en man som är 50 år och ger henne alkohol och även pengar. De dricker, spelar på trav mm. Problemet är alkoholen och alla lögnerna. Hon säger att hon bara ska gå ner och köpa något och kommer hem efter 2 veckor. Hon har hamnat på akuten flera ggr för att hon får problem med hjärtat, typ panikångest. Hon försökte börja plugga på Universitetet. Det gick bara två veckor sedan stack hon iväg igen.
Jag vet inte hur jag ska bete mig när hon kommer tillbaka hem igen efter att ha tillbringat veckor med den här alkisen. Hon har aldrig haft ett jobb utan jag har försörjt henne med kläder och telefon. Vad ska jag ta mig till?
Har kontaktat soc och beroendemottagningar men de kan inget göra om hon inte själv vill.
Är ofta ledsen över att min dotter kan behandla mig så illa, att inte veta var hon är det är väldigt jobbigt och det tär på mig.
Orkar inte se på hur hon går under..

Susanna.

aeromagnus
mån, 2016-02-15 - 21:33

Jag lider verkligen med dig. Du har hamnat i ett momen 22. Klart man vill ha hem sin dotter även om hon gör bort sig. Tyvärr kan du inte göra något åt hennes drickande om hon inte själv vill förändra dessa. Finns inte viljan är du maktlös. Mitt råd är att du tänker på dig lite mer. Ja knske behöver du prata med någon, en terapeut eller liknande så du får prata av dig.

etanoldrift
mån, 2016-02-15 - 21:49

Att ha missbrukande barn är definitivt inte lätt.. Och det tar emot att sätta ner foten fast man vet att man borde.. (och tyvärr, är inte omgivningen särskilt förstående heller..)
Du kan ta kontakt med kommunens missbruksenhet/familjeenhet. Det är ju inte meningen att du ska försörja en vuxen människa, även om hon är din dotter..
Även här måste du får hjälp att ställa ett ultimatum, för annars underlättar du bara hennes resa .. Ta kontakt med Al-Anon, för jag tror att det finns människor där som skulle kunna råda dig bättre i den situation du befinner dig i..
länk till hemsidan: http://www.al-anon.se/
Kram /e

sushi
tis, 2016-02-16 - 07:01

Tack för svar!
Det som är jobbigt är allt pendlande mellan hopp och förtvivlan. Hon säger att hon ska säga upp bekantskapen med Hasse som ger henne alkohol och kommer hem och försöker ta tag i sitt liv men det går aldrig mer än några veckor sen är det kört. Det värsta är att familjen kan hon ljuga för och behandla hur som helst fast det är vi som hämtar henne när allt blir för fullt och stökigt där hon är. Svårt att få någon ordning på tillvaron när man inte får någon hjälp.

sushi
tis, 2016-02-16 - 07:09

Jag har tagit kontakt med alla möjliga instanser och det enda jag får till svar är att så länge inte hon vill så finns det inget jag kan gra. Hon berättar ingenting för mig så jag vet inte vad som försiggår inom henne heller. Hon har ångest och fått en del panikattacker, har sökt hjälp för henne hos olika psykologer men det har inte varit speciellt givande. Hon har fått antabus men även druckit med det i kroppen i alla fall. Hon vägrar att ta tabletter mot alkohol för hon mår så illa säger hon. Tror att jag tänker ställa de kraven nästa gång hon kommer hem: Ta tabletter mot alkohol om du vill bo kvar hemma annars måste jag säga att hon inte kan bo kvar hemma. Har en son som är 21 år som sköter sig jättebra men som också blir påverkad för att Min dotter tar så mycket oro och kraft från mig. Hon har hållt på så här i 5 år nu.

etanoldrift
tis, 2016-02-16 - 08:39

Hej Sushi!
Ja den som är beroende brukar ljuga, för att kunna fortsätta med sitt missbruk, oavsett vad det består av.
Du behöver verkligen någon utomstående att prata med, någon som har samma erfarenheter.
Vi på forum kan försöka stötta och hjälpa men till syvende och sist är det din dotter som måste ta tag i sitt liv.
*För precis som du skriver, vill hon inte ta emot behandlig, så kan man inte tvinga (det är det som är anhörigas dilema)
Jag rekommenderar dig boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten av Carina Bång (googla på Carina Bångs blogg, så hitta du mer info)
Känslomässigt så är det svårare med barn (vi har ju ett samhälle som "kräver" att vi ska ta hand om dem)
Men även där måsta vi till slut sätta hårt mot hårt och bokstavligt ställa dem på gatan.
På dig låter det som hon använder ert hem som "hotell".. Hon dricker borta, men kommer hem och "vilar upp sig". Får mat och rena kläder.. Då är det lätt att både lova det mamma vill höra och slå dövörat till för tjat.. För hittills har hon ju ändå fått komma tillbaks..
Att jag tjatar om Al-Anon, beror på att den drivs av anhöriga till alkoholberoende och missbrukare. Både vuxna och barn - tonåringar.. Kanske kan även FMN vara något? Missbruk är ju missbruk, oavsett substans!
Det kommer att krävas mycket "tough love", dvs fasta gränser.. Och det finns inga garantier för att du lyckas..
Jag önskar dig dig däremot en massa lycka till på vägen.. Fortsätt gärna att läsa och skriva här. Rätt vad det är dyker det upp fler som kan ge dig råd eller dela sin historia (för du är inte ensam)
kram/e

Ebba
tis, 2016-02-16 - 14:39

Jag har ofta tänkt på vilken mardröm det måste vara att se ett älskat barn fara illa och oroa sig.

Och som du skriver det tärande i att inte veta vart hon är.

Jag försökte för några år sedan hjälpa en ung anhörig och ringde "en miljard" samtal för att försöka få hjälp.

Dessa samtal kändes hemska, jag fick kalla handen liksom och det upprepades gång på gång att det inte fanns något att göra om personen själv inte är intresserad.

Det var SÅ jobbigt att inte få stöd eller råd där jag trodde att jag skulle få det.

Jag trodde knappt mina öron.
En gång ringde jag en avgiftningsavdelning och fick höra "eftersom att det är amfetamin det gäller kan personen lika gärna vara hemma hos dig och tända av, vi kan inget göra här".

Jag var så ensam och förtvivlad.
Jag förstår dig och alla olika känslor som kommer och går.

Har du hört talas om Alkohollinjen? Dit kan man ringa och prata och få stöd och råd.

Kanske kan vara skönt.

KRAM

Rosette
tis, 2016-02-16 - 18:02

Va bra att du som flera har sagt, skriver och läser här, ett sätt att söka stöd i din situation och försöka hitta sätt att hantera den. Du är både arg och ledsen över hur det är för din dotter och du har gjort väldigt mycket för att hjälpa henne.

Du får en del tips här i forumet så som att fundera på vad du behöver för att må bra, eller att vända dig till ytterligare ställen för att få stöd för egen del och i denna situation. Vad tänker du om det? För många känns de ovant och konstigt att prata om sig själv när man är orolig för någon annan, samtidigt kan det för många vara hjälpsamt på flera sätt. både att man själv mår bättre och det kan på sikt också bli hjälpsamt för den andra personen.

Du har fått flera tips också kring vart du skulle kunna vända dig så som Al-Anon, ringa Alkohollinjen. Man kan också få stöd som anhörig i sin hemkommun, ibland enskilda samtal ibland i grupp. Är det något av detta du tror skulle kunna vara en hjälp för dig?

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

sushi
tis, 2016-02-16 - 21:45

Jag tackar för alla svar! Behöver ibland någon att prata med och oftast så är det kompisar som jag umgås med i min närhet. Har en väninna som alltid finns till hands både fysiskt och psykiskt för att hjälpa mig med min dotter. Hon förstår inte att jag inte blir argare på henne men jag känner att det tjänar inget till. Tycker att det är svårt att veta vilket förhållningssätt man ska ha mot henne, eftersom jag tycker att hon utnyttjar mig känslomässigt..

sushi
tis, 2016-02-16 - 21:53

Tack för omtanken!
Ska försöka ta hand om mig själv ett tag. Ska tänka på alla förslag jag fått men tycker att jag provat det mesta
Det värsta är att jag ser ingen utväg ut ur det hela utan det bara rullar på..

etanoldrift
ons, 2016-02-17 - 12:22

Du skriver att du tycker att hon utnyttjar dig känslomässigt..?
Det är kanske där du behöver hjälp? Hjälp att se dina gränser, sätta dem och hålla fast!
Ja, det är det som är det svåra i att vara just anhörig/medberoende.. Ofta är man inte klar över sina egna gränser..
Ännu oftare är man inkonsekvent.
Man ställer något man tror är ett "ultimatum" (ofta i affekt) Och tror sig se en viss reaktion..
När det sedan är dags att sätta hotet i verket/hålla gränsen, så finner vi oss "övertalade"/ övelistade och helt plötsligt har våra gränser flyttats..
Den beroende har då konstaterat, att även om det innebär en rejäl "åthutning" så händer inget mer..(stormen blåser över på några dagar..) Det är i stort sett fritt fram att fortsätta som förut, för hotet var ju bara tomma ord..
Var sitter hennes hållhake på dig? Är det något som ständigt återkommer? (det är kanske något som du behöver ha "utomståendes" synvinkel på, för det är inte alls säkert att din "bild" i nuläget stämmer)
Vad skulle hända, om du t.ex. blev allvarligt sjuk och dörren verkligen var låst, när hon återkommer efter en "fylleresa"?
Jo, hon skulle tvingas att ta konsekvenserna av sitt handlande (självklart inte utan tårar och ilska och en rejäl portion "tyck synd om")
Se det som att du faktiskt hindrar henne från att växa/utvecklas, när du inte låter henne ta konsekvenserna av det liv hon väljer..
Om du inte är mogen att vara konsekvent när du ställer ett ultimatum och verkligen genomföra det du sagt, då är det bättre att du inte hotar med någonting alls.. Det får nämligen motsatt effekt och dina egna gränser flyttas bara ännu mer bakåt..

sushi
ons, 2016-02-17 - 17:14

Du har nog träffat min ömma punkt. Jag vet inte var jag ska dra gränsen. Har väldigt svårt för att slänga ut min dotter på gatan.. Tänker som första alternativ se till att om hon verkligen vill bo kvar så måste hon ha tabletter mot sitt alkoholberoende annars så får hon flytta.Det får bli hennes val, det värsta är att hon lurar mig och säger att hon tar tabletter men ändå inte gör det. Hon blir ju också en annan person till slut En person som är full med lögner och svek.Har svårt att förstå att man kan behandla sin mamma så illa. Jag har ställt upp på henne varje gång och varje gång har hon svikit mig.

etanoldrift
ons, 2016-02-17 - 17:23

Hon gör det inte för att hon vill vara elak, men hennes beroende och den alkoholkidnappade hjärnan får henne att göra de sakerna.. I det fallet har hon inte kontroll!
Men å andra sidan kommer hon heller inte att kunna sluta om hon inte tar hjälp!
Och då hjälper man inte, genom att "vara snäll".. En beroende fortsätter att använda alkohol eller vilken substans de nu valt, så länge det är möjligt för dem, så länge de kan "lura" sin omgivning..
Ja, de är mycket duktiga i att dupera och föra andra bakom ljuset (nej innerst inne mår de inte bra av det)
De blir definitivt inte glada över att bli "avslöjade" eller när det dyker upp "gränser" som tvingar dem att ta vissa konsekvenser..
Och det är DÄR du behöver hjälp! För jag lovar att det blir tufft!
Det spelar ingen roll, om hon skjuter över ansvaret för t.ex. sin medicinering på dig.. Till syvende och sist , så är det ju HON som måste bestämma sig för vilken sorts liv hon vill leva..
Det ÄR svårt att släppa taget.. jag vet för jag har varit där.. Men idag är jag glad att jag gjorde det.