Efter fullständiga veckor av kaos och då jag klart och tydligt markerar att nu räcker det så kommer min partner sakta på banan igen genom att trappa ner sitt drickande och återgå till jobbet.
Han säger själv att han ska ta hjälp genom att be om antabus bl.a. Och det är något han måste göra själv. Men inget händer..
Vad kan jag göra för att nu komma på rätt väg?
Ska jag lägga det hos honom eller ska jag kräva att få vara med och se att han faktiskt tar tag i saken?
Just nu är det bara en olidlig väntan på att han börjar dricka igen.

Detta låter hårt men ge honom ett ultimatum. Se dock till att du kan fullfölja detta. Prat med hans jobb de kanske kan hjälpa. Detta är svårt men min fru ställde krav på mig och jag ville inte offra familjen.

Kraxen

Förstår att det gäller att vara stark och tydlig, men är det nått jag inte vågar så är det att prata med hans jobb med rädsla av att han går på mitt jobb för att ge igen.
Han är gränslös och tar till vilka medel som helst om han vill lägga skuld på mig och ge igen om han tycker att man behandlat honom orätt. Detta sker dock i hans berusningstillstånd!

Hej! Det låter som du är rädd för honom och det gör mig orolig. Hur ska ert förhållande vara om man inte kan prata? Ja detta är inte lätt och han uppvisar tydliga missbrukssignaler. Skylla ifrån sig, ge dig skulden mm. Ja mitt råd r att vara rak mot honom.

Kraxen

Att vi lever i ett osundt destruktivt förhållande råder det ingen tvekan om.
Vi kan prata och gör det men när alkoholen tar över raseras allt.
Jag ska försöka stå på mig fullt ut och kräva åtgärder.
Det sämsta är att man är så tömd och trött att orken tryter när han haft sina långa perioder - denna gång i 3 veckor.
Tack för dina råd och omtanke aeromagnus!

Jag förstår din energibrist. Har ju själv druckit längre perioder och man skiter ju i allt ansvar. Man lämnar över det till sin partner. Sedan lämbas proble med på hög. Du måste nu tänka på dig själv. Din man är en vuxen människa och blir tyvärr inte hjälpt av att hålla under armarna. Jag tycker du ska ställa hårda tydliga krav.

Sluta dricka. Ett övertramp så börjar du med antabus.
På så sätt ger du honom en chans men också en konsekvens om det går åt skogen.

Kraxen

Det har nu gått 1,5 vecka utan drickande i vårt hem. Skönt om något men det är som att gå på äggskal.. Frågan är inte om utan när börjar det igen?!
Trots löfte om att ta hjälp så har det inte gjorts, det tycks räcka med att man visar att man kan hålla sig på banan -detta fixar man själv!
Men tilltron till att vara man att fixa detta helt själv finns inte hos mig, alkoholen har sådan kraft att när det slår till är vi båda hjälplösa.
Att ständigt pendla mellan hopp och förtvivlan gör en allt annat än stark, jag känner mig så uppgiven och trött.. Medan han tycks må förträffligt just nu - tror jag det när kropp å knopp fått vara nykter ett tag.
Själv vet inte jag var eller hur jag ska hämta kraft för att få till en förändring och orka.