Haft ett återfall tisdagtill onsdag påen konferens. Intagen på sjukhus akuten. Så jävla dåligt. På måndag ska jag träffa min chef och personalchef riskerar uppsägning kanske. Har skrivit till dom att jag börjat med antabus igen träffa läkare på tisdag. Kommer kontakta psyket eller någon för kbt-terapi. Onsdag blir dett aa-möte. Sviker alla och mår skit än. Var på psykakuten onsdag men fick ej komma in var för frisk. Fick några lugnande tabletter. Fortfarande uttorkad men köpt B12-vitaminer.
Fy fasen mår psykiskt skit just nu. Något mer man kan göra? Jobbade i fredags. Fick rådet att berätta för alla av läkare. Så nu vet all personal och elever på skolan. Ska inte hålla på allt sa läkaren. Fått mycket stöd av kollegor och elever.

Vad ledsen jag blir for din skull, du har varit otrologt stark och ett stort foredome. Jag hoppas verkligen du vander detta fort och att allt gar bra med jobb och allt annat. Maste tyvarr ocksa skriva som Muranan skriver, jag blev ocksa lite orolig for dig I November/December nar du hade slutat med antabus och vad du skrev. Las garna igenom vad du sjalv skrivit och jag onskar dig all lycka till!

Mattias

En på mitt jobb har inopererad Antabus,
vad krävs för att man ska få detta.
Har nämligen tänkt på att göra det själv, skadligt?

Känner stor sorg över ditt återfall men det ska mycket till innan dem säger upp dig.
Är du med i Facket?
Du är antagligen en mycket respekterad och bra lärare i övrigt,
alla människor gör snedsteg och hoppas att dem tar hänsyn tilldet.

Tack. Jag är ordförande i mitt fack på platsen. Det känns dock som om min arbetsgivare nästan hatar mig.Som sagt bara en känsla

Mattias

Dom får inte ge en sparken för berusning på arbetstid,
kan få ett val, uppsägning om du vägrar en rehabbehandling.
Eller bara en varning.

Lugn o fin aeromagnus, jag har varit full på jobbet med så jag vet vilken ångest du har haft.
Hamnade inte på akuten men vart indragen i ett vilorum utav några arbetsledare som ville skydda mig från dem höga herrarna på jobbet. 8 h insupning av kaffe.

Var en mörk tid av många motgångar, jag hade dödsångest o mådde piss, men allt löste sig och folk glömmer och förlåter.

Jag fick en varning, jobbigast för mig själv som dem inte visste var att jag kört till jobbet med.
Kommer knappt ihåg det.

Du kanske är mer omtyckt än din arbetsgivare varav hatet..

Jo jag vet. Aldrig varit berusad på skolan eller så men ändå. Glorifierar inte det jag gjort. Vill bara gå vidare med mitt liv.

Mattias

Hur går det för dig Magnus, två veckor av tystnad.
Lycka till hos psykologen imorgon.

Hoppas allt blir bra.:-)

Vi hade möte måndag 8 Feb, inget protokoll. Möte 11 Feb, varning men inget protokoll och ingen varning har jag jag fått skriva på. Inget kontrakt upprättat och ingen tid bokad med företagshälsovården. Så jag har inte sett något dokumenterat än. Nu har det snart gått en månad. Men menar behandlar ju mig själv genom medicin aa mm

Vill vara fri

Bra att du tagit dig ur återfallet. Så förrädiskt det är med alkohol och att vi luras att tro att det funkar att dricka.

Huskatten

Hej, och ursäkta att jag kliver in i en tråd utan att först presentera mig. Dessutom kanske jag bara kommer med självklarheter? Men ändå. Att en arbetsgivare och chef agerar som beskrivet förvånar mig inte. Dels är fördomar mot oss alkoholister så djupt rotade, dels finns behovet att distansera sig från vårt undermåliga förhållande till alkoholen. Alltså, en alkoholist är per definition alltid opålitlig, och kommer alltid att svika oavsett vad som händer. Den uppfattningen lever kvar, trots att vi idag vet att beroendet är mer utbrett och att det finns gott om högpresterande alkoholister som tar ett stort ansvar för sitt drickande och dess konsekvenser. (Jag menar: två års nykterhet, ett dygns (!) återfall, och sedan på egen hand aktivt ta sig tillbaka till nykterheten igen. Vad kan man annat göra än beundra den beslutsamheten?)

Sedan tror jag att det är vanligt att våra chefer också har ett behov av att hålla vår uselhet ifrån sig. Att slippa rannsaka sina egna och sin omgivnings alkoholvanor. (Om vilka vi inte vet något alls.) Det blir en projicering av rädslan att själv inte kunna styra över sitt eget drickande, hemska tanke, och i stället fokusera på vår uppenbara svaghet.

Ursäkta igen, en lång kommentar. Huskatten själv är obotlig fyllerist. Fast alkoholfri sedan fyra månader.

Du har så rätt i det du skriver. Någon som inte haft problem själv vet ju inte hur det är. Som arbetsgivare skulle jag också förklara konsekvenser men också ge stöd. Så gott om utbildade och duktiga lärare finns det inte. Okunskapen är stor och det märker jag när jag pratar med folk, även högutbildade som ex läkare.