Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.
Jag har allt: fin familj, hygglig lön, trevligt boende, goda vänner. Medicinerar mot depression och nedstämdheten är behandlad med detta. Och ändå dricker jag. Hur dum kan man vara? Hur dum är jag?
Skam skuld djupt självförakt. Och igår efter en vecka då jag lovat att avhålla mig alkoholen så drack jag igen. I smyg förstås....
Hur dum kan man vara?!
Intellektet räknar ut att minus alkohol är det mesta i mitt liv bra men dumheten verkar vara det styrande.
Eller är det alkoholen som styr? Sug, begär, längtan efter...tomhet? Jag har svårt att få ihop detta men vet en sak: nu gäller en dag i taget.
Fråga till er: är stödet ni upplever härigenom i dettaforum tillräckligt för att sluta dricka/hålla sig nykter?
Jag är alkoholist, jag behöver bli en nykter sådan. Jag vill nå den dag då jag kan säga: nej tack, jag dricker aldrig alkohol.

Sundare

Reflekterar över min överfyllda agenda. Vi går sedan 2 år en person kort på jobbet vilket just jag täcker för (utan extra ersättning). Det gör mig mer o mer förbannad. Tänker att detta ju resulterar i den förtvivlan o stress jag så ofta känner. Jag är inte mesig, jag är snarare obekväm för ledningen o ändå sitter jag här med skägget i brevlådan o en helt sjuk arbetsbörda. Av anonymitetsskäl vill jag inte berätta vad jag jobbar med men kan lova att det är tufft, belastande o tämligen otacksamt utöver personerna jag möter som hör till samhällets mest marginaliserade. O det är därför jag strävar på o tar en o annan käftsmäll så gott som dagligen. Men visst tusan är det för mycket, alldeles alldeles för mycket!
Ibland ser jag nån TV-serie, den trötta slitna kriminalkommissarien kommer hem o häller upp en stadig whisky som han/hon sveper i ett drag o slår upp en till som dricks mer långsamt. Hur väl förstår jag inte denna scen?!? Att tömma i sig spriten som ger sån omedelbar lättnad - men så dålig långsiktig konsekvens. Men jag har varit denna slitna, bittra "snut" fast detta inte är vad jag jobbar med.
Balans är ett ord o en utmaning för mig. Göra mindre, dra ner såväl tempo som resultat. Jag har uträttat mer i mitt yrkesliv hittills än de flesta gör under ett helt yrkesliv...min familj säger att jag borde vara 70 som hunnit så mycket. Så balans blir min nya utmaning...en dag ska solklart INTE innehålla så mycket som min dag idag har gjort...att jag är trött o vill sova är allt annat är konstigt när jag tänker på det så här...
Sug? Ja, lite men har hanterat det.
Tack forumvänner - vet ni detta forum slår då Facebook med hästlängder!!! Tycker inte ni?
Kram o god natt hjältar!

Maharion

Ja skit är det, när du beskriver en trött kriminalkommissarie som slår upp en stadig whisky, så känner jag verkligen hur skönt vore det inte! Din text får en att känna igen sig, hur orkar vi?

Balans, är verkligen det vi behöver. Kämpa för den för det är du värd!

Kram.

Sundare

Godmorgon till en ny vit dag!
Så var det helg igen o det känns så skönt! Skrev ju om stress, press o obalans igår men mina helger är underbara. Jag är en aktiv person som utöver mina nu långa, djupa nätter återhämtar mig med att göra sånt jag tycker om. Så blir det också denna helg.
Min utmaning i den nyktra vägen är vardagskvällar o inte helgen. Så idag känner jag mig mer avspänd när jag ska starta dagen än vad jag gjorde igår. En helg med dem jag älskar ligger framför mig, en helg ihop med familjen som för vars skull jag startat denna resa.
Önskar en fin vit fredag till alla er här på forumet, er jag följer o lär mig så mycket av. En kram till alla som vill ha en!<3

Levande

Den trötte kommissarien känns igen, att få trycka på off knappen en stund. Det är där jag fortfarande tycker det är svårt men hanterbart.
Så nu möter vi fredagen nyktra och med öppet sinne, kram och ha en härlig fredag

Sundare

Vi borde ha ett alldeles eget AW! Läser vad Flinga skriver om ett tomt Gtbg. Jaa, jag hämtade mat från en restaurang ikväll o stimmet luktade o hördes som trött fylla. Ni vet "gu så skönt att det äntligen är fredag, nu ska vi va sådär frigjort kontinentala, nån mer som ska ha en stor stark?"
Skyndade hem o njöt mat o drack iskallt kranvatten till. Skulle inte för en sekund velat slå mig ner i baren, det klarar jag mig så väldigt bra utan. Som sagt, vi har olika arena att utföra vår kamp. Jag är den pinsamma garderobssuparen eller den-trötta-efter-jobbet-spritsveparen. Ingen stolthet alls i det men skammen över den där gräsliga situationen då familjen fann mig okontaktbar har släppt taget något. När jag tänker på det sveper en iskall ångest genom kroppen men jag tillåter mig att slå in minnet av den där kvällen i tjockt lager wellpapp så det gör lite mindre ont.
Tackar mig själv för en vit fredag. Ska nu ta en god bok o krypa till kojs. Ser fram emot en lördagmorgon utan att vara bakis!!
Tack till ni som svarat mig här ovan, blir så glad att hjärtat skuttar varje gång någon lämnar mig ett spår! Önskar er alla en fin fin kväll!

Sundare

Vi borde ha ett alldeles eget AW! Läser vad Flinga skriver om ett tomt Gtbg. Jaa, jag hämtade mat från en restaurang ikväll o stimmet luktade o hördes som trött fylla. Ni vet "gu så skönt att det äntligen är fredag, nu ska vi va sådär frigjort kontinentala, nån mer som ska ha en stor stark?"
Skyndade hem o njöt mat o drack iskallt kranvatten till. Skulle inte för en sekund velat slå mig ner i baren, det klarar jag mig så väldigt bra utan. Som sagt, vi har olika arena att utföra vår kamp. Jag är den pinsamma garderobssuparen eller den-trötta-efter-jobbet-spritsveparen. Ingen stolthet alls i det men skammen över den där gräsliga situationen då familjen fann mig okontaktbar har släppt taget något. När jag tänker på det sveper en iskall ångest genom kroppen men jag tillåter mig att slå in minnet av den där kvällen i tjockt lager wellpapp så det gör lite mindre ont.
Tackar mig själv för en vit fredag. Ska nu ta en god bok o krypa till kojs. Ser fram emot en lördagmorgon utan att vara bakis!!
Tack till ni som svarat mig här ovan, blir så glad att hjärtat skuttar varje gång någon lämnar mig ett spår! Önskar er alla en fin fin kväll!

Levande

Vi är många i garderoben och som är på väg ut som tur är. När jag läser dina ord så är det just så det kändes trött och instängd att inte orka mer.
Nu möter vi världen och våren nykter, kram och önskar dig en härlig lördag

Sundare

Ligger kvar i min bädd o njuter av min egen nykterhet. Ha en fin söndag o jag hoppas solen skiner på oss alla som kämpar - en dag i taget. Vit söndag!

Leverjag

Gläds när jag läser om nykterhet och glädje över nyktra helgmorgnar. Njut. Det gör jag. Det är belöningen m något att slippa huvudvärk och ångest på morgonen. Ligga kvar i sängen och läsa och dricka kaffe är det bästa jag vet. Har börjar träna på lö och sö morgon för att jag mår bra av det och jag vaknar ofta tidigt ändå nu när jag är nykter. Igår ville jag vila och sov ut länge. Har tänkt ofta när jag kommit hem efter träning att jag förut inte ens kommit ur sängen. Helgerna blir längre, mer innehållsrika och äntligen den vila från arbetet som är meningen. Så skönt.

Grattis till era dagar och veckor! ?

Bollan

Instämmer med er hur skönt det är att använda helgen till att vila! Som så många andra beskrivit känner jag igen mig som kommissarien! Efter en intensiv dag är det så lätt att skruva av korken! Gäller att hela tiden hålla sig till verktygen, svårt när man är trött och sliten!

Vill vara fri

Inget är skönare att vakna utvilad, dricka gott kaffe i lugn och ro! Kram till oss som är så bra på att njuta! :-D

Leverjag

Dina inlägg AlmaAlmanda! Jag har heller inga problem att vara social nykter. Det var stress och press för men del också. Smygdrack i vardagen till slut. Drack tills jag slocknade. Orkade inte med mitt inre. Innan dess var alkohol förknippat med glädje, musik, umgänge och dans. Den har ofta varit uppiggande när jag varit låg. Undrar nu hur mycket av de låga som faktiskt orsakats av alkohol. En viss del hormoner men sedan...? Många år sedan gjorde jag saker jag aldrig trott om mig själv för att få dricka. :-(

Mår så mycket bättre utan. Det vet jag. Känner och tänker klart. I alla fall klarare. :-)

Heja dig! Hoppas du får en fin vecka.

Sundare

...jag t ex har fått en annan människas hjärta att skutta lite! Och jag får så mycket själv!
Här inne har vi ett hemligt rum av delade sanningar, bördor och uppriktighet. Jag vädrar ur min oro o mina mörkaste gömslen för att mötas av förståelse. Blir så glad!
Att dricka för mycket, att sakna spärren o förmågan att säga NEJ, att smussla, gömma o göra bort sig - så mycket skam, rädsla o ångest det har vållat mig! Och inte är det enkelt nu när jag bestämt mig att leva nykter. Suget lurar i mig, tanken på berusningen slår som vågor av o an i skallen när jag minst anar. Nej, det är inte enkelt men jag får stöd o kraft av er andra o hoppas så kunna ge detsamma till er.
Nu ska vi gå till sängs tycker jag o vila upp oss inför vår nyktra morgondag. Frid vare med oss hjältar - det är sannerligen något vi behöver?

Sundare

Läste just en fråga om när det blir lättare, när suget släpper taget. Jag vet att detta är en livslång res men att utmaningarna förändras. Träffade en man som beskrev hur suget 10år senare plötsligt överrumplade honom. Det är efter mötet med bl a honom jag döpt denna min resa till EN DAG I TAGET. Att tänka att "suget går aldrig riktigt över' är inget man ju orkar, dessutom är det inte säkert så för alla. Mest handlar det nog om en insikt o medvetenhet om vad som nu o alltid är ens utmaning. Har läst om "måttlighetsdrickande" och tycker både det låter lockande samtidigt som jag är skeptisk. Eftersom alkohol klickar igång nåt i min hjärna skulle ju alkohol reta detta system o personligen tror jag inte jag har styrkan att vara kvar på måttlighetens nivå. Jag saknar ju den där spärren som måttlighetsdrickarna uppenbarligen har. Det finns en sorg hos mig nu också - "ska jag aldrig få ta ett par glas med mina vänner?" En röst i mig säger: jo men det är väl klart! En annan säger: nej, så är det, du o a passar inte ihop.
För mig gäller nu att fokusera på stegen i det lilla.
En månad sen jag var på Systembolaget och nyktra dagar tar jag nu en dag i taget. Har varit medlem här i 3 veckor redan, så fort det går!
Ha en vit fin tisdag!

Levande

Håller med dig om att det är en sorg lite som att tänka på en förälskelse, där man efter ett tag bara kommer ihåg de bra sakerna.
Så jag tror att de är bra att ta fram den sanna bilden ibland, försöka komma ihåg känslan när man ville bryta med alkoholen.
Du är stark nu och tycker du har så många kloka tankar.
Ha en härlig tisdag, kramar och styrka

Sundare

...i en och densamma. Så känner jag mig. Lite glad o ledsen på samma gång. Lättad o grubblande.
Levande! Är så glad att ha mött dig med flera medvandrare här, ni har flyttat in i mina tankar o mitt hjärta och väckt en uppriktig "jag bryr mig om"-känsla hos mig. Glad när jag är här inne även då jag samtidigt kämpar mot ångest, oro, sug, rastlöshet.
Ha en fin dag så hörs vi senare!
Kram!

Sundare

Föll igår o vaknar upp till självförakt, ånger, ångest, svett o skam. Har inget svar på varför mer än jag skulle vilja säga: - För att jag är helt jävla dum i huvudet!
Jag VILL ju inte dricka, jag vill inte förstöra mer för mig själv mer. Drack dessutom i smyg så nu är rädslan enorm - hur mycket har jag förstört för min familj nu?
Fördelarna med att inte dricka överstiger nackdelarna med nykterhet med råge, om det har jag inget tvivel alls. Det jag tvivlar på är mig själv, klarar jag inte det här? Jo, det måste jag ju göra, jag måste klara detta! Måste! Och jag vill!
Övervägde att bara lägga ner här på forumet också men jag tvingar mig att vara ärlig o uppriktig här åtminstone. Mot er o mig själv.
Njöt inte av det jag drack, jag ville bara åt känslan av snabbt inre lugn. Hade en tuff dag igår med stor besvikelse. Hade även ätit o druckit (vatten) otillräckligt. Att dricka löste inget denna gång heller. Känns som om jag också vill be er om ursäkt - jag gör mig själv till en besvikelse.
Usch vad arg jag är på mig själv, känner mig så värdelös. Tänk om man kunde få backa bandet o göra om, göra rätt.
Jag är så imponerad av er andras styrka o karaktär. Det enda jag för dagen kan bidraga med är att vara ärlig o berätta att jag fallit o hur krokig denna min resa är. För jag vill resa mot nykterhet, vill absolut inte vakna upp till detta o må som jag gör i denna stund.