Det har pågått i två år. Fast egentligen har det nog pågått längre än så, men jag har bara bott med honom i två år, så jag vet inte. Jag trodde jag var en stark person som kunde göra slut om jag hamnade i en dålig relation, men jag vet ju vem han är när han inte dricker! Då är han härlig.
Han vet väl i grunden om att han dricker för mycket och ibland får han ett ryck och ska detoxa och det har som längst hållit i ett par månader.
Om han går ut en kväll, så kommer han att gå ut nästa... ofta går han ut fem, sex kvällar i veckan, och ingen av de han går ut med kan förstå mina problem, för nej, han blir ju aldrig aggressiv, eller full heller, för den delen. Han kan ju dricka hur mycket som helst utan att bli full, eller?
Ingen av dem ser honom när han kommer hem innanför dörren.
Han är alltid konfrontativ, har alltid bråkat med sin mamma över telefonen och tar ut sin aggression på mig och de tre husdjuren. Han har aldrig slagit mig, men är arg och verbalt helt vidrig. Fyra gånger har han varit nära att bli fysisk, och ikväll var fjärde gången. En del av mig vill göra slut, bara dra... den andra delen vet hur underbar han är när han är nykter och älskar honom.
Om jag skulle lämna honom finns det ingenstans att ta vägen. Jag älskar honom, men jag är så vidrigt förbannat trött. Det hjälper inte vad man gör eller säger när han är på det humöret, för han måste helt enkelt bråka med någon.
Dessutom har hans utekvällar kört vår ekonomi helt i botten och han kan inte funka, inte arbeta och inte ta något ansvar.
Han är enligt honom själv inte alkoholiserad. Han behöver enligt honom själv ingen hjälp.
Jag orkar knappt längre.