Imorgon har jag varit nykter i nio veckor. Jag har aldrig varit nykter så länge och jag har klarat det tack vare antabus och att jag fått ett fantastiskt nytt jobb där jag vill göra ett gott intryck.

Men vad händer sen då? Senaste veckan har jag låtit bli att ta antabus - vet inte om det är för att jag undermedvetet planerar att dricka igen? Jag har så svårt att tro att jag kan bli en nykterist, planen var att vara nykter ett tag och låta kroppen läka. Nio veckor är inte nog. Men jag känner ingen glädje över livet, helgerna används mest för att sova.

Hjälp, jag vill inte hamna där igen: sitta varje kväll efter jobbet och dra i mig en liter vin för mig själv. Skämmas på jobbet nästa dag. Men som sagt, jag hittar ingen glädje i livet..

Välkommen hit!
Ja, varför har du slutat ta antabus? Jag tror mycket väl att det kan vara för att du längtar efter att dricka igen.
Men du måste fråga dig själv varför du skulle bli gladare om du drack. Tror du det på allvar? Att du blir glad?
Jag är inte nykterist, men det har ju varit rätt komplicerat att testa drickande och jag tror verkligen att det är fel väg att gå att dricka för att bli glad. För jag kan inte se att alkoholen gör en glad.., tvärtom den ångest det medför är ju inte att leka med. Har du funderat över varför du är trött? Kan det ha nån fysisk orsak? Är du vårdeppig? Kan du hitta nån annan lösning på din trötthet och din avsaknad av livsglädje än alkohol, för både du och jag vet ju att det inte funkar i längden.
Du har ju mycket att glädjas åt... Nytt spännande jobb och nio nyktra veckor. Det är ju en del positivt i alla fall.

Vill vara fri

att du undermedvetet planerar att dricka eftersom du har slutat att ta antabus.
Du har startat ett nytt jobb och säkert behöver du återhämtning av allt det nya?
Som många av oss har erfarenhet av, så blir det inte bättre av att dricka..snarare sämre. Nio veckor blir tio..11 osv. Du fixar det!

sol_katt

Elva veckor. Jag klarar veckorna bra, men litar inte alls på mig själv på helgerna, tar därför antabus på fredag och lördag morgon. Jag har nästan alltid druckit ensam och det är skönt att vakna nykter numera. Helgerna är dock lite svårare eftersom jag har ett väldigt ensamt liv och man blir lite mer påmind om det när helgen kommer. Nästa helg är det påsk och jag har lovat att åka och hälsa på mina föräldrar i en annan stad. Detta oroar mig en del, eftersom jag vet att jag troligtvis inte kommer att klara att vara nykter där. Jag dricker alltid alkohol när jag hälsar på mina föräldrar, det är tyvärr enda sättet jag klarar av att umgås med dem. De är så fyllda av ångest att jag mår dåligt av att umgås med dem nykter (och de dricker ju förstås alltid när jag är där). Det som oroar är om jag inte klarar att fortsätta nykterheten efter att jag varit där.

Tröttheten går i vågor. Ibland känner jag mig pigg och ibland dödstrött - kan sova 13 timmar på helgnätterna. Hög arbetsbelastning på jobbet (men jag älskar mitt jobb) och svår och ensam privatsituation. Jag bor ihop med en person som gör att jag inte kan ha vänner, för jag orkar inte ljuga om min situation. Jag önskar jag kunde skaffa en hund igen. Man får så mycket kärlek och glädje genom hundar. Man får motion också, just nu orkar jag inte ens ta mig ut på promenader.

Du är ju imponerande duktig! Jag rekommenderar såklart att du Inte dricker i påsk. Du kan ju ta antabus. Men om du nu dricker så kan det mycket väl räcka med att du bestämt dig för att "jag dricker inte hemma". Jag lever så och det fungerar. Det blir en skiljelinje.
Sen undrar jag lite om sambon, det är oerhört jobbigt att bära runt på hemligheter. Är det nödvändigt att ha det hemligt? Det påverkar dig väldigt negativt nu, hur länge har du tänkt att det ska vara så? Och hund? Varför kan du inte skaffa hund? Också på grund av sambon? Förstår absolut om du inte kan/vill/ska svara här, men annars kanske det kan vara en idé att boka ett samtal någonstans för att få lite perspektiv på saker. Lycka till och som sagt, det är imponerande att du klarar detta själv.

sol_katt

Jag kan skaffa en hund, tack vare att jag har en sambo som är arbetslös och alltså hemma. Jag håller faktiskt på och letar hund och jag hoppas jag hittar en som passar snart.
Angående att dela hemligheter.. jag önskar jag kunde prata med andra och vara ärlig, men det skulle bara leda till att omgivningen börjar hata min sambo och tycka synd om mig - och jag skulle bara känna mig ännu mer patetisk och eländig som stannar kvar i en situation som jag inte vill ha. Det är likadant med professionella samtal. Jag skulle bara få ännu sämre självkänsla av att prata om det.

Jag har läst din tråd och funderade lite kring det där med ärlighet... och att vara ärlig mot sig själv. Någonstans måste man börja hitta strategier att stå ut med livet trots de dåliga delarna som man inte klarar att förändra. Det har varit svårt att börja göra förändringar när man har supit sig full varje dag. Nu börjar den här ilskan över min privatsituation bli svår att bära.

Leverjag

Stark du är. Förändringar föder andra. När man slutar fly från sig själv kommer det inre ikapp. Jag ser det som positivt men man måste inte agera direkt utan ge det en tid och sätta en plan för hur nästa förändring ska se ut. Jag upplever att vi är flera här som i nykterheten börjar bli både arga och ledsna på vår tillvaro och börjar vilja förändra vår tillvaro till det bättre. Jag upplever att jag påverkar både omgivningen och mitt liv mycket genom att hålla mig nykter och i mental balans och dag för dag stärka mitt inre. När ilskan lagt sig, kan jag vara tydlig med hur jag vill ha det. Det kommer sakta men säkert.

Skönt du har ett jobb du älskar. Djur är härliga. Stort ansvar långsiktigt.

Hoppas också du du kan se till att du inte dricker under påsk, för din skull. För ditt bästa och långsiktiga mål. Låt dig vara i centrum för din medkänsla och omtanke!

Kramar

Vill vara fri

Du är oerhört modig som vågar se på din situation även om du just nu inte klarar av att tala med någon. Jag hoppas att du får det stöd du behöver.
Tyvärr är det ju så...eller jag vill säga, tack och lov är det ju så, att med nykterheten kommer det upp en del som behöver tas om hand. Sedan mitt uppvaknade i augusti -15 har jag haft ett återfall nu i februari..kortvarigt men hamnade på akuten och det var återigen ett bevis på att för mig fungerar det inte att dricka, trots ett uppehåll på närmare 6 mån. Ärligt talat så har jag nog aldrig gråtit så mycket under denna nykterhet samt haft en del diffusa krämpor..jag tror att det är så mycket sorg som behöver komma ut. Och det tror jag för min egen del är bra.
Dina nyktra veckor är något alldeles fantastiskt och du är ärlig mot dig själv. Fundera om inte antabus kan vara ett stöd vid ditt besök hos dina föräldrar.
Du fixar det!

Hoppas att du inser att du är värdefull i det här. Starkt av dig att vara nykter i så tråkiga omständigheter. Hör dig säga/skriva att du är patetisk och eländig eftersom du stannar. Ungefär samma ord som vi som dricker och inte kan sluta säger till oss själva. Tror att det är viktigt att se positivt på sig själv även om det är svårt ibland, men man får jobba på att acceptera och försvara de val man ändå gör. Men viktigt att komma ihåg att man själv är riktigt värdefull och att värna om sig själv. Kramar!

Suss73

Hur går det för dig? Klokt att ta antabus på helgen. Det skulle jag med behöva. Eller typ ha barnen här jämt istället för varannan vecka, så jag måste köra på aktiviteter. Hund absolut!! Jag har en, får mig att gå ut, inte bara deppa i soffan. Hundar ger kärlek och bra rutiner. Satsa på det! Heja dig!