Skriver igen efter 2veckor av kaos , gråt , skam men nyktra härliga dagar ! Svårt att ta in allt . Ibland tänker jag , på allt jobbigt som rattfyllan medför . Men sen är jag tacksam för att det hände och att ingen annan människa blev skadad . Tacksam för att jag fått en möjlighet att börja leva ett normalt liv . Hoppas innerligt att min man tar chansen . Det verkar på honom som att det börjar sjunka in , vad drickandet kostat honom . Allt det praktiska med papper för alkolås har varit en livlina för honom . Alla samtal med barn och vänner har varit jobbiga men så viktiga . Det jag märkt är att han inte klarar av att berätta hela sanningen . Han kan inte tex inte berätta om promillehalten , säger bara att han åkt fast för rattfylla ( dagen efter ) till sina vänner . Vet inte om det är ok , han säger att han skäms så mycket och klarar inte av att berätta detaljerna . Jag har iallafall haft det bästa , lugnaste dagarn på många år . Jag ser framemot ett nyktert liv , men förstår att det blir bakslag och jobbigt . Vet bara att jag kommer inte att blunda mera . Jag måste vara ärlig mot mig själv och honom . När jag ser vilken fin och snäll man jag har i nyktert tillstånd , så hoppas jag förstås att det ska fortsätta så . Mitt förnuft säger annat , så van att han sviker så oroskänslan finns där hela tiden . Nu tar jag en dag i taget och är glad för varje framsteg jag tar . Anhörigstöd blir en viktig del i mitt tillfrisknande som medberoende . Skönt att få skriva av sig lite och berätta att det börjar gå åt rätt håll . Ta hand om er , våga säga nej . Kramar till alla