Idag är det över 18 månader sen senaste alkoholintaget. Det har varit en fantastisk resa hit och jag har forumet och vännerna här att tacka för mycket. Det har för mig inte funnits någon klar linje mellan att "förändra mitt drickande" eller det "vidare livet". Nu idag ett och halvt år senare känns de som att jag lämnat så mycket bakom mig att jag trots allt kan se det som ytterligare en ny start. Jag kan inte hävda att jag klarat det, men jag har klarat det så här långt. Det är stor tacksamhet jag känner att ha lyckats förändra en så svår sak som ett problematiskt förhållningssätt till alkoholen faktiskt innebär.

Fortfarande kan det idag kännas lite surt att inte kunna, vilja, eller våga dricka i sociala sammanhang eller till middagen. Men det priset jag betalar är så ofantligt mycket mindre än den risk och enorma avgrund och nedsida som riskeras i ett försök. Det är alltså ett lätt val att välja bort alkoholen ur livet. I synnerhet om man tänker på det som var innan, det var ju inget liv, det var ju faktiskt ett rent helvete...

Jag fortsätter att läsa härinne till och från. Det är viktigt att inte riskera att glömma vart jag kom ifrån. Jag vet idag att minnet av hur illa det var, är just det som gör att glädjen över förändringen är så stor. Det är faktisk en stor tacksamhet.

Så nu fortsätter färden på den nyktra vägen.

Lev väl alla!

//PP

PP

Tankarna tycks fortsatt kunna dyka upp. Även om mer än 800 dagar står i loggen så hände det idag. Släkten på middag. Säkert spolat ned en liter rödvin i den mustiga högrevsgrytan. Storkok till många hungriga, och såklart bjöd jag rödvin till de som hade lust. Satt som vanligt med en a-fri öl, som faktiskt inte är något vidare till den typen av mat, och fick sån rackarns lyst att hälla upp ett glas rödvin till mig själv. Ja "unna" mig det, jag minns ju fortfarande att det finns vissa saker som är som en "match made in heaven".
Inom ett ögonblick sjönk jag ner i någon konstig form av "grinigt" och tyckte lite synd om mig själv. När alla sen gått och jag stod där med disken , funderade jag på varför, och hur i hela friden hur länge, det kommer att komma den typen av tankar?
Visst jag kan leva livet fullt ut - det enda som jag inte bör är att dricka alkohol. Men i ett självömkande ögonblick tänkte jag att jag inte fick full behållning av middagen. Men när jag går in och läser lite här försvinner den typen av tankar på direkten. Det är allt bra att ha forumet ibland ☺
/PP

konstnären

pp det kommer nog alltid att finnas där, ser dig framför mig med en mustig högrevsgryta och ett mustigt rödvin till gästerna. Känner igen den där självömkan som kan komma när man minst anar det. Men det gick ju bra, var stolt över dig själv. Match made in heaven så sant tack gode gud att tankarna avtar när man väntar. Visst är det bra att man kila in här o hitta sina nyktra vänner. Denna helgen har varit fin, goda middagar har jag lagat o mannen har tagit hand om disken, så ska det vara, men tyvärr kommer det att komma svackor så det gäller nu för mig att stå emot. Du har sprungit en enorm mara pelle, och lilla jag är alldeles i startspurten, men jag är glad ändå. Sköt om dig nu.
Kram konstnären

PP

Satt för ett par dagar sen på en flygplats i Tyskland. På en restaurang, vid samma bord, där jag för ett par år sedan under oktoberfesten satt och på pimplade öl. Även nu öl i glaset men av alkoholfri sort. Den typen av tankar kan fortfarande ge mig en riktig kick. Jag blir så himla tacksam när jag tänker på mitt beslut att återigen göra ett allvarligt försök med nykterheten. Med glädje räknar jag mig idag till de som jag då såg som långtråkiga tomatjuicedrickare på flyget ?
Ta väl vara på er!
//PP

konstnären

Önskar dig en fin vårdag, här skiner solen och plus 10 grader. Allt går bra just nu för mig. Du är en riktig inventarie här nu, du är så strong tycker jag. Ibland kommer tankarna från gojan men dom försvinner ganska fort just nu. Gagarin håller sig i mattfransarna just nu men han kämpar på det går upp och ner men han har inte släppt taget. Så himla lätt att falla fort och djupt och det skrämmer mig.
Ta väl hand om dig
Kram konstnären

PP

Platser och situationer som är kopplade till alkohol är inget jag liderbrist på ☺. Det blir väl så när man levt med alkoholen en lång tid. Alkoholrelaterade platser är inget jag försökt att välja bort, inte heller under den första tiden i nykerheten. För att det nästan inte går i vårt samhälle, och i mitt liv var det tyvärr omöjligt. Idag stör det mig inte mer. Beslutet måste jag ta ändå. Ikväll ensam på en plats där det finns så mycket alkohol att det skulle räcka för ett par år åt eTT ärkefyllo. Skulle ju bara vara att förse sig. Då är det urskönt att känna att jag faktiskt inte vill. Men fortsatt händer det i bland att tanken poppar upp, i bilen på väg hem förra helgen kom tanken, men försvann på någon sekund !

Mitt löfte från en som nykter alkis till alla nynyktra alkisar::
Det ändrar sig, men det kan ta tid. Hur länge undrade jag själv?
Tja, bättre och bättre blir det, men efter ett par år går det riktigt fint ☺

/PP

PP

Inventarie....
Fy Fabian det låter trist, men det är klart, Blir ju snart 5,5 år sedan jag hittade hit första gången.
Glad att du har det fint i vårsolen. I helgen blir det vårstädning påi båten.
Det om något är ett årtecken hos Pellepennan!

Stugan i år för dig och Gagarin, kommer ni att åka dit?
ta vara på dig!

/PP

Tack för hälsning i Konstnärens tråd. Gott och "se" dig också! Tycker att du ska se inventarie som något i allra högsta graden positivt! :-D

Påskkramar till dig

PP

Glad Påsk önskar jag dig med - och alla andra med för den delen. Japp, ytterligare en högtid med sedvanlig tradition dock utan snaps öl och sån't. Nättare bestämt Påsk nummer tre. Tusan vad tiden rullar på. Kanske är det en av de få sakerna som jag upplever som negativt som nykter - att tiden för mig upplevs gå ännu fortare än innan. Men kanske har det ju bara med stigande ålder att göra ☺

Samlar fortsatt motivation för vidare renlevnadsprojekt. Du har lagt ner sötsakerna, Ebba snuset. Hmm känner mig som en vekling...
Men ändå tillräckligt stark. Lever ju alkoholfri och har hälsan.

Hoppas solen skiner på er alla i helgen. Längtar nu själv efter en tur på havet.

/PP

PP

Låter positivt införför framtiden ☺ du menar vad jag förstår att det ev. Kan bli ännu bättre ?!
Känner iofs inte av några vita knogar, tankarna kommer allt mer sällan och drar snabbt förbi.
Det är helt underbart skönt!

Önskar över dig och Mullegubben en riktigt fin långhelg

/PP

att jag lämnade och kom tillbaka med villkoret att vi skulle ha ett nyktert liv. Jag var noga med att han skulle inse att valet var hans. Under ett drygt år (som precis innefattade påsk 1 och 2) var han nykter med några korta återfall, dvs jag kom på honom med att vara lätt påverkad alt hittade öl-/GT-burkar. Varje gång slutade han direkt men humöret kunde vara skört och han var enormt trött. I backspegeln inser jag att det var de vita knogarnas nykterhet. Dock gick det hela tiden åt rätt håll. På Valborg drack han sig berusad under ett par timmar och det blev vändpunkten. Han sökte sig till AA och därefter blev nykterheten hans egen. En markant förändring.
Det innebar också förändring för mig trots att jag hela tiden tyckte att jag lämnat ansvaret till honom. Jag kan fortfarande uppleva situationer när jag blir medveten om att jag gör val - eller väljer bort - utifrån gamla mönster utan att klargöra vad jag egentligen vill. Han kan ha liknande grejer för sig för att han tror att jag tycker... osv. Om sådant kan vi tala numera, vi har också utrymme att vara tysta, eller sura... Det är en stor förändring trots att vi stora delar av livet haft en bra kommunikation.
Sitter med katten i famnen och kan konstatera att våra katter många gånger blev ängsliga när vi blev affekterade och rösterna steg efter middagsvinet ... Eller när vi gapade och skrek vilket också förekom. Nu är det lugnt också när vi tycker olika. För det händer :)
Tack och lov för forum och nykterheten! Påskglädje? / mt

PP

Dagarna och veckorna rullar på. tacksamheten för nykterheten är stor. Ibland kommer perioder då tankarna och läsandet på forum tar lite fart igen. Ibland går det dagar utan att jag funderar kring min nykterhet. Men det finns där i bakgrunden. Det är inte borta men jag upplever det inte som ett hot. Räknaren på mobilen har nu passerat 875 dagar. Följer den inte längre aktivt. Upplevelsen när jag tittar på den är väl ungefär som att fundera på tidens gång, på att livet fortgår i nykterhet. Det är ju fantastiskt samtidigt som det är lite oroande. Samtidigt sporrar det mig till att vilja ta ännu bättre vara på tiden och livet.

Med tidsfunderingen hoppas jag kunna sporra var och en av er som nu lämnat startlinjen och tagit ett beslut att förändra drickandet. Jag minns, och vill inte glömma hur det var i början. De första veckorna där var timma var en kamp. Timma läggs till timma och det blir så småningom allt lättare. Helt plötsligt blev timmarna till dagar, veckor och månader utan akut önskan att dricka. Efter något kvartal blev det lättare att tänka på annat om dagarna. 21'000 timmar ;-) ja så länge är det faktisk sedan jag vaknade upp till dagen som skulle bli startskottet på den nyktra vägen. De första timmarna var som sagt näst intill outhärdliga. Ja, ni som gjort samma sak eller själva befinner er där vet hur det kan vara. Men det som vi inte vet i början är hur det ser ut efter ett tag. Just med tanke på det vill jag verkligen berätta om att det blir lättare och att det är värt hela kampen, jag lovar.

Så om du kämpar just nu så försök att tänka på det. Du har påbörjat något som garanterat gör dig friskare. Timma för timma.

Jag tror att min egen förändring och mitt tillfrisknande kommer att fortsätta under en lång tid. Iofs. på ett annat sätt. Att ta sig tillbaka till utgångsläget kanske aldrig är helt möjligt? Men livskvaliteten och jag själv som person blir ju stadigt bättre och friskare. Även om jag är ett par hjärnceller fattigare tror jag faktiskt att jag kan klara mig med de som finns kvar...

Det tar sin lilla tid att komma upp ur hålet som jag så envetet och under lång tid grävde. Det är helt ok så!

//PP

LenaNyman

Jag tycker som du.

PP, det är alltid gott att läsa det du skriver. Harmoniska och eftertänksamma rader. Kram på dig.

PP

Tack Lena & Vilja. Vet faktiskt inte om jag kan säga att jag tycker jag är harmonisk. Det jag skriver kanske framstår så? - det är ju för att man vill förklara fördelarna att avstå från alkoholen. Tycker nog idag när jag läser mitt inlägg att det framstår som lite löjeväckande klämkäckt: - halleluja för nykterheten! Känner igen den känslan efter att jag skrivit i min tråd. I och för sig stämmer det ju. Själva nykterheten är ju enbart positiv! Men det finns även andra saker som förändrades med nykterheten. Saker som isolerat betraktat inte bara är positiva. Ska sanningen fram är jag nog lite mer dämpad, sorgsen och ensam idag än när jag drack. Innan var det ju ett konstgjort "uppåt" följt av "slitenhet" när jag inte drack. Ofta var det ju både socialt och trevligt. Men jag hade egentligen aldrig depressioner eller ångest. Ångest fick jag en slev av under de fösta abstinensveckorna just när jag hade lagt av. Men den försvann faktiskt efter en ganska kort tid. Hur länge den satt i minns jag inte exakt, men den klingade av på några veckor. Det som nu sitter kvar en smula är mer det dämpade och lite ledsna. Men det är klart, det har säkert att göra med att jag dragit mig undan. Innan jag slutade dricka hade jag aldrig upplevt meningslöshet i livet. Det var en ny känsla som innan förmodligen säkert kom genom missbruket, men som låg ordentligt marinerad och vilande i alkohol. Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre på sikt och att lite mer av riktig sprudlande livsglädje återvänder.

Det önskar jag oss alla!

//PP

PP

lite komiskt inträffade på Påskmiddag i år. Var bjuden till släkt men även andra vänner till min släkting som jag inte känner satt runt bordet. När det skulle bjudas i glasen och jag tackade nej sa vederbörande högt och tydligt:

HAR DU BLIVIT ALKOHOLIST??!!

Ja, vad svarar man egentligen på en sådan fråga. Den som avböjer öl och snaps är alkoholist! Eller kanske möjligen gravid, om man är kvinna såklart...

Man upphör inte att förvånas över de små-fulla och deras taktlöshet :-)

//PP

PP

Även om de flesta trådar på forumet oftast handlar om den första tiden och den mest akuta kampen, så finns det ju återkommande berättelser om återfall senare i nyktrheten. De relativt få jag läst om här inne har påverkat mig, och kontentan blir för mig att inte ta nykterhet för given. När vi för länge sedan passerat den första tiden då vi ofta tar en dag i taget (mycket effektivt), känner jag att jag behöver omarbeta och förändra sättet att komma vidare i nykterheten. Värdet på en nykter dag är alltid stor. Men det upplevda priset för ett återfall är kanske högre efter ex. 5 år än efter 5 dagar?

Det har under åren kommit in ett par trådar från personer som varit med om detta, men de är ganska sällsynta.

Att vi triskerar att ta åtrfall under den första tiden är uppenbart, och för mig inte någon gåta. Men att vissa gör det efter år av stabil nykerhet är faktiskt för mig just en gåta. Något jag till varje pris vill försöka undvika.

//PP

Rosen

Ja, visst är det svårbegripligt! Det gäller att lära sig var minfälten ligger. För min del har jag efter långa tiders nykterhet gripits av något slags övermod.
Mitt senaste återfall berodde på att jag trodde mig om att kunna ordna en jättefest med massor av mat o alkohol o tjosan. Ja, festen blev ju lyckad men fortsättningen vill jag helst inte tänka på. Mycket alkohol kvar efteråt...
Efteråt har det blivit några mindre djupdykningar. Någonting väcktes till liv i hjärnvindlingarna.
Det känns dock hemtamt o bra att leva nykter nu igen.

kan sätta fingret på varför vissa klarar sig och andra inte är du miljardär !!
En bra sätt att bryta med det destruktiva livet är att göra en total förändring av sitt liv och att se till att häva ur sig det som tynger så ryggsäcken är lätt att bära. Ofta märks det redan i början om en person ska klara sig eller inte, dyster men ändå sant. Och fortfarande gäller 33% klarar sig helt efter att beslutet är taget, 33% tar ett återfall men återkommer och klarar sig bra i fortsättningen medan de resterande 33% inte fixar det. Detta efter undersökningar vid efterbehandlingar på Minnesotahem. Öppenvården kommer inte upp i dessa tal vad gäller långvarig nykterhet, tyvärr.

Jag fick lära mig nya siffror i veckan som gått vad gäller tiden för att få komma in på relevant behandling och det är dyster = Mellan 8-12 ÅR !!!! För mig tog det 10 år men då var jag så lyckligt lottad så jag kunde betala min behandling själv. Annars hade jag varit död nu.

Du gör ett bra jobb PP och så länge du påminner dig så knallar det på !

PP

Då är jag helt säker på att jag tillhör mellankategorien! Har ju som så många tagit beslutetmen ändå tagit återfall. Till skillnad mot ett återfall som varat en kväll eller två, var det alltid perioder av nykterhet, och sen perioder av drickande. Periodare kanske? Men de sista 15 innan sista beslutet var det tyvärr med alkoholen. Från kontinentaldrickande utan långa uppehåll, problemdrickande till alkohol beroende. Så såg det ut. Är på inget sätt ensam om den resan neråt.

Tack för din feedback!

//PP

PP

De sista dagarna har jag följt flera intressanta diskussioner och det har skrivits många bra inlägg. Bla. I Christofer tråd. Tycker det vore värdefullt om Administration kunde göra ett projekt av faktafliken och sammanställa mer info där. Allt för ofta är medlemmarna bra saker på spåret, men det kommer i enskilda trådar och är svårt att hitta. Både för oss som varit här länge, och de som kommer nya. Inget gnäll från mitt håll när det kommer till ett fantastiskt forum, mer en feedback för att få ut ännu mer för alla som kämpar, och deltagarnas enorma erfarenhet och kunskap genom alla faser av tillfrisknandet.

Så läser ni detta vore det trevligt att få lite feddback om det kan bli aktuellt?

/PP