Jag träffade min sambo för 14år sedan och vi har 3 underbara barn tillsammans 1år, 4år och 6år.
För 3-4år sedan insåg han att han var alkoholist och sökte hjälp via samtal. Han hade kanske 1-3 återfall per år. Men senaste året har han fått en ny kollega som inte alls tycker han har problem med alkohol och tycker jag är känslig och nu det senaste halvåret har han druckit lite här och lite där.
Ibland redlös, ibland smugit in 3 öl.
Han är väldigt lättpåverkad så lite räcker liksom. Jag jobbar 2 dagar i veckan och då passar han på när han är ensam med barnen. Det gör så ont i mitt hjärta och jag vågar knappt åka och jobba längre.
Han fattar inte varför jag blir så upprörd!!!
Känns som att hans arbetskamrat som är 25år förminskat hans problem och helt plötsligt är det ok att dricka igen.
Han tar bilen och ser inga problem med att köra kortare sträckor berusad något han aldrig skulle gjort tidigare.
Jag älskar honom så innerligt men är så rädd att mina barn ska börja förstå och må dåligt av hans beteende. Han är liksom lugn och snäll men svamlar, snubblar och fattar inte varför jag blir arg, hur kom vi hit? Trodde vi var på väg år rätt håll och nu har han tvärvänt? Fattar ingenting och känner mig så ledsen, sårad och arg. Att alltid behöva bryta ihop, hålla ihop för barnen, låssas för andra. Vill inte lämna men hur länge orkar man kämpa för någon som inte vill medge själv?
Mina barn är mitt allt och jag vill att dom ska ha den bästa barndom men varför kan han inte se det? Hur får man dom att förstå att man snart ger upp? Eller det kanske är det han vill? Så han får dricka utan nån som blir ledsen och arg.
Massa svammel men det gör så ont i hjärtat att jag inte vet vart jag ska ta vägen längre...