Hej. Detta verkar vara ett jättebra forum. Vettiga människor och lagom tempo. Bestämde mig igår för att försöka bli nykter. Alkoholen har de senare åren bara skapat oro, ångest och relationsproblem. Även ekonomin tar stryk. Har länge druckit nästan varje helg och förstås mer på semestrar osv. Har ett bra jobb (hantverkare) Är så trött på det men samtidigt jätterädd för ensamheten. Har iallafall 2-3 vänner som jag vet ställer upp men dom har ju familj, så jag vet att ibland kommer det bli kämpigt. Dom är ju upptagna med livet själva vilket är helt förståeligt. Har även en dotter varannan vecka, då är motivationen hög. Känns som veckan med henne utan drickande blir lättast då jag älskar henne så mycket.

rabarber

Hur har du det? Sitter du på hästryggen eller leder du den lite bredvid?

Oavsett, hoppas jag att du mår bra!

mattiasheja

Väldigt intressant att läsa era historier. Jag är inne på dag 1... Ikväll fest och svårt att hålla igen.

Jag känner mig också så rädd för ensamheten.Trots att jag inte är ensam så mycket. Det känns som du inte heller är det NS. Hur känns din ensamhet i så fall?

NorthernSoul

Inga problem här rabarber. Jag räknar nu på det viset att jag druckit A 1 gång på 31 dagar. Jättebra resultat!

Mattias: jag är rädd att inte ha någon att umgås med om jag är helnykter. Jag är jätteobekväm nykter bland berusade människor och misstänker att jag skulle isolera mig mer och mer.

rabarber

Men det visste jag ju hela tiden ;) Extra kred till dig att helt sonika hoppa på tåget igen! Bra, där!

Kämpa på kompis!

mattiasheja

Det är exakt så jag känner. Det känns som varje minut ensam är någon sorts bekräftelse på att man är värdelös. Ingen vill ha en. Varför är du rädd för att vara ensam när du liksom jag inte ens verkar vara det så ofta?

Bra jobbat NS. Måste bara fråga varför du känner dig så obekväm? Eller jag vet nog svaret, men jag undrar om du verkligen vet hur det ser ut. Alla är kanske inte så berusade, eller har du nåt killgäng som du umgås med? Annars brukar det väl finnas folk som inte dricker, eller som dricker lagom som man kan ty sig till.

Farväl-Las-Vegas

Vinkärring, jag är i precis i samma sits. Allt handlade egentligen om att få en ursäkt till att få dricka. Om det nu var för att träffas och gå på bio (vem f-n häver i sig öl innan bio?) eller "fika" i solen osv. Det fungerar inte för mig att sitta med berusade människor om jag inte själv är packad. Det pratas om totalt ointressanta saker som även går på en grammofonskiva med värsta hacket i. Det kryper i hela kroppen och jag vill bara därifrån. Jag börjar fundera på om det är mig det är fel på. Är jag så tråkig och osocial. Kanske är det så, jag trivs iallafall väldigt bra med att vara ensam. Så nu har jag börjat försöka hitta på nya saker att göra där man inte behöver dricka. Träning är en av dem.

Tjugofyra dagar idag.

NorthernSoul

Oj här hade diskussionen tagit fart. Ja jag umgås oftast med ett killgäng. Här hehövs oftast inga ursäkter som middagar osv utan man samlas helt sonika på puben vid 21.00 och dricker. Visst tar man en nykter söndagslunch osv. Men det svåra med att klara en nykter helg är ju att ha något VETTIGT att göra även på fredagen och lördagen. Funkar inte med att kolla på film (oftast själv) jämt. Det kommer jag välja bort i slutändan. Är singel så att dejta lite är ju ett alternativ, då kan man ju samtidigt lansera en nykter dejt.

rabarber

Med killgänget, alltså. Landbandy på lördagar, kanske ;) Det kanske inte hjälper kvällarna, men då kan man ju umgås utan att dricka. Och samtidigt göra något bra. Eller något annat. Flipper? Jag vet inte, men det låter som att du behöver bryta ett mönster. Antingen med de nuvarande vännerna och/eller träffa nya.

Dejta är ju jättebra. Själv vågar jag inte sånt än, men samtidigt är det ju (om inte annat) ett sätt att träffa människor som man troligtvis aldrig skulle ha träffat annars. Kan ju även leda till vänskap. Och så har du ju pratat om att gå på AA-möten. Där är det ju flera på forumet som träffat numera mycket goda vänner. Som fattar precis.

Tror du lyckas navigera i detta och hitta en bra väg framåt!

Styrkekramar!

NorthernSoul

Ja jag behöver bryta mönster, alldeles riktigt. Behöver någon nykter ny vän. Vad gäller dejtande som jag nämde förut har jag typ legat i dvala i 8 mån efter en uppslitande relation. Utmattad och Stressad. Nu känner jag mig lite mer öppen för det men har liksom glömt hur man träffar någon. Jag hatar dessutom snabba, ytliga dejtingappar. Ingen klarar av att döma ut eller godkänna någon på en bild. Har svårt för jorden-runt-resenärer, seglare och äventyrare överlag. Såna som till70% frekventerar dessa ställen. Jag är ju indie-åsnan Ior liksom.. :)

rabarber

Jag har fullt upp med mig själv för att "utsätta" någon annan för rabarber just nu. Trivs ganska bra med det än så länge. Och jag vet inte heller hur man gör längre. Det kanske kommer någon och ringer på dörren?

Dejting-appar är väl både bra och dåliga. Många snabba båtar, golfklubbor, skidor och överkroppsbilder från stranden med guldlänk och paraplydrink. Ganska ont om indie-åsnor tyvärr ;) Tror du kommer att göra succé!

Skadar ju inte att prova? Om inte annat träffa nya, (förhoppningsvis) intressanta människor, ta en fika och hänga en stund. Du kanske kan söka på alkoholfri + indie och se vad som dyker upp ;)

NorthernSoul

Jag har provat. Men blir jättestressad och utbränd av alla de du nämde och avinstallerar, ställer in dejter osv osv. Jag tror någon kommer och ringer på. Eller att en övervintrad frånskild indietjej tittar fram på bibblan bakom en hylla och ba: "Duuu och jag ska åka till Manchester!"

rabarber

Det är ju SÅÅÅ det ska gå till! Jag får definitivt hänga mer på bibblan.

mattiasheja

Northern Soul, jag måste slå ett slag för datingappar ändå. Jag reggade mig på match.com när jag kände att livet var meningslöst utan en partner. Min fru hade ju valt en annan man.
Jag gillade matchs slogan "love your imperfections". Dvs man kanske kan hitta lite ödmjuka och trevliga människor. Jag tittade inte två gånger på de som krävde en högskoleutbildad snygg man med inkomst över 1 000 000 kr. Dels för att jag är varken eller av de tre attributen men när en motpart är så specifik så känns det som ett köp/sälj uppdrag. "Jag kan göra det här för dig om du gör det här för mig".

Det fanns mycket mer än bilder att välja från. Dels deras intressen, dels en presentation av sig själv. Så man får en lite bättre bild av den personen är.
Sen börjar man maila varandra. Efter ett gäng mail fram och tillbaka så märker man om man är på samma våglängd. Ingen garanti för livslång lycka men definitivt en bra start.
Jag träffade sedan två kvinnor. Märk min förvåning när båda jag träffade (som jag träffade just för att vi hittade någon sorts kontakt i mailen) var underbara kvinnor. Och båda gillade mig.

Så min poäng är att försök. Men var noga med att fundera på hur den du vill träffa ska vara. Och känn efter när ni kommunicerar ifall det känns som om samma humor finns där, samma värderingar osv, om samtalet flyter. Då är det dags att träffas. Inte direkt man ser en persons profil.