Jag är kvinna, storasyster, mamma, mormor, maka, som är medberoende och har utvecklat ett beroende. Jag ska inte trötta ut er med hela min historia men ändå kort säga, att den varit svår periodvis. Min pappa var krigsbarn och det kom att prägla mitt och familjens liv. Idag är båda mina föräldrar gamla, sjuka och svårt alkoholiserade.

Mitt bruk av a började som 30 åring i samband med skilsmässa, AW, nattliv och sånt jag inte gjort när barnen var små. Det lugnade sig ett tag men en ny sepraration och singeliv tog vid igen med utekvällar. När jag var drygt 40 dog min son och då rasade jag mentalt och kroppsligt. Det gick åt många liter vin det året och jag åkte in akut för broken heart syndrom. Nu har det gått 13 år och jag har fått underbara barnbarn. Jag har fin kontakt med min dotter och barnen. De är ljuset i mitt liv och jag skulle kunna göra allt för dem, men nu ska jag göra gott för mig. Jag har druckit vin 3-5 dgr/v de sista åren. Jag hade en vit perion på 1,5 år för drygt 3 år sedan men började med ett glas då och då. Det funkade inte, såklart utan det blev mer och mer.

Jag har vetat länge att jag inte kan dricka, att min kvot är fylld redan. Mitt liv bör vara utan a. Jag har gått anhörighetsprogram och väckarklockan på beroendemottagningen under min vita period. Jag har läst massor av böcker och jag har talat öpet med mina anhörig om mitt riskbruk. Idag vet jag att det är ett missbruk, men det är jag inte redo att säga öppet än. Jag dricker snabbt/häller i mig för att döva ångest, för att slippa hålet i mig. Jag dricker och somnar på soffan utslagen. Det är inget liv jag vill ha, inte mer. Jag är nu inne på dag 6 som nykter och jag vill att de ska bli många. Jag vill inte att min dotter ska se på mig med sorgsna ögon. Jag vill bli frisk och leva utan a. Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag har under veckan läst och läst många trådar och vill säga tack. De är ett stort stöd och jag hoppas kunna ge detsamma framöver. En sak till. Jag vägrar att skämmas för att jag är kvinna med alkoholproblem. Jag är en krigare, dock lite tilltuffsad just nu.

PP

Följt din nystart och vill gärna skicka dig lite kraft. Funderade på hur svårt det är att gå från att dela ett problem med anhöriga, och sedan vara den som nyktrar till. Har själv en liknande situation och i den har det hjälpt mig att läsa på anhörigsidorna här. Så länge jag drack var jag ju medberoende med fast då menar jag att vi alla var med i beroendet. Att sen känna att risken finns att även bli medberoende är inte kul.
Sömnen kommer kanske, efter en tid i nykterhet blev jag ruskigt trött. Simma lugnt

/PP