av Toker

Hej allihop, ny här.
Idag eller rättare sagt inatt typ 03:00, så vaknade jag och insåg att jag är en alkoholist.

Jag har fått det sagt det till mig tidigare, men har slagit bort det att jag inte alls har något problem med alkohol. Men det har jag!

Jag har sedan inatt googlat ämnet alkoholism, jag har funderat på när detta började osv. Hittade detta forum, så nu skriver jag av mig.

Toker
sön, 2016-05-15 - 12:44

Från det jag minns tills idag, 45år senare.

Det har alltid funnits alkohol runt mig, mina föräldrar fick mig som 20-åringar. Det jag kan minnas med alkohol är nog som femåring att jag låg under vardagsrumsbordet när mina föräldrar hade fest. Hög musik mycket skrål och skratt med massor av flaskor på bordet, inget stök eller bråk. Som vilken fest som helst med ett gäng 20-25åringar, och så här vill jag minnas att det fortsatte tills mina föräldrar skiljde sig när jag vad tio.

Själva skilsmässan byggde på enligt morsan att farsan alltid drack för mycket och alltid blev aspackad, speciellt på julafton blev det rabalder när farsan fyllande till. Jag vill nog minnas att morsan också drack och att de drack tillsammans. Och skilsmässan byggde nog mest på att farsan hade vänstrat, vuxna tror ju att barn inte hör eller förstår. Men jag förstod visst.

Och nu när jag skriver att "jag förstod" så inser jag att mina två barn i lägre tonåren också vet att jag har problem med alkoholen. Gör jävligt ont!
Mina föräldrar vilka jag idag inte har någon kontakt med brukar jag kommentera "att man väljer ju inte sin föräldrar", det ska jag nog ha som piska/morot att mina barn inte ska tänka.

Min farsa träffar en ny kvinna som är den "perfekta" supar-kompisen, hon kommer från ett trasigt förhållande där hon blivit misshandlad. Och hon har redan ett utvecklat alkoholmissbruk. Så detta radarpar får jag och min fem år yngre syster träffa var tredje helg, behöver jag tillägga att de vad apraka från fredag till söndag?

Syrran och jag delade en liten skrubb med en våningssäng och två plastdunkar som jäste vin. Där somnade vi till bubblet som kom ifrån några vattenfyllda rör som satt längst upp. Känns helt sjukt när jag skriver detta, men min far vad ju min stora idol vid denna tiden. Jag såg inget fel och vi träffades bara var tredje helg så just då sket jag i att han mestadels vad dyngad, jag vad bara glad att få hänga med min farsa.

Tror jag vad runt tretton när jag slutade åka dit, syrran hade nog gett upp lite tidigare.

Morsan träffade också ny, här dracks det också fast spritdimman låg inte lika tät. Här puttrades också vin men vi slapp dela sovrum med "bubblande". Hennes nya man körde helg-konceptet; 12 burkar starköl och en liten flaska Lord Calvert. Detta fördelades på fredag och lördag, morsan drack nog det hemjästa dyngan.

Finns mycket mer detaljer att skriva, men då blir det en bok. Och för rädda någras ansikte, ifall jag skulle visa någon av mina nära detta forum kan det nog bli jobbigt.

Fram tills nu när jag är fjorton år har jag aldrig rört alkohol, bara haft den omkring mig påtagligt nära.

Toker
sön, 2016-05-15 - 13:06

Till skolavslutningen i åttan hade jag fixat en flaska vitt vin. Det vad bra att dricka vin sa alla för då kunde man känna mer att man inte blev för full sas det, och vitt vad lättare än rött. Jag minns att jag tvingade i mig typ hälften och häften lyckades jag utan att kompisarna såg hälla ut i smyg. Jag kommer ihåg att jag vad rädd, inte för att mina föräldrar skulle komma på mig utan hur jag skulle bli.

Sedan vad det nog lite sporadiskt festande på folköl när pengar fanns och tillgång. Hemma fanns det inget att stjäla och jag ska nog säga att jag inte vad så jätteintresserad att dricka. Jag drack endast på fest och då vad det helger, aldrig alkohol en vardag eftersom jag inte hade något intresse.

Och så här fortsatte mitt liv avseende alkohol fram tills jag blev trettio

Toker
sön, 2016-05-15 - 16:33

Först nu som jag äntligen erkänner att för mig själv att alkoholen har kontroll över mig och inte tvärtom, och nu som först ser jag vart det hände. (läs idag)

I mitt dåvarande jobb så bjöds det på middagar och alkohol efter möten osv. Jag minns att jag uppskattade i början att få äta ute mitt i veckorna på fina matställen och firman bjöd. Det vad maten som jag tänkte på i början av karriären. Men några år senare när jag började jobba internationellt så dricker man i princip varje kväll....förskönande princip, jag drack varje kväll det bjöds. Det serverades även öl och vin till luncherna i vissa länder.

Det är helt sjukt när jag tänker på mitt drickande, jag menar oavsett intern eller extern möte oavsett världsdel så vad det antingen middag eller en afterwork. På flygplatsen, i flygplanet, på tåget, när jag kom till hotellet. Orkade jag inte gå ned till hotellbaren så fanns det ju öl i kylen på rummet.

Och så det har ju blivit någon inpräntad belöningsmodell att efter jobbet oavsett dag så kan man ta någon alkohol, och så har det fortsatt.

Jag har lurat mig själv på resan fram tills idag, under alla år av resor så har jag tre fyllda barskåp med över 100 flaskor starksprit i vardagsrummet. När jag går förbi skåpen så har jag sagt skrockande till mig själv; -Att om du vore alkoholist så hade du ju inte kunnat ha den där samlingen!

Sprit för över 40 000:- som jag gömmer mig bakom. Jag dricker sällan starksprit någon cognac typ jul. Utan det är öl och vin oavsett dag. Ett annat problem jag ser vilket kan låta nonchalant, men jag har råd att dricka. Jag kan rent ekonomiskt dricka mig berusad varje dag i månaden om jag vill, eller rättare sagt redan gör. Jag kommer på mig själv försöka i textform försköna mitt drickande.

Hur berusad jag är beror nog på betraktaren men 2-3öl eller 2-3 glas vin, så visst är jag berusad eller i mitt tycke belönad.

Min exfru är nog just exfru tack vare detta, och när min flickvän/särbo kommenterade min konsumtion av alkohol förra veckan så gick jag i försvarsställning till hundra procent.

Toker
sön, 2016-05-15 - 14:26

Förmodligen mina barn!

Min exfru tog upp detta hur jag drack flera gånger i slutet, men jag tyckte ju alltid att hon tog ju också ett glas då och då mitt i veckan. Så när vi skiljde oss så blev jag av med tjatet om att jag hade problem med mitt drickande.

När jag träffade min exflickvän så vad det en av tre för henne viktiga frågor i början, hur är din relation till alkohol? Vilket jag svarade på att den vad sund, jag har inte sett något problem. Skrattade till lite när jag läser tillbaka, att jag har en sund inställning till alkohol.

När hon konfronterade mig så tänkte jag bara att faa´n ska hon också börja tjata, så jag bad henne åka hem. Sedan la jag bara locket på, tänkte mest att ingen ska bry sig om hur jag dricker.

Det är helt klart hon som har planterat fröet till mitt uppvaknande. Men jag tror mitt svek och sätt gör det svårt att försöka få henne tillbaka. Jag ska använda all energi och kraft till mig själv för ta mig ur detta beroende.

Toker
sön, 2016-05-15 - 14:43

Jag tror inte på att jag kan kontrollera med att dricka "normalt" , och då menar jag inte att jag är dyngrak utan mer lättberusad till salongsberusad. Så för mig får det nog bli visionen att jag slutar helt och för resten av livet.

Imorgon kommer mina barn och det är det första jag ska göra är att erkänna för dem mitt missbruk. Sedan ska huset bli alkoholfritt.

Barskåpen ska tömmas, och då klurar man ju på om man ska ge bort spriten. Men känns ju helt fel att pracka på någon annan skiten. Se vad barnen säger och vi ska helt enkelt ska hälla ut den tillsammans.

Jag sitter ju på en bomb, typ 15-20 flaskor vin och säkert 4-5 plattor öl i garaget, blir en tuff kväll tror jag ensam med beslutet att nu är det slut på alkoholhaltiga drycker

rabarber
sön, 2016-05-15 - 16:27

Vilken stark berättelse. Tack för att du delar den.

Det är tufft men på ett sätt skönt att vakna upp. Din berättelse kan på många vis delas av många här. Att man går länge och "vet" egentligen, men tar det inte till sig. För min del har det också varit att det blivit en tvärtomeffekt om jag blivit konfronterad/pressad. Jag gjorde allt för att dementera, värja mig - så mycket skam och skuld. Fäktade efter bortförklaringar. Ville inte se. Viftade bort. Blev arg.

Det måste komma inifrån. Man måste själv komma fram till och vilja göra en förändring.

Det har du gjort nu och du har lagt fram bra strategier. Det tar styrka och mod.

Fortsätt att skriva här och läs alla andra berättelser. Det är tack vare detta forum som gör att jag idag kan klocka in 7 vinfria veckor idag. Det hade inte gått annars!

Grattis till ditt val och stort lycka till! Vi står alla här och hejar på dig!

Styrkekramar!

Toker
sön, 2016-05-15 - 16:56

Kändes skönt att få säga det till någon att jag är alkoholist och jag har ingen kontroll på mitt drickande. Jag känner att jag verkligen vill ut i ljuset för att kunna ta mig vidare. Min vän tycke det vad bra att jag berättade och påpekade att de inte vare sig misstänkt eller kunnat ana, men det är väl det man blir bäst på att just dölja.

Han lovade komma förbi nu på eftermiddagen för att hämta ölen och vinet jag har här hemma.

Nu ska jag försöka få tag i min andra barndomsvän för att berätta, funderar även på om min exfru ska få veta att jag äntligen kommit till insikt.

rabarber
sön, 2016-05-15 - 17:44

Det måste kännas som en sten (eller stenblock) som faller från bröstet! Och det kommer stärka dig i din motivation! Mycket starkt och modigt! Det är ingen tvekan om att du tagit ditt beslut och är på väg mot ett annat liv. Det kommer att bli tufft, men du kommer aldrig att ångra det.

Nu kan det bara bli bättre!

Heja dig!

Styrka och kraft!

Toker
sön, 2016-05-15 - 18:33

Nu är har jag berättat för vän nr 2, vilken jag kommer fira midsommar med. Känns så bra!
Har även sagt att det är jag som har problem så att de inte behöver känna att de inte kan dricka alkohol på ett normalt sätt runt mig.

Han nämnde att han vid något tillfälle tyckt att jag sluddrat i telefonen men som han sa avfärdade tanken. Känns mystiskt skönt att stå för ordet att jag är en alkoholist , och just säga det till någon. Ut ur mörkret!

Jag önskar att jag hade 7veckor bakom mig redan idag, men man får inget gratis här i livet så det är nog bara kämpa på. Nu börjar ju min tid på dygnet för "belöning" så nu får jag känna på första kvällen som "nykter"

rabarber
sön, 2016-05-15 - 19:37

Härligt, Toker! Upp, upp and away!! : )

Skönt att alla vet inför Midsommar också. Det kan ju annars vara jobbigt. Det blir ju också en stark motivator för dig att låta bli A då.

Det är väl ingenting att sticka under stolen med att de första 2-3 dagarna kommer att vara jobbiga. Abstinensen kan ta sig olika uttryck. Själv hade jag väldigt svårt att sova de första 2-3 nätterna. Svettades och snodde runt. Till slut gav jag upp i att försöka tvinga mig att sova. Jag tänkte att "det är väl bra att vila också". Men känslan av att vakna upp utan ångest eller winebreath var värt det. Se det som att kroppen gör sig av med en massa gifter. Det är bara bra det som händer. Och leder till något bättre. Och som sagt, det är olika hur ter sig för var och en.

Det har varit en riktigt stor dag för dig idag! Imponerad över allt du har gjort! Fantastiskt! Hatten av för dig!

Hopps det går bra ikväll och att du vaknar upp till en ny nykter dag!

Styrkekramar

SkåneTösen
sön, 2016-05-15 - 21:41

Håller med rabarber att det är imponerande att du berättar för dina vänner samma dag som du kommit till insikt. Helt otroligt starkt gjort. Jag ligger i startgroparna att berätta för en vän, det här var verkligen inspirerande.

Toker
sön, 2016-05-15 - 22:32

Jag känner mig ganska matt och jävligt arg på mig själv efter denna dag. Jag har haft en av mina vänner här som har hämtat ölen och vinet, det blev också en lång stunds snack om detta som jag kommit till insikt om. Min vän nr två ringde igen och vi har pratat ytterligare en timme om mig och min alkoholism.

Så något drickbart finns bara i skåpen med all starksprit och den känner jag inget sug efter, men den ska ändå bort härifrån. Det är vin och öl som jag suktar efter.

Jag skrev även ett långt sms till min exfru och redogjorde min insikt att jag är alkoholist och min plan framöver, det skulle säker kunna användas emot mig. Men ser inte det som ett primärt problem utan jag vill verkligen få ögonen på mig, dags att sluta gömma sig. Det är även hennes barn som är hos mig varannan vecka.

Jag fick ett positivt svar att det vad starkt av mig att meddela detta och att hon blir glad för min och barnens skull.

Så nu ska jag ta en kopp te och något att bita för se om jag kan komma till ro

Tack för allt idag och nu har jag bara en väg att gå!

rabarber
sön, 2016-05-15 - 22:47

Men du ska inte vara arg på dig själv. Tvärtom! Känn dig stolt för vad du åstadkommit idag! Det du har gjort idag har tagit många av oss här på forumet månader om inte längre att göra. Det är jättesvårt att "komma ut", extremt svårt. Men när det väl är gjort, har du ju allt stöd. Och du är sann mot dig själv. Du verkar ha fantastiska vänner och en ex-fru som är stolt och glad över ditt beslut. Otroligt skönt att känna det stödet! Och att ingen blundar utan vågar prata om det.

Igen - hatten av för dig i dag - jag är så grymt imponerad av dig!

Imorgon är en ny dag! Du står väl rustad inför den!

Styrkekramar

Toker
mån, 2016-05-16 - 06:40

Blev som rabarber skrev av egen erfarenhet, ett evigt snurrande i sängen inatt. Mycket tankar och intryck som snurrade i huvudet. Känns som att jag inte fått den behövliga sömn man egentligen skulle haft. Så abstinens eller inte så är det nog en kombo.

Jag har letat fram de kvällar jag inte druckit alkohol och upptäcker att de finns ett flertal tillfällen, t.ex. inte druckit när jag varit tillsammans med min exflickvän. Hon har ju gett mig ett lugn och jag har sovit som ett barn nära henne utan intag av alkohol, skönt att komma på att det finns "ersättare".

Men natten har som sagt varit lite tuff, jag bor i ett litet hus på landet sedan jag sålde mitt hus i årsskiftet. Det har regnat och blåst hela natten och det knakar och knäpper ständigt i en sådan här koja, aldrig känt mig mörkrädd eller så. Men inatt kände jag mig så konstigt ensam att jag valde och tända en lampa. Så att jag fick en bättre kontroll, att kunna se omgivningen och inte ett kolsvart mörker.

Att jag skrev att jag vad arg på mig själv igår, är att jag låtit det gå så långt innan "jag vaknade till".

Jag har turen att ha några riktigt bra vänner, och det är de som kommer få veta rakt av. Min kompis som vi fortsättningsvis kan kalla nr1, har en skön och rå men avslappnad humor. När jag öppnade dörren igår så fick jag en rejäl kram (inget sånt där manligt ryggdunkande, utan en kärleksfull kram) varpå han utbrister; -Såååå du ska bli en sådan där tråkig jävel nu "mittnamn"! Kändes verkligen bara bra, rått, ärligt och kärleksfullt.

Idag ska vän nr 3 få min veta, vi arbetar tillsammans. Alla dessa tre vänner tillhör en lång historia, vän 1&2 sedan jag var 11 och vän 3 sedan jag var 16. Så jag vet att ingen av dem kommer sticka huvudet i sanden eller låtsas som det regnar.

Och känns underbart att hittat detta forum, med alla er som är på samma resa som mig själv.

2016-05-15 hoppas jag blir ett minnesfullt datum för resterande tiden av mitt liv!

answe77
mån, 2016-05-16 - 08:28

Med din insikt och att du valt att ta tjuren vid hornen direkt. Verkar som om Toker är på god väg att bli Kloker!! ? Tror du har väldigt goda förutsättningar med ditt nya liv.
Allt gott! // Answe

rabarber
mån, 2016-05-16 - 17:15

Hur har det gått idag, Toker?

Det blir nog några snurriga nätter framöver, men härda ut! Det blir bättre sen!

Drick mycket (mitt nya gift är Ramlösa) och ät regelbundet (ibland är man bara hungrig eller törstig).

Hoppas att dagen har gått bra och att du känner dig lika övertygad och motiverad idag!

Toker
mån, 2016-05-16 - 21:32

Känns skönt att någon "tittar till mig" som du rabarber, hoppas jag kan nå ihop dina veckor under bältet för att hjälpa någon annan här i framtiden. Men just nu har jag bara fokus på mig själv, läser andras trådar men för att förstå mer.

Jag kommer nog använda den här tråden som lite ventil och som en "dagbok", bra att gå tillbaka och läsa. Så jag ska skriva lite om min dag och att suget efter A kröp på mig ordentligt tidigare nu ikväll.

Toker
mån, 2016-05-16 - 22:29

Det vad väldigt känslomässigt att sätta sig ned med barnen och berätta, och jag berättade verkligen allt. I princip allt som jag skrivit i början av denna tråd, det blev en bra dialog där båda kontrade med frågor. Det sista den yngsta sa vad; -Om du skulle dricka en öl igen pappa, lovar du att berätta det för oss då?

Vad som föranledde frågan är jag väldigt nyfiken på, men bortsåg att fråga på en fråga. Jag sa bara att jag lovade berätta för dem allra först ifall jag skulle druckit en öl igen. Så nu har jag lovat! Och det sista jag vill just i framtiden är att berätta det, så ännu en anledning att vägra låta mig dricka igen.

Vän 3 efter att jag berättat sa; -Kom ska du få en kram, efter kramen vände han sig om och samtidigt utbrast; -Misslyckas du så ska du få en pungspark! Jag bara häpnade, inte för det sista utan för jag fick en kram. Vi har känt varandra sedan vi vad 16 bast, vi har aldrig gett varandra en kram. Vän 1 och 2 vi gör det nästan varje gång vi ses.

Så nu vet de allra viktigaste personerna i mitt liv mitt problem, känns bra. Det är enklare än vad man säkert tror, och hur ska någon annan kunna hjälpa om de inte vet? För mig har det känts viktigt att "erkänna" och ett sätt att komma vidare.

Suget kröp på mig ordentligt efter typ 19-tiden,det är som en susning eller som en ilning som går igenom kroppen, jag tänkte inte att jag skulle "ta en öl" utan jag tänkte vart är ölen samtidigt som jag vred mig ett halvt varv mot köket. Jag kan inte riktigt förklara hela känslan, men jag fick verkligen sätta stopp på det hela med att säga högt, jag ska inte dricka mer!

Något annat som jag reagerat på är att jag haft en lätt molande huvudvärk sedan igår, idag kan den säker bero på att natten inte gav den bästa sömnen. Jag har ytterst sällan huvudvärk normalt.

Just det jag glömde att jag bad barnen som lite hjälp till mig att vi kanske kunde hänga lite mer. Umgås någon liten extra stund än vad vi gör idag. För mig är det mest att tänka lite extra på dem och ge mig påminnelse att jag har inte råd att låta detta gå djupare.

När båda barnen vad på fotbollsträningen så tog jag en ordentlig löprunda, tänkte jag skulle trötta ut mig inför kommande natt. Skönt att ha barnen i huset igen, för inatt kände jag mig ensammast i hela världen. Och nu kom en gäsp, det känns bra =)

Nu ska jag nog titta runt ibland alla trådar här en stund med en kopp te istället för en öl

Tack till alla som ger stödjande kommentarer, de betyder verkligen så mycket