av Berra

Ångesten tar mitt liv...

anonym11208
sön, 2016-05-08 - 19:16

Jag har helt missat din tråd, kanske för att den är så lång, så har jag helt enkelt inte orkat ta tag i den och läsa. Men jag sitter nu och läser, inte klar på långa vägar, men jag måste säga: WOW!!! Du är så inspirerande, och skriver så bra om allt. Nästan lite kär i dig <3 (Ja, jag är nykter) Ska bli kul att fortsätta läsa din tråd.

Berra
mån, 2016-05-16 - 20:41

...att det är som längst kvar till nästkommande måndag, redan på Tisdagen så är man ju faktiskt en dag närmare.
Konstigt tänk, men så tänker jag, längst ifrån det jobbigaste är bäst.

Tänker ofta på hur man räknar dagar i början på sin nykterhet.
Första dagen är 100% av ens nykterhet, andra dagen 50, en vecka är 15% och ett år bara 0,2 %.
Ju högre tal desto viktigare är det, själv utgör en dag nykterhet för mig numera enbart 0,3 promille med mina dryga 2700 dagar.
Är den inte viktig då?
Jodå, livsviktig för mig, men lutar mer åt en självklarhet, en livsinstinkt att orka med det liv som jag lever idag.
Så länge jag inte dricker, så länge lever jag (ett drägligt liv).
Och vem vill förstöra ett 7,5 år långt uppehåll med ett enda förryckt tilltag?
Inte jag i vilket fall.
Jag håller min nykterhet uppdaterad genom att inte glömma bort dess nackdelar, jag så att säga överordnar min hjärnas längtan.

Det finns massor av konstiga saker som hjärnan klänger sig fast vid, gammal kärlek som ett exempel.
Minns hur jag brukade sköndrömma om en gammal flamma som jag hade i min ungdom, tiden stod stilla i mina drömmar.
Sökte upp henne på Fejjan, och hon var fortfarande bedårande på sin kontaktbild, helt otroligt välbehållen.
...men bilden var gammal i många år tills dess hon gav upp och lät uppdatera sin bild efter att andra lagt upp inte lika bedårande bilder av henne.
Jo det blev en liten chock för mig, men vad hade jag förväntat mig egentligen, att hon inte skulle ha åldrats?, fånigt egentligen.
På samma sätt tror jag att vår hjärna (gärna) vill skönmåla alkoholen, den håller kvar i en gammal kärlek som egentligen inte finns kvar längre.
Så tror jag i alla fall, det som var...det var.
Man behöver uppdatera sin livscykel och fatta att livet har gått vidare och förändrats, alkoholen är inte en gammal kärlek längre.
Vidga vyerna och se framåt, inse att livet går framåt och utvecklas, kanske inte alltid som man vill, men ibland måste man acceptera läget.

Jag har försökt acceptera det jag kan förstå, det andra ligger outgrundligt kvar och upptar en massa hjärnkapacitet.
Låter väl tiden få mig att hoppas att jag hinner klura ut fler av livets stora frågor innan kistlocket spikas fast.

Vidare i Berras dagbok....
Dottern har flyttat ut med sin pojkvän till en egen lägenhet, det känns lite tomt när vi gick ifrån fem personer som klänger på varandra i tid och otid till att kunna sträcka ut sig i soffan utan att köra foten i någons ansikte.
Saknar jag dem, jodå massor, flocken och klanen har minskat, och dammråttorna rullar runt i hennes gamla rum, lite tragiskt faktiskt.
Kommer att ta tid att återigen laga lagom stora matportioner och att inte duka för fem.
Men man får inte sätta sig emot att ge en ny familj att ta sin början, det vore ett stort misstag.

I helgen knöade vi in oss 12 personer i våra gamla grannars sommartorp, tre familjer med barn.
Det som skulle ha blivit en härlig solstekarhelg med trädgårdshäng och båtåkande blev helt fel.
Blåst och kyla höll oss inomhus vid den öppna spisen, och det är tur att vi är så enkla att umgås med, för det skulle inte ha blivit så himla roligt att leva så tätt inpå varandra så många så pass länge.
Det gick vita gäss på sjön utanför fönstret och det var hurvigt att t.om pinka ute, men.....det var himla mysigt ändå.
Jag tycker om att umgås med folk som är enkla att vara med, med alla deras för och nackdelar.
De som sitter med ett kvastskaft uppkörda i röven och är helt stiff klarar jag inte av, hellre då att de är lite slappa i röven och kan damma av en rökare utan att skämmas ögonen ur sig känns åtminstone för mig mer naturliga.

Har tusen saker som behöver fixas, men ikväll blev det en slapparkväll i soffan istället, grabben ligger här bredvid och kollar på fotboll.
Är inte ett dugg intresserad av sport, men uppskattar hans närvaro ändå, även om det är ett jäkla liv på teven.
Varför då?

För att jag kan, och att jag vill... slappa just ikväll.
Hade jag druckit så hade inte tillvaron varit frivillig, då hade alkoholen tvingat mig till ett läge som jag inte hade trivts med.
Fortfarande min frihet att få bestämma över mig själv, och hur jag kommer att må framledes.

Tack för att ni kommer med små trevliga inlägg i min lilla tråd, det uppskattar jag verkligen, jag läser er alla flera gånger om dagen.
Ja lilla och lilla, såg att min tråd snart har nått upp i en kvarts miljon visningar, det är stort, men min nykterhet är större.

Lev väl!

Berra

PP
tis, 2016-05-17 - 08:12

Din betraktelse och parallell till saker vi skönmålar. En kärlek? En plats man bott på? Yngre dagar?
Den vackra flaskan och myset man ibland tänker på, som en vacker kvinna, som skulle förtvina till
den obehagligaste syn jag kan föreställa mig om jag nu skulle ta mig en bläcka.

En kvarts miljon visningar Berra! Ja, jag har ju läst det mesta med, och det har gjort nytta ?

Njut av livet hälsar numera 0,1088139282 %

//PP

PP
sön, 2016-06-05 - 20:22

Formodar allt är under kontroll? Kanske långhelg i stugan nu? Visst är det väl konstigt, efter bara någon utebliven söndagskrönika så börjar jag sakna dina betraktelser.

Vi hörs!

//PP

Berra
mån, 2016-06-06 - 23:59

Visst du har så rätt så...läget under kontroll, och befinner mig likaså vid stugan.
Nationaldagen 2016 och förundras så varför vi inte har hunnit med någon tradition med dagen såsom baggarna firar sin suttonde maj, men å andra sidan, allt som involverar någon form av fest innebär ju också på svenskt vis ....alkohol.
Så det kanske är lika bra att det inte blir någon ytterligare anledning till att behöva dricka.
Hoppas mer på att den innebär att man träffar sina nära och kära och umgås på ett varligt men intimt sätt.
För ett par helger sedan blev vi inbjudna på en femtioårsfest, vi var massor av vuxna närmare 40 stycken som klämdes in på deras baksida bakom en massa presenningar och tältduk av olika slag, det var trångt men hjärtligt.
Jag som den enda nyktra fick väl lite lite höjda ögonbryn när jag körde bilen dit, men hallå typ!
Hamnade bredvid den som blev allra fullast inklämd i hörnan och närapå omöjligt att kunna ta sig förbi, jag satt fast i fyra timmar.
Fick på den tiden uppleva ännu en resa i alkoholens förlovade land, några som smusslade fram en egen bib rödtjut till vårat bord och precis som vanligt bara några stycken som sedan i stort sett delar på den, resten nöjer sig med med ett par tre glas under hela kvällen.
Resan börjar lite mediokert med att försiktigt men lite nervöst dricka sig avslappnad bland en massa okända människor.
När maten serveras påbörjar man lite svalt svammel med sin bordsgranne och försöker finna gemensamma vänner eller hur de känner värdparet.
Det ska sjungas och det brukar ju förbrödra lite runt bordet, något nervöst skratt kommer fram då och då.
Temperaturen stiger och de rödmosiga kinderna också, glansen på ögonen vittnar om att alla börjar bli lite berusade.
Min bordsgranne en kvinna börjar bli väldigt gapig och lägger sig i allas konversationer oavsett vilket ämne som än avhandlas, hon har åsikter om allt och alla, så det så..
Hon bildade en mur mellan mig och en möjlighet att kunna prata md folk i min närhet, jag blev helt isolerad eftersom att folk inte ville låta henne ta över hela konversationen precis hela tiden...
Jag satt fast och den petflaskan med bubbelvatten som var det enda alternativet för mig dracks upp av mina bordsgrannar, det sög kan jag säga...
Men när min fulla bordsdam skulle hem så var jag ju helt fantastisk och så underbar, jojo man är ju bara bäst när det gagnar en själv.
Hon sa fel namn till mig när hon slog igen bildörren trots att vi suttit bredvid varandra i dryga fem timmar, suck!
Jag ser igenom alkoholen och dess biverkningar vad den ställer till med oss människor, den är dum elak och tramsig.
Ju mer jag ser av dess nackdelar, desto mer känner jag att jag gör rätt och låter den vara.

Annars då i Berras dagbok?
Jo det flyter på i en hiskelig hastighet, sliter med att renovera rummen efter dotterns flytt, det blev ett femtonspel med tre olika rum.
Och alla ska de renoveras helst på en gång, men jag tar det vackert, kan inte slita ut mig med allt på en gång.
Grabben tar studenten på fredag och det väldigt mycket med förberedelser till detta, vi var på ett bolag i lördags innan vi åkte till stugan för att frugan behövde bunkra lite, det var första gången jag såg gapande helt tomma hyllor på ett systembolag.
Grannkommunen hade sitt utspring dagen innan och det fanns nästan ingenting med bubblor kvar i butiken, fantastiskt.
Väl vid stugan satte jag igång med mina projekt och de blev ganska så lyckade båda två, det ena var att leda bort regnvattnet ifrån husgrunden med avloppsrör det andra att ventilera ut fukten med en rörfläkt, så nu väntar jag med förtjusning på nästa regn.
Folk har kommit och gått grillen har gått hårt, röjt lite i trädgården då solen varit bra men det blåst riktigt kalla vindar.
Man vädrar stugan på dagen då det är för varmt och på en timme vid solens nedgång så måste elementen på.
Är lite trött på svågerns evinnerliga tjat vid middagsbordet, mycket går i repris när fyllan kommer igång, han glömmer lätt vad han pratade om så sent som igår kväll/natt, jo jag blir faktiskt rätt trött på alkoholen och det den ställer till med.

Jag blir glad i sinnet när jag får pyssla själv med saker som utmanar mig själv i lagom stora doser.
Naturen ger mig ny energi och trevligt sällskap likaså, jag hatar att ha ett inrutat liv samtidigt som rutinerna skapar en sorts trygghet.
Svårt att sätta fingret på och dagsformen brukar avgöra vad som är viktigt eller inte.
Jag brukar längta till den dagen då jag blir pensionär och tidsmiljonär, men samtidigt väldigt rädd för att jag kommer att få tuppjuck.
Vissa saker har blivit mer synliga sedan jag blev helt nykter och de skrämmer mig lite.
Mer jordnära och mindre ytlig är två av dem, närmare mina egna känslor är en annan, och att kunna hantera dem finns inga skrivna regler om, men jag lär mig hela tiden...

Berra

PP
ons, 2016-06-08 - 19:47

Med hantverkssysslor! Ja det är verkligen något som jag är både kul,och tillfredställande när det blir bra. Blir lite avis då jag för tillfället inte har allt för mycket energi, får mig i kragen. Men det verkar inte vara bättre än att jag har T-shirt på mig. Blir svårt då ?
Imponerande att du klarar av att umgås med fulla personer. Själv undviker jag det så gott jag kan. Inte för att spriten lockar nämnvärt, men det känns fortsatt lite jobbigt. Måste nog jobba på mig egen tolerans.

Ha det gott Berra

//PP

Mia-Pia
tors, 2016-06-09 - 12:50

Har inte läst hela tid tråd än.. Men det sista du beskriver inger mig hopp! Underbart att se någon som kommit vidare och delger ett liv utan A.
Det ger mig mycket! Tack

Berra
sön, 2016-06-12 - 23:25

Så kan man bocka av en vecka till i mitt nyktra liv.
Tack Jas, PP och MP för era inlägg, de stärker mig.

Jahopp vad har hänt då?
Grabben har tagit studenten efter tre långa år i gymnasiet.
Det blev mycket fester flera gånger i veckan mot slutet, sina och andras studentskivor.
Men....han kom aldrig hem skitfull utan alltid behärskad och sansad, fullt talbar och redlig.
Inte utan att man känner sig lite stolt, han vill fortfarande ha kontrollen, och försöker hålla sig på rätt sida av gränsen.
Han har ändå haft det otroligt roligt och kan även påtala när en fest har varit kass, hög alkoholhalt döljer inte en dålig fest.
Förberedelserna har som vanligt varit enorma, min lilla fru kan inte köra på halvfart utan det ska vara pråligt och gärna påkostat.
Hon har kommit ner i varv nu när allting är över och det blev mycket lyckat, irritationen har en betydligt högre tröskel nu.
Vi har flera plattor öl över och de kommer påpassligt vara till gagn vid stugan framöver när vi får besök.
Det dräller av alkoholhaltiga drycker överallt runtomkring mig, men det lockar sällan, jag vet var min gräns går, och det är vid 0,5%.
Allting under det kan jag dricka, allting över det är inte min grej helt enkelt, jag är ju allergisk mot alkoholen egentligen.
Partytälten är rivna, returglasen körda till återvinningstationen, det gulblå ballongerna punkterade och kastade, allt är återställt.
Det sista av tårtan i form av en studentmössa ligger i våra magar sedan en halvtimme tillbaka.
Jo ibland har vi bråttom att få det som det brukar vara, tillbaka till det som det var.

Besiktade släpet som jag jobbade så hårt med i våras, gick den igenom?, nä nä...
Torskade på bromsar och hjullager, stor suck och lite paniktankar, vem var när och hur dyrt inom en månad?
Låg och grubblade över natten, ähmenvafan, så jag slet på mig meckarstället igen och satte igång att lite nyfiket börja riva i eftermiddags.
Mycket svärande och halvt lyhörd efter mycket bankande med hammare, det blev till slut en snabbmatsmiddag och en sen kväll.
Halvtio åkte jag ut på en provtur och tvärbromsade med släpet, lite förnöjt åkte jag sedan hem efter att ha lagt några laktridsremmar höljt i blårök på våra asfalterade gator, det funkade med lite jävlaranamma, tjurighet och ett par blånaglar.
Sedan hade jag en kvart att rensa garageuppfarten på alla verktyg som jag hade släpat ut, få se nu...
En mutterdragare med hylsor, tre bräckjärn, en hammare, en slägga, en huggmejsel, pallbock, domkraft, rostlösningsolja, en burk kullagerfett, en mejsel, en slangklämma med dragare, en fil, en slipmaskin, rörtång, polygrip, hylsnyckelsats, liggunderlag, gasolbrännare, en burk kylspray, brandsläckare, en glasspinne, flacktång, stålborste, två skitiga trasor, sladdvinda, 3 st M12 bultar och brickor, skruvdragare, två borrar, tre svinpittar, en gängsats, saxsprintar, två 2tum3 reglar...
Lite dryga sex timmar och det kunde ha tagit en timme kortare om jag haft en hjulavdragare, en framtida investering på Biltema.
Men....jag är sjukt nöjd med min insats, en lagom prövning på något som jag inte hade gjort förut, så nu är det bara en ombesiktning kvar innan något annat rasar på den, haha!
Vi har haft sjukt mycket användning för den där släpvagnen, nästan tre gånger varje vecka har den fått gå påkopplad på kroken.
sopor, golvbrädor, stolar, bord, sopor igen, trallbrädor, returglas, flyttlådor och utlånad ett par gånger.

Här hemma gluttar frugan och grabben på fotboll på teven, jamenfyfasiken för sport, är så less redan på andra dagen.
Man får leta samhällsinformation och nyheter på paddan istället, men vad pratar de om där...fotboll, suuuuck!
Mitt teveliv får väl ta sin början efter den 10:e Juli igen.

Kanske kanske ska jag gå ut i garaget och plocka ut en Klausthaler Lemon från kylen därute, en överlevare efter stundentskivan som jag fick hålla hårt i då många var sugna på att inventera mitt alkoholbefriad förråd, blir nästan lite förbannad när folk som vanligtvis KAN dricka alkoholhaltiga drycker måste snylta på mina go'saker, det är ju mina grejer, håll er till läsken ni som tidigare brukade klaga på min nykterhet!
Man får faktiskt jaga runt lite mer för att få tag på riktigt bra alkoholbefriad drycker, det är inte alltid samma sort finns kvar nästa gång man går till affären.

...och nu ser jag fram emot en femdagarsvecka, haha nä nu ljög jag igen.
Men om en vecka eller två, så är det midsommar då övergår försommaren till semestrar, sol bad och gula gräsmattor.
Allt har sin tjusning, så också en god nykterhet, i flera dagar efteråt med.

Berra

Adde
tis, 2016-06-14 - 19:28

en avdragare...........
Å andra sidan kostade ett helt nytt underrede ink bromsar o trummor 4500:-..........Värt många svordomar det...

Berra
sön, 2016-06-19 - 01:16

...en kvart har gått in på det nya dygnet, och allt är lugnt precis som det ska vara...

Känner mig ensam fast jag egentligen inte är det, frugan ligger här brevid mig i soffan och snusar gott.
Jo jag är den ende som är vaken, på så sätt känner jag mig liten ensammen.

Vi är helt själva vid stugan, bara hon och jag och det är skönt på sätt och vis, vi rår oss bara på helt egen väg.
Vi sover hur länge som vi vill, äter när vi känner för det och har det bara så där avslappnat och skönt som man drömmer om.
Det är ett skitväder ute, har regnat i dagarna två utan en minsta solstrimma på himlen, men naturen håller nog inte med, det var nog i sista stund för gräsmattorna är allvarligt gula, kanske kanske är det redan försent för vissa av växterna.
Vattnet har strilat runt stugan och jag har jagat runt i pölarna hela dagen i min iver att få bort insjön under huset.
Har huggit upp nya fåror för vattnet runt knutarna i min förhoppning att få dem att ta en sträcka bort ifrån huset.
Jo då, har gått rätt så bra trots dryga 45 mm surregn, kläderna hänger nu blöta och skitiga på tork över köksstolarna.
Frugan tog med sig täcket till soffan och har haft en rikgtig slappardag, hon skäms lite över sin lathet men jag har tröstat henne med att det var hon värd efter att ha stressat runt som en iller hela arbetsveckan.

Har levt lite farligt idag då jag har lyckats varje gång att få samma färg på mina drycker som hennes.
T.om Sommesby'n fanns i två upplagor en fyraochenhalva och min nolla.
Jag kunde inte låta bli, utan vågade smaka på hennes dryck för att i förväg veta vad som skiljde dem åt.
Och vet ni, det var en tydlig spritsmak på hennes, nästan så att det brände i munnen på mig, fy och tvi vale.
Att man kan tycka den överhuvudtaget kan vara god?
Den smakade skit i jämförelse mot min, hon påstod att mina smaklökar var hyperkänsliga efter så pass lång nykterhet.
Löjligt tyckte jag som bara precis hade svalt en godisbit i munnen.
Men hon kan ha rätt, kanske har min smak för alkoholhaltiga drycker börjat närma sig barnsmaken man hade för alkohol.

Ute är himlen blågrå fast hon är snart ett på natten, om ett par timmar börjar det ljusna igen, om en vecka så är det som ljusats på hela året då det är midsommar.
Går man ut hör man små tunna droppar slå mot plåttaket och vid minsta lilla vindpust kommer det en rejäl dusch från trädkronorna.
Det är väldigt tyst för övrigt, inte ett ljud från naturen, knappt från havet och inga alls ifrån djuren, de sitter väl och kurar i blötan antar jag.
På teven visar de någon film från sjuttiotalet, herregud så skådisarna såg ut på den tiden, frisyrer, klädsel...så unga.
Man reflekterar inte på att man har blivit äldre själv, i sinnet har tiden stått stilla.
Men tänker man på sin nyfunna nykterhet så finns det en rejäl historia bakom.
Så många år man drack, först oskyldigt nyfiken, sedan mer traditionellt, därefter avvikande och slutligen mer överkonsumtion.
När man sedan räknar åren som nykter så har tiden runnit iväg, trots att den fortfarande känns som nyfunnen.
Så mycket tid som förlorats i ständig fylleånger som idag inte finns kvar, vad gjorde jag med all tid egentligen.

Idag känner jag mig mera fri att själv disponera min tid på sådant som jag innerst inne gillar, och inte på självömkan.
Att gräva fåror i gyttjan i hällande regn så ryggen blir helt sjöblöt är ett av dem, därför att jag gillar det, och för att det kanske påminner lite om min barndom när man gjorde sådant bara för att det var kul.
Plussa på nästan ett halvt sekel och jag kan fortfarande göra det, utan att skämmas och t.om erkänna att jag tyckte det var roligt.
Det känns bra att dagen övergått till natt och snart en ny morgon, en helg utan alkohol i mitt blodomlopp.

Livet känns sanningsenligt och skapande och inte insnärjt i en massa samvetskval orsakat av fel val här i nuet.
Ja man måste ta en en hel del beslut, varje timme och varje minut, vissa återkommer mer sällan med tiden därför att man har lärt sig att de tidigare valen var ett bra taget beslut som kan återupprepas utan att de förorsakar en massa besvär.
Alkoholen var en av dem, att inte nyttja den då, att andra gör det gör inte det till mitt problem, utan deras.
För hur det än vänds och vrids på det, beslutet kan bara göras av en enda person, och det är den som är beroende av den.
Andra kan bara se på och invänta rätt beslut, kanske böna och be, hota och förlåta, bråka och gråta...
Men det är en enda som sitter på det avgörande ställningstagandet, och det är jag.

Det betalar av sig, varje dag, varje natt och varje ny morgon...

Berra

anonyMu
ons, 2016-07-06 - 14:33

Hej Berra,

Läste din hälsning i PP:s tråd. Funderade lite på vad du skrev. Vi är väldigt många som verkligen uppskattar att du fortsätter skriva här och det vet du nog egentligen ;-)

Ha det gott så länge! Stor kram

Berra
tors, 2016-07-07 - 01:58

..för dina uppmuntrande rader, jo som du skrev så är jag lite låg på skrivandet på forumet just nu.
Tycker det känns som om allt redan är sagt.
Inspirationen är inte den allra bästa när det kommer till att skriva om nykterheten från min sida, det har liksom blivit en självklarhet.
Vilket i sin tur kan vara livsfarlig med tanke på att när man släpper garden så lurar den lille fan i buskaget och bara väntar på rätt tillfälle för att slå till.

Jo jag tänker ofta på alkoholen, någonstans där inne i mitt huvud så finns det alltid en liten tveksamhet, kanske kanske skulle jag numera klara av att få deltaga i det där som ser så härligt ut när andra dricker, avslappnadet, enkelheten i konversationen osv.
Men jag tror inte det, eller...jag vet att jag inte borde klara av det, det blir ju enbart en tidsfråga...eller hur?

Jag har ju nu kommit till ett läge där min minsta får dricka alkohol i vår gemenskap och inte jag.
Har jag blivit omyndighetsförklarad eller vad är det som känns så fel?
Felet är inte organisatoriskt utan själslig, det är på ett individuellt plan, mitt plan, att jag håller mig till den...
Det behövs en del omstrukturering både i min vänkrets och rutinerna, och att inte ha vanorna att falla tillbaka till kan kännas stressande, en ny kostym som inte alltid känns bekväm till en början.

Ikväll bjöd frugan in en granne som blev änka för ett par veckor sedan, ja och några granntjejer till.
Hon (änkan då) behövde ha något annat att tänka på nu när hon blivit helt utlämnad i sin ensamhet.
De satt på baksidan i kvällssolen och frugan hade dukat upp med en massa go'saker och bubbel och fysiskt bubbel i hennes bubbelbad, de skrattade och fnittrade som värsta tonårstjejerna, och de lät så gott i mitt hjärta.
Jag hade lovat att hålla mig i bakgrunden och lämna brudarna för sig själva, men ropades ut då och då för att korka upp några nya flaskor bubbel och spilla upp när de satt i badet, alkoholen bekom mig inte, men glädjen i skratten fick mig att tråna.
Så ibland så känner jag mig åsidosatt, och samtidigt priviligierad att min nykterhet håller mig borta från alkoholens nackdelar.
Så det går två parallella spår, en landsväg och ett stickspår till en stig, och så länge jag håller mig på landsvägen så går det fort och utan att det skumpar så mycket.

Vidare i min dagbok...
Midsommar avlöpte smärtfritt, same same som alla andra år, ingen större fylla, hade all sorts väder och midsommardagen bjöd på intensiv sol med bad och brygghäng, för alla 15 personerna.
Har bilen full av nya projekt, gamla såväl som nya som ska fixas till helgen i stugan.
Besiktade släpkärran (igen) i morse lite impulsivt innan något annat rasar på den, fick tillbringa stor del av söndagen för att fixa en däcket som var platt innan ombesiktnigstiden löper ut på Måndag.
Men nu är den laglig i två år till, detta evighetsprojekt, gisses om man räknar hur många timmar vi har lagt ner på den, och många sköna slantar, men det är ingen pengavinst utan jag får se det som ett självändamål, en sorts hobby, en realisering av min prestationsförmåga helt enkelt, och använt den det har vi, med råge...

Annars den veckan vi hade med ungarna vid stugan var verkligen behaglig, vi tog flera båtturer runt till de lite större öarna.
Åt drack och umgicks i både med och motvind, slappade ömsom slet med något nytt och gammalt.
Har upptäckt att jag är en ganska så rastlös själ, och behöver sysselsätta mig ibland för att kompensera den tid som tidigare gick till att dricka alkoholen, att komma ner i varv utan någon syntetisk drog är svårt och samtidigt skulle jag vilja titulera mig som en lat rackare.

Man slits itu av alla viljor som finns i ens inre och jag försöker på alla möjliga sätt finna nya lösningar för det som hände med mitt sinne när man drack alkoholen, och ja..det är svårt ibland.

Läser mycket hos de nytillkomna på forumet som drabbas hårt av ångesten och skammen rent akut som i nästan vild panik tar ett snabbt beslut om att sluta dricka men inte riktigt vet hur man ska motivera sig hela vägen.
Har inga bra tips egentligen, men vet bara att ju längre man härdar ut desto lättare blir det med ångesten, och samtidigt lättare att få ett nytt återfall när man trodde att man skulle fixa det igen.

Hjärnan spökar ideligen med ens förnuft, även så här sju år efter omvälvningen som det blir med ett nyktert leverne.
Men totalt sett, det blir lättare, enklare och bättre med tiden, så länge man minns konsekvenserna av sitt drickande.
Det är ett oerhört komplext problem som involverar så himla mycket även i det sociala skiktet.

Men när det har rullat på i en allt högre hastighet och man plötsligt rycker i handbromsen så att däcken låser sig, det bromsar in obevekligt hårt en kort stund, när ekipaget har stannat och blåröken har lagt sig, doften av bränt gummi långsamt tynar bort.
Det blir alldeles tyst runtomkring en och man undra för ett tag...jaha och vad gör jag nu då?
Kanske tittar man upp mot den klarblå himlen där det alltid är behagligt lugnt och tyst, kanske ser man några svalor som seglar runt som små svarta pilar och fångar insekter, de har sett allt ovanifrån men vad har de brytt sig om detta?
När tystnaden har legat stilla ett långt tag så funderar man på om man ska lossa på handbromsen igen och låta alltihopa börja rulla igång ytterligare ett tag...
Eller...så tar man av sig skor och strumpor öppnar dörren och låter den solvarma asfalten få kännas under mina fotsulor, och verkligen få känna att det här upplever jag här och nu, och inte instängd i ett skenande fordon.
Tar en promenad genom det kallfuktiga mörkgröna gräset på sommarängen brevid vägen, låter grässtråna kila in sig mellan tårna.
Lägger mig på rygg i gräset stoppar ett långt grässtrå i munnen och lägger båda handflatorna under nacken och tittar upp mot skyn för att åter se svalornas flykt genom det blå himlavalvet..
..och så tänker man, vad i helvete håller jag på med, nu skiter jag i allihopa...
Nu ligger jag här ett långt tag och gör absolut ingenting, och när jag är klar med det så fortsätter jag ett tag till och reflekterar över vilket liv jag verkligen vill leva, det här livet eller det andra kaotiska livet...
När snön ligger djup i vinter ska jag lägga mig exakt på samma plats och fundera och överväga om jag fortfarande väljer rätt sorts liv.
Ett halvår framåt kan man leva med en sorts förändring och sedan göra en avräkning, lönar det sig mentalt?

Det gör jag så ofta jag kan, ibland flera gånger i veckan och hittills har det lönat sig mentalt.
När man har nått en viss ålder så upptäcker man att det finns saker som inte kan köpas för penningar, utan det kostar andra uppfodringar, förändringar i ens levnadssätt.

Är det värt det?
Ja det återstår nog för var och en att själv upptäcka, men att ge det en chans...det borde alla göra någon gång i livet.

Berra

LenaNyman
tors, 2016-07-14 - 22:09

... att ledsna på det du skriver, Berran. Anledningen till det är att alldeles oavsett om du råkar upprepa dig så går det inte att tröttna på din grundton, dina ackord, din komposition. Som en sång, du vet, som man spelar om och om igen bara för att den är så jäkla bra och för att den gör gott att lyssna på.

Puss påre!

Berra
mån, 2016-07-18 - 02:03

Du muntrar upp mig, sannerligen...
Ibland känns livet rätt och ibland känns det fel...
..och just nu känns det....rätt.
Och när det inte känns fel så har jag ibland svårt för att formulera mig, det finns liksom ingenting att klaga på, så där ursvenskt du vet som vi svenskar brukar göra, vi säger bara en massa saker nör vi har något att klaga på, såsom väder, pengar och politik.

I morgon börjar vår semester, en del skulle nog ha påstått att den började i fredags, men det var ju en vanlig helg, eller hur?
Jag och frugan är vid stugan, i stugan brevid svåger och svägerska, bara vuxna härute på ägorna.
Svårt att få med sig barnen, de åker hellre hit själva, ja med sina kompisar då.

Såg på webkameran hemma att det råder ungdomshus, man ser varje gång någon lämnar ytterdörren med en bild på mailen.
Det står bilar i rad på infarten, men känner mig lugn, grannarna har koll och de säger allltid att ungdomarna sköter sig så bra.
De måste ju få prova på det egna vuxenlivet, bara de städar upp efter sig.

Igår innan vi lämnade hemmet hjälpte vi faktiskt grabben med en gammal partydricka, crazy melon om ni kommer ihåg den.
Han skulle på poolparty till en tjej som fyllde år, och ville ge henne något speciellt utöver presenten.
Den blev jättefin med paraplyer och en massa sugrör, och enligt ett mess på kvällen så blev den rejält uppskattad.

Veckan innan fick han ett ryck och hängde med ett gäng nyfunna kompisar och drog till Öland och en tjejs sommarstuga.
Han var lite orolig innan men jag sade att alla impulsiva handlingar brukar bli lyckade i efterhand och att man brukar ångra saker som man inte har gjort, och hellre chansa än att sitta ångerfull.

Han kunde inte sluta berätta hur hans vecka hade varit, det bara bubblade ur hans mun han som inte brukar säga en massa saker i onödan, han ville bara tillbaka och sitta där på Böda strand och surra med nya vänner.
Men hellre sluta på topp än att dra ut på det för länge så att det hinner bli uttjatat.

Jo han hade druckigt och vid ett tillfälle hade en tjej på ungdomligt vis blandat honom en raggargrogg, hälften sprit.
Han kände att den blev stark men ville inte banga, så han drog ut på den och när den sedan högg så fortsatte han resten av kvällen/natten med en enda öl i handen, han ville inte förlora kontrollen.
Inte utan att man blir lite stolt pappa, drick gärna men gör det med förstånd.
Han hade varit en gentleman och hjälpt en tjej som fyllgrät, och rett upp saker som andra hade gjort på fyllan, han tog ansvar.
Det händer mycket i den åldern, och jag vill inte hindra honom med att begränsa hans upplevelser, han måste få smaka på livet.

Härute vid stugan lever vi nära inpå naturen, ute hela dagarna och det nyper lite i det solsvedda skinnet.
Har svårt att komma in i semesterlunket, måste hela tiden ha något att göra, är lite uppskruvad i mitt livstempo.
Lite irriterad över att min alkoholfria dryck jämnt tar slut, på något sätt så köper man inte en hel back nollöl som man brukade med bolagsölen när man åker ut utan bara en handfull, och dricker gör man ju när man är törstig och svettig.

Jag brukar sätta mig ner och försöka ta det lite lugnt, titta på småkrypen på marken, måsarna i skyn som jagar en rovfågel, musen som prasslar runt i häcken, koltrasten som hoppar runt i lövhögen, molntussarna som skymmer solen, ungarna som plaskar vid bryggorna och skriker förtjust när de hamnar i det iskalla havet, dammet från gruset på stigen som smutsar ner tårna, blåsorna som brister i valkarna på handflatorna, myggbetten som är sönderkliade och blöder, de vita skrattrynkorna runt min vackra frus ögon, mossan som växer i sprickan på berget, kottarna som studsar på gräsmattan när det faller från tallarna, en rostig skruvskalle som tittar upp ur trallen, ett barr som fastnat i hudsprickan på min häl, en droppe som faller långsamt på mitt immiga glas fyllt med isbitar och Portello...

Vid det här läget så känner jag bara en tacksamhet att det finns inget att klaga på, jag är närvarande i min egna verklighet.
Så nära jag kan komma den en svensk sommar utan att vara orolig för att förlora den i ett rus orsakat av berusningen från alkoholen.
Jo jag borde skatta mig lycklig, men på svensk mane'r så säger man sällan när någonting är bra, men gapar gärna när någonting känns fel, och det är ju fel, så,det måste jag ju ändå få klaga på...

Sol, värme och lite svensk sommar, bättre än så här blir det inte...

Berra

PS!, glömde, lyssna på en bortglömd jättefin sommarlåt på tuben/Spotify, Balsam Boys, Här kommer sommaren...DS

heueh
mån, 2016-07-18 - 06:22

du är för dina barn! Jag tror på uttrycket "ger man dom ansvar, tar dom ansvar" och det är ju precis det du gör.
Kliande myggbett har jag fått min beskärda del av på sistone; ett trick som är nytt för mig (men kanske gammalt som gatan för andra) är den varma skeden: Man tar sked och värmer upp under hett vatten, som man sedan håller mot myggbettet tills den svalnat. Det ska bränna lite först. Värmen bryter ner de enzymer som gör att det kliar. Funkar för mig.

Berra
tis, 2016-07-26 - 01:40

Solen hettar på berget utanför stugan, man kan känna den långt in på natten hur den strålar tillbaka den värme den fått under dagen.
När man kommer ut ifrån dasset känner man den varma doften av jord och gräs, en väldigt speciell doft, ja till skillnad mot den som fanns på torrfiggan då.
Samma sak när det kommer ett plötsligt sommarregn, doften av nyregnad mark, en del säger blöt asfalt men det behöver inte alls finnas asfalt för att man ska få den doften.
Regnet som rensar luften från soldis och den klibbiga fukten till den vanliga fukten, den kalla men friska kylan.
Ja det är konstigt, man klagar på det mesta, det är för kallt, för varmt, för kvavt för torrt.
Men regnet behövs för att skapa lite balans i naturen och dynamik till livet.
Vi var ute på en långtur i helgen med bilen, det var väldigt lokala skurar, en vägg av hällande regn för att minuten senare vara helt torrt på vägarna med skrikande vindrutetorkare, och så fem minuter senare samma visa igen.
Förresten så fann jag på vår genomresa absolut Sveriges bästa butik på ett generöst sortiment av alkoholfritt, aldrig sett något bättre.
En hel hyllrad typ sju meter lång och dryga två meter hög med bara drycker för vuxna smaker utan alkohol, där fanns precist allt.
Jag fyllde naturligtvis på mitt lager och frugan sa att jag såg ut som en unge i en godisbutik, oj den ser bra ut och vad är det här?
Butiken hette tror jag flygfyren och ligger precis vid inloppet till Norrtälje, väl värt ett besök om ni har vägarna förbi.

Besökte också ett par kompisar på hemvägen vid deras sommarnöje.
"jag är lessen Berra men mina Söndagspilsner är slut sa polaren så där lite urskuldande, vi har varit nästan varje helg vid stugan sedan vi öppnade i våras och du vet man vill gärna få bort helgens skit med en bastu innan man åker hem, och då går de åt, och inte fasiken köper man hem sådana till semestern då man bara behöver åka hem en enda gång på fyra veckor..."
Ja vad ska man säga, haha!

Annars så rinner semesterdagarna allt för fort förbi, halvvägs nu och övergången från att försöka komma ner i varv går nu över i en hybris inför att snart behöva släpa sig till jobbet i ytterligare 48 veckor.
Har oljat trädäck och bryggan, suttit i skräddarställning så fotknölarna är såriga, gjort av med tre femlitersdunkar.
Imorgon ska jag riva "piss-o-maten" en egen uppfinning för att få bort pisslukten i trädgården runt stugan.
Det är en bensintratt monterad på ett litet avloppsrör som är nedgrävt i marken, kisset går ner i marken och luktar inte längre.
Men nu är det stopp i den efter 7-8 år så det blir till att gräva, uäck!
Det är nog inte värre än det jag gjorde för några dagar sedan, gräva upp diskavloppet som satt igen sig, fy bubblan!
Det luktade en blandning mellan koskit och en varm spya, och så allt fett som stenskistan var igengeggad med, fy för katten!
Rensade den med ett gammal fiskespö, det var otippat, man får leta efter lösningar när urvalet är begränsat.

Lite granna som hela livet är fullt av, motgångar eller möjligheter, beror lite på hur man ser på dem och när de inträffar och hur man mår just för tillfället, på semestern så är stressen inte speciellt påtaglig så det mesta blir till slut bra lösningar.

Som ett litet exempel...
Fick en liten prövning i förra veckan på utombordaren plötsligt började strejka, visste var det var men det var ett litet helsike att komma åt, lite pushad av svärsonen som är nyfiken av naturen började jag skruva på den.
Och med enbart två bultar ramlade hela förgasaren isär och det som skulle bli så förbannad besvärligt löste sig på en kvart istället.
Kvittrade hela resten av dagen och sökte naturligtvis cred hos alla andra som då helt enkelt bara måste berömma mig...
Har upptäckt att det kommer allt fler sådana händelser i mitt liv, eller så är kontrasten så himla stor när jag har hunnit svära så pass mycket mer innan nu.

Det enda jag med säkerhet kan svära på är att det hade inte gått bättre, enklare eller snabbare om jag hade druckigt något med alkoholen i.
Jag hade blivit fumligare, mer okoncentrerad, slarvigare, lättare tappat humöret och med större sannolikhet haft sönder sakerna ännu mer än var de var innan, jag har hunnit lära känna mig själv med åren, och jag gillar bättre mitt nya nyktra jag.

Kanske lite därför jag hinner reflektera över det fina vädret och hur vacker vår natur är hela året, innan dess hade jag nog bara hunnit koncentrerat mig på allt elände som jag inte har hunnit med att fixa.
Jo ibland tjurar jag till, och det finns en anledning till det också, lågt blodsocker, hungrig med andra ord.
Som min dotter sade idag när både jag och frugan ilsknade till i mataffären, när vi är klara med detta så åker vi förbi hamburgerrestaurangen och köper er varsin hamburgare för ni har tappat tålamodet och behöver få upp blodsockret.
Rätt så, tänk en sådan förstående dotter man har fått, hon ser saker som inte ens hennes föräldrar har kunnat förstå.
Ibland måste barnen vara föräldrar åt sina föräldrar, men på ett positivt sätt...
Och hon hade så rätt, det lugnade ned sig i bilen ut till stugan, lugnt och harmonisk.
Vi hade slarvat med frukosten och det gav naturligtvis ett eftermäle, orsak och verkan.

Berra