Hejsan!
Jag är egentligen en väldigt lycklig människa. Världens bästa sambo, ett jobb som är väldigt stressigt men som jag trivs väldigt bra med, fint hus och en dröm om barn. Jag är taggad på livet.
Jag har dock inte alltid haft det lätt. Jag har alltid varit "svag" psykiskt. Jag har ofta haft lite ångest. Som liten var jag väldigt ängslig. Jag vet inte riktigt varför. Uppväxt i ett tryggt och kärleksfullt hem. Visst, min mamma har haft lite problem med alkoholen men det handlar mer om att hon blivit för full på fester där vi barn inte varit välkomna.
Efter ett tufft förhållande eskalerade allt. Drack mycket ensam framför datorn, var alltid fullast på fest osv. Det slutade med SSRI och terapeutkontakt. Terapeuten hjälpte mig jättemycket med min ångest men jag insåg väl inte själv mina alkoholproblem så det pratade vi inte om.
Vanorna fortsatte och jag klarade mig konstigt nog utan snefyllor trots SSRI men det blev mycket fortsatt mycket öl framför datorn och rejäla fyllor på firmafester. Många vet ju den där skammen man känner när man kommer till jobbet och kollegorna skrattar och frågar hur jag mår efter helgen. "Ja, hehe det blev kanske mycket den gången" Den gången... som varje gång.
Jag träffade min underbara sambo och hon flyttade in. Lyckligare har jag aldrig varit. Fyllorna framför datorn kunde ju nu inte fortsätta. Förutom när hon jobbade natt. Hon märkte ganska snabbt efter ett par fester tillsammans att jag blir för full och otrevlig. Jag blir en helt annan människa.
Vi hade ett allvarligt snack och jag lovade att sätta ett antal. Jag blir inte otrevlig och dum efter 5 öl. Allt har fungerst bra på den fronten. Jag har inte skämt ut mig på fester. Men jag har fortsatt dricka när hon jobbar. Det är inte speciellt ofta men jag är jävligt snabb på att ta tillfället i akt. Jag vågade inte gå till systemet och jag visste också att jag inte kunde vara dyngrak när hon kom hem på morgonen, alltså blev det folköl i hemska mängder.
Jag har lurat mig själv fram tills för några dagsr sedan då jag och hon skulle mysa lite i solen. Vi köpte några öl och cider. Smygdrickare som jag ör hinkade jag i mig vin när hon inte såg. Jag skadar således henne igen genom att bli helt jävla dyngrak. Hon får ingen mental kontakt med mig och jag blir som förbytt. När jag vaknar nästa morgon sitter hon bredvid mig och gråter. Den ångesten önskar jag inte min värsta fiende.
Hon stöttar mig i det här och hon skulle aldrig lämna mig men jag måste skärpa mig nu och jag är trots allt livrädd att hon skiter i mig. Mitt problem är inte att jag dricker varje dag utan att jag gör det i smyg. Varenda obehaglig fylla jag har haft har grundat sig på det.
Jag vet inte vad jag försöker döva. Hon och ett liv tillsammans med henne är allt jag önskar.
Behöver lite vägledning.
Mvh