Jag har levt med en alkoholmissbrukare i 4 år och vetat att detta är inte det liv jag vill ha men inte tagit mig ur . En mkt trevlig och pratglad charmig kille med ett tilltalande yttre . Vi träffades i ca 1 år lite sporadiskt med redan då inte sunda vanor som jag tyckte . Han kom till mig och kört bil onykter och stack tidigt onykter . Sen tog det sig och jag flyttade in hos honom och 3 veckor senare var han utan körkort i ett år . Jag hjälpte honom att skjutsa honom till jobbet betalade böter på 10000 och tänkte nu kommer han aldrig göra om detta . Sen började han styra och bestämma hur saker och ting skulle vara och att be honom om hjälp var omöjligt . Då hade han alltid nått annat eller så var det någon annan som behövde hjälp . Jag skulle be om ursäkt för mitt beteende mot honom om det blev diskussioner . Han drack mängder öl varje dag och vin å öl på helgen och somnade . Sen kunde han slänga grejer på mig och säga att jag skulle sticka å brinna . Sen blev det en konsekvens när han vänner tog upp hans alkohol vanor och han tog tag i det med att gå till kurator för han sa att han drack för att saknade sina barn som han inte hade kontakt med . Fick antidepressiva och höll sig från öl i 10 dgr ..sen skulle han till stugan och finna sig själv och lägga upp en plan , men vi såg alla att det var 4 dgr med drickande . Han sa då att tyckte vi skulle gå ifrån varandra och jag letade boende . Men hittade inget snabbt och efter ett tag ville han vi skulle få ett liv igen och pengar för honom har varit en besatthet och var arg för det kunde aldrig bli VI om vi inte hade gemensam ekomomi . Han blev inte lika labil med antidepressiva men fortfarande le och nergjorde mig . Elak med djuren imellan åt och kort stubin . Vill inte göra annat än se tv och spela. Var även spel beroende i perioder . Vi flyttade för hsn tyckte det skulle bli bättre då med allt . Men då började jag riktigt bli sjuk då allt skrevs på mig och jag fick betala hela hyran och uppvärming . Hans pengar hade gått åt sa han . Jag började tappa hela mig själv och ist för att ryta i klev jag undan i rädsla att det skulle bli värre . Ångest varje dag och ett ältande att komma ur detta som jag visste var sååå fel . Han fortsatte med sina 6 - 10 öl varje kväll ,även satt han sms och flirta med tjejer .Det kunde ta upp en hel kväll och veckor ibland. han sprättade öl i bilen på väg hem när han körde . Kom jag med funderingar vad han gjorde var jag svartsjuk . Mitt liv kretsade bara kring honom och gjorde allt för att jag skulle få kärlek och uppmärksamhet men det kom aldrig . Han sov på soffan jämnt och drack öl , spela såg tv till han somnade och stegbupp och for till jobbet .Jag kom med en fråga om när han kunde hjälpa mig och svaret blev " jag vet inte " och jag blev arg å sa att tänk att jag visste att du skulle svara så . Då säger han om det är så kan jag flytta . Och det gjorde han . Och sa även att vi har inget liv .och när jag frågade om han tyckte om mig så sa han att när jag sa en gång att han levrr som en ungkarl så ttodde han nog att han inte tyckte om mig . Han har sällan visat känslir och gråter inte .Nu sitter jag och håller på att kvävas av all ångest. Varför sticker en som har allt serverat hemma och jag gnällde sällan över hans konsumtion av alkohol. Vi kunde åka till stugan och då drack han och sov hela helgen . En öl och ett vinglas vid sängen . Borde man inte vara lättad när.dom sticker självmant . Jag saknar tom att han ligger i soffan fast jag så många ggr varit så ledsen över att kunna ha honom bredvid mig när jag sov . Vilket inte heller var så mysigt när han stank sur öl jämt . Sjukt !! 3 dgr sen hsn drog och jag bara sitter och grinar har ångest och är handlings förlamad . Vill bara att han kommer tillbaka och allt blir bra fast jag vet att det blir aldrig bra . Hur och var hittar man vägen ut ...