av Anders 48

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

rabarber
lör, 2016-05-07 - 20:48

... finns på Systemet. Kanske i välsorterade matbutiker också, jag har dock inte lyckats hitta det någon annanstans. Finns några äppelcider som är goda utan att vara söta. Strongbow gör exvis en som smakar lite "vuxet" om du förstår vad jag menar ;) Kanske kan vara alternativ för dem som tycker att a-fri öl bara ger längtan efter den riktiga varan. Som a-fritt vin gör för mig.

Härligt att läsa ditt inlägg! Visst känns det som att man tagit sig över en puckel och nu har gått in i något som känns hemtamt? Grillade ikväll och tanken på vin slog mig inte ens. Det var nästan så att jag tyckte att det skulle vara konstigt. Nu är kvällen här och jag tänder lite ljus och ska mysa i soffan med kidsen. Glädjer mig över nya smaker på Ramlösa :) Hade någon sagt att jag skulle bli glad över en sån sak för några månader sen skulle jag tyckt att personen varit fullständigt galen ;)

Hoppas du får en fortsatt solig och nykter helg!

rabbitgirl
lör, 2016-05-07 - 21:17

ja, jag är nästan förvånad själv att det inte är bara kampen idag. Trots allt lördag. Igår och förre igår var det mycket tuffare.
Idag är abstinensen efter träningen starkare än längtan efter vinet, men jag kan inte träna varje dag, tvingade mig att stanna hemma.
Och humor är så himla befriande.
Kanintjejen, det fick mig att skratta gott.
Tack :)

Sisyfos
sön, 2016-05-08 - 07:46

Ja, den är jättegod, Ginger beer, som en drink, fast utan sprit och inte i behov av nån heller. Har nog också bara sett den på systemet.
Har funderat och funderat på det du skrev om att blomplanteringen skulle vara mysigare med alkohol i kroppen och jag har kommit fram till att vi nog är olika där... Jsg ska nog inte ta och testa det heller ? Även om jag annars gärna vill testa själv för att se om det stämmer. Jag skäms nog lite egentligen när jag är full, särskilt när jag är full i fel sammanhang. Är nog kanske ett kommntrollfreak och det blir så jobbigt när man är berusad då.
Å då blir jag ju genast lite nyfiken på varför du tycker att det är mysigt. Är det avslappninskänslan i kroppen, eller att man stänger av sinnesintrycken något? Något annat? Hoppas du står emot.

Anders 48
tis, 2016-05-17 - 20:14

Känns så bra - att det har gått 2 månader sedan jag drack något. Igår så kan jag säga att jag hade någon typ av sug - tänkte tanken att det skulle vara skönt att vara lite full. Det gick över rätt så snabbt - och jag konstaterade kort och gott att det inte är värt det. Sisyfos, du undrar på vilket sätt det är "mysigt" att plantera blommor när man har promille? Ja du, det tycker jag nog inte att det är om jag skall vara ärlig - utan det är nog mest att jag tidigare har fått "igång mig själv" när jag har druckit lite - liksom fått saker gjort. Nu pratar jag verkligen om den "lilla" berusningen. Det är då det är "mysigt":-) Problemet är ju att jag, och många här inne, ligger i omkörningsfilen med alkohol - och passerar "mysstadiet" med råge, gång på gång. Därför så har mina uteplatsblommor i år fått nykter och stabil omvårdnad - och det är rätt mysigt det också:-)

Jag hoppas verkligen att jag kommer att fortsätta på den här banan - tämligen lugn och stabil. Alkohol skulle inte tillföra något av värde i nuläget - verkligen inte! Vid ett par tillfällen har jag, ute, tackat nej till alkohol - och ingen har faktiskt undrat varför - kanske är det så att inställning och attityd till alkoholfritt verkligen håller på att förändras?! Det vore ju fantastiskt om det skulle vara så, att man mindre och mindre måste förklara varför man INTE dricker. Hoppas att det är så........

Ni som har det jobbigt just nu med att låta bli - kämpa på! Det kan bli bättre, men det kan vara en tuff uppförsbacke på vägen!!!

rabarber
tis, 2016-05-17 - 22:15

Starkt jobbat! Du verkar glad och harmonisk. Underbart!

Jag är snart där själv! På söndag firar jag också 2 månader. Känns stort!

Jag tror det är en förändring gällande a-fritt, eller det är i alla fall inte lika konstigt. Märker på min ICA att den a-fria ölen tar slut fort som bara den och alla restauranger och barer jag varit på har haft flera olika alternativ. Och vänner börjar vänja sig. Vissa har blivit lite inspirerade faktiskt.

Fortsätt på din stabila väg! Jag traskar stadigt efter :)

Sisyfos
tis, 2016-05-17 - 22:52

Gäller verkligen att komma ihåg att alkoholen faktiskt inte tillför nåt som du skriver. Nu är du verkligen på banan. Den där vanan att inte dricka börjar etablera sig.

Anders 48
lör, 2016-05-21 - 14:12

Jo det känns kalasbra att jag har låtit bli drickat helt o hållet under ganska precis 2 månader. Grattis till er båda också - hoppas att ni håller er kvar på banan nu när ännu en helg står för dörren - eller pågår för fullt! Jag känner mig så säker på att jag INTE skall ha någon alkohol hemma - för att riskera att hamna i Bib-träsket igen. När jag dricker nästa gång - när det nu blir - så kommer det att vara "ute". Det är inte min akilleshäl - utan det är hemmalullet/fyllan som har varit min svaga punkt. Pimplar dock vanvettiga mängder med kolsyrat vatten - den gamla Sodastreamern går verkligen på högvarv - risk för överhettning och härdsmälta? Har "arbetshelg" - vilket känns ganska bra faktiskt. Inte för att jag då slipper "drickadiskussioner" med mig själv - det har jag inga, utan för att det är så skönt att ibland ha ett par lediga dagar mitt i veckan. Skönt att få sin "helg" när alla andra arbetar.

Jag önskar måttlighet och ickedricka till er som önskar och kämpar för just detta denna helg, och andra dagar. Tänk på morgondagen - den KAN vara nykter och bakfyllefri!

anonym13631
tors, 2016-05-26 - 15:19

Hej Anders43,
Nu har jag läst igenom hela din tråd och det är en stark berättelse om framgång, bakslag, ångest och att resa sig upp gång på gång. Jag har haft ett annat mönster än du men känner igen mig i mycket. Hur man glider iväg från nykterheten och plötsligt sitter där med boxen igen och hur skönt det är i början med de första glasen som gör alla kanter mjukare, men också hur tung dagen efter kan kännas när ångesten bultar i bröstet och man skäms och slår på sig själv inombords. Jag strävar för att åter välja nyktra dagar men har under flera månader haft ett starkt motstånd som övervinner viljan att sluta med a. Precis som du har jag tryckt undan tunga känslor med hjälp av alkohol, vin i mitt fall. Min far dog förra året, jag har inte tagit tid att sörja honom eller tomheten i att jag sålt mitt företag som var min baby under många år och känner mig rätt vilsen just nu. Vem är jag nu, vart ska jag ta vägen? Tyvärr använder jag denna känsla för att ursäkta mitt drickande. Jag hoppas att allt ska gå bra för dig och tycker du är modig och generös som delar med dig. Kram och var snäll mot dig!

Anders 48
fre, 2016-06-03 - 12:32

Ska inte säga att jag tagit ett återfall, men jag har varit berusad en kväll/natt o varit rejält bakfull. Inget fyllerace och ingen sjukskrivning. Ett litet steg i fel riktning, men jag måste vara ärlig här och mot mig själv. Det löftet vill jag inte svika. Jag sitter uppe på pållen igen, rakryggad, och med många nyktra dagar i ryggsäcken. Och att vara bakis var sååå inte värt det.?

Anders 48
mån, 2016-06-13 - 23:44

Har varit onykter ett par ggr sedan jag skrev senast. Är det ett nederlag - jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag har arbetat som vanligt - inte gjort några "fyllerace" - men "bara" varit full ett par ggr. Jag är SÅ på min vakt - jag kan "min kurva". Jag kan välja att se detta som att jag har klarat att vara full - utan att det har eskalerat - eller: att jag har misslyckats. Jag vet verkligen inte. Jag har aldrig lovat mig själv helnykterhet - men förstått att jag måste vara nykter ett tag för att kunna se från ett annat perspektiv. Har ingen skam, ingen större ångest - men reflekterar över mitt beteende. Varför, varför inte? Jag skönjar en icke-kontrollförlust som jag inte har haft på länge - men undrar samtidigt om denna lyckade "kontroll" är på riktigt? Jag måste verkligen ta en funderare på detta - och känner att jag, trots att jag har druckit ett par gånger, har en möjlighet att göra just detta. För ett år sedan så hade detta inlägg antagligen sett mycket annorlunda ut. Jag HAR lärt mig något - det känner jag i hela min kropp - men är ändå oerhört ödmjuk inför de "fall" jag tidigare har gjort. Klura på det. Nu är det läggdags för min funderande hjärna. Klart att jag önskar att jag hade hållit mig helnykter sedan i mars - men jag ser mig själv, faktiskt, som att jag fortfarande sitter uppe på hästen. Hästen går framåt - det gör den faktiskt.....

Önskar snällhet mot er själva - ni som kämpar just nå och slår på er själva. Det går att förändra! Det går verkligen.

Roxy
sön, 2016-06-26 - 19:23

Idag har jag varit alkoholfri i 7 veckor. Jag har aldrig druckit flera dagar i streck. Har haft mer problem med gränslöst drickande när jag dricker. Tack vare att jag inte klarat återställare så har jag väl inte blivit alkis på det sättet. Jag har definitivt alkoholproblem. Efter kristihimmelsfärds helgen fick jag nog. Mådde ruggigt dåligt och magen var helt paj, bestämde mig. Nu är det nog! Finns mycket god alkoholfri öl ? Så 7 veckor idag och jag mår toppen. Har både varit på puben och på fest nykter. Inga problem alls. Resan fortsätter. Lycka till Anders

Anders 48
lör, 2016-07-09 - 13:06

....och det sket sig rejält. Jag körde ett race på några dagar - som slutade på Beroendeakuten dagen innan midsommarafton. Där fick jag något lugnande - och jag "checkade ut" själv efter någon timme. Fortsatte sedan att dricka, och äta insomningstabletter, vilket resulterade i att jag fick hallucinationer - både syn- och hörsel. Fick åka tillbaks till akuten - och blev inlagd torsdag-måndag. Bra jobbat Anders! Jag har nu tackat ja till all hjälp jag kan få genom Beroendecentrum - och gick till eftervård redan i onsdags då jag fick träffa en sjuksköterska som antecknade och noterade vad jag berättade. På måndag så skall jag träffa en läkare som finns inom beroendevården. Det känns bra! Jag klarar ju inte detta själv. Har fått en rätt så lång sjukskrivning - och det känns skönt att inte behöva skynda tillbaks till jobbet. Man är rätt så "tilltufsad" efter en sådan här episod. Men: Om jag skall börja räkna dagar igen - för nu måste jag börja om, så är jag redan upp i 11!!!

Har väntat några dagar med att skriva här, p.g.a. både skuld och skam. Sen slog det mig att jag själv ju brukar råda andra att skriva när det "gått åt helvete" - just för att ingen här inne på forumet dömer eller skuldbelägger - så varför skulle jag själv inte skriva om när jag åter igen har fallit "big time". Så nu är det gjort! Det tar sin tid att "slicka såren" efter en sådan smäll, men det går åt rätt håll. Just nu så sitter jag mest inne och betraktar livet som pågår utanför. Fick ett sms från Synsam att det var dags för ny undersökning - så jag har fått en strålande anledning att ta mig ut - för att kolla synen. Någon badstrand blir det dock inte - känner mig för "naken" för det:-)

Kämpa på alla ni andra som kämpar! 2 steg framåt - och (ibland) 1 bakåt.......-verkar iaf vara min signaturmelodi.

rabarber
lör, 2016-07-09 - 14:32

Välkommen tillbaks är kanske fel uttryckt, men jag blev jätteglad att höra av dig! Du var en av de första jag fick kontakt med i Forumet och en av de första att heja på mig där alldeles i början när jag darrande tog de första stegen. Du har varit ett stort stöd för mig!

Det är starkt och modigt av dig att komma tillbaks till oss och berätta! Vi ska stötta dig igenom det här! Och lyssna nu på dina egna ord i din egen och andras trådar - slå inte på dig själv, vad som är gjort är gjort, nu är det nya tag som gäller! Bra att du tar emot all hjälp du kan få nu från beroendecentrum! Och som du säger, här finns det ingen som dömer, bara stöttar och hejar dig framåt.

Grattis till dina 11 dagar! De kommer att bli fler och fler! Fortsätt skriv och läsa! Glöm inte att läsa din egen tråd från början till slut!

Stora, varma styrkekramar!

Anders 48
tis, 2016-07-12 - 22:03

Tack snälla du för kommentaren - blev jätteglad. Och Grattis till dig som lyckas så bra med att låta bli alkoholen!!! Idag är det 14 dagar sedan jag själv drack. Alltid nåt! Träffade en läkare igår inom beroendevården - och det kändes bra ATT få göra det - men ärligt talat så kändes det mer som ett korsförhör - och inte en alltför bra början på en fortsatt "hjälp" att ta sig vidare. Jag förstår att vissa frågor måste ställas - men när hon började prata om att jag kanske också borde göra både hiv- och hepatittest så kände jag att det fick vara nog. Jag sade ganska bestämt nej - och tänkte: Tror hon att jag är sprutnarkoman, eller vad? Jag hade just innan förklarat hur mitt missbruk ser ut - och att jag tar mina fyllor hemma, ensam i soffan. Mycket snack om droger - och jag fick understryka att jag aldrig har testat några droger - förutom att jag rökt majja någon gång för cirka 20-25 år sedan. Sen frågade hon: Kokain då? Jag blev väldigt irriterad idag när jag började tänka på denna läkares attityd. Hade jag inte varit så "stabil" som jag ändå känner att jag är så hade jag nog valt att inte gå dit igen - och så skall det ju inte kännas. Fick i alla fall en tid nästa vecka för ett första "motiverande samtal" - med samma sjuksköterska som jag träffade förra veckan - och det känns bra. Läkaren i fråga kommer jag antagligen inte att träffa igen hoppas jag?!

Det tar emot att skriva här just nu - fortfarande ganska fylld av både skam och skuld. Jag tvingar mig att skriva - det brukar kännas bra efteråt, och det blir ytterligare en logg och ett avtryck i min "dagbok". Har däremot "läst ikapp" hos många av er - och jag säger bara: Fan vad många är duktiga, och väldigt kloka. Jag behöver lyftas lite ur soffan - och det ger en sån styrka att läsa vissa trådar - och hur bra det faktiskt kan gå. Hatten av!

Jag lullar på i min, återigen, nynyktra tillvaro. Kämpa vidare ni andra som kämpar - det kan, och skall bli bättre........;-)

rabarber
ons, 2016-07-13 - 18:27

Var stolt över dem! Rent abstinensmässigt borde det ha lättat betydligt nu för dig. Förhoppningsvis går det lättare och lättare nu!

Vilket stolpskott till läkare! Om du har kraft skulle jag föreslå att du påtalar hennes bemötande på något sätt. Som sagt, vilken tur att du var så stark och stabil! Tänk på alla andra som inte är det. Att vara läkare på ett bereondecentrum är inte vilken läkarroll som helst. Många har våndats länge innan de vågar sig dit. Det ska kännas som öppna famnen, att man får en varm hand som tar emot, mötet ska inge styrka och motivation! Stötta en i det beslut man tagit, gratulera en till att ha tagit det stora svåra steget dit, till viljan att förändra och uppmuntra en att fortsätta ta tag i sitt liv. Förfärligt att det kändes tvärtom för dig. Jag blir arg och upprörd. Förhoppningsvis kan sköterskan bidra med allt det andra som du saknade.

Försök att slänga undan skam och skuld! Det hindrar dig bara! Tar onödig energi. Om inte annat, lägg undan det HELT här. Här är du bland vänner! Många har vandrat i samma fotspår. Varit igenom samma saker. Det finns förståelse här. Ingen dömer. Här har du möjlighet att vara helt ärlig och få stöttning och hjälp från vänner som förstår precis.

Fortsätt skriv! Och kämpa på! Vi tror på dig!

Kram

Nyttan
ons, 2016-07-13 - 20:22

Anders,
Tack för att du delar med dig! Alla erfarenheter är viktiga och här kan man ju själv välja vad man läser och kommenterar på. Det är starkt att du fortsätter kämpa!

Tappa inte tron på att det blir bättre!
Kram

Anders 48
tors, 2016-07-14 - 09:58

Tack för din kommentar! Jag läser med glädje din positiva tråd - och jag kämpar vidare! Skall försöka att slänga lite skam och skuld överbord, jag vet ju också att det inte gagnar någon. Skall idag på bilutflykt med några vänner - kommer att kännas väldigt skönt att komma ut och "göra" nåt. Det är nära vänner som vet "hur det är ställt" med mig - och det känns fantastiskt skönt med en ärlighet i varje samtal. Rabarber: Tack för dina rader!!! Jo, jag tänkte faktiskt ta upp det där med läkarens attityd på måndag när jag träffar den empatiska sjuksyrran jag träffade först, onsdagen i förra veckan. Det känns som att jag måste göra det - för att få det ur mig. Du skrev precis så som jag tänkte: Hur viktigt är inte detta första möte med en beroendeläkare? När man väl "kravlat" sig dit så får bemötandet INTE vara på det sätt som jag upplevde det. Har tagit mig ur den fysiska abstinensen utan större problem, men det psykiska sitter i lite hårdare den här gången. Kanske är det p.g.a. att jag denna gång väljer att "gå vidare" och söker fortsatt hjälp - och på så sätt så finns det ju något positivt i det hela. Tidigare så har jag ju "kapslat in" mina dryckestillfällen och lagt de bakom mig - väl medveten ändå om att varje tillfälle är/varit en del av något större. Nu har jag inte gjort så, utan går vidare och nystar. Det i sig kan ju vara lite ångestframkallande. Jag skall försöka att inte lägga ytterligare skam och skuld på detta - som pricken över i, det gagnar ju inte mig på något sätt.

Tack till er båda, och grattis till era oerhörda framsteg. Nu sitter jag uppe i sadeln igen - hoppas att den är fastspänd, för nu skall det bli åka av.....:-)/Kram på er!

Sisyfos
fre, 2016-07-15 - 11:02

Kämpa på igen Anders och ta de negativa känslorna lite i taget. Har funderat mycket på drickandet, triggers och när det slår till. Tänkte lite på inläggen du skrev innan det gick överstyr. Tycker att det finns ett samband ibland mellan de där "det funkar bra" inläggen och när det går överstyr hos många av oss. Kanske därför jag undviker att skriva... Det är oerhört komplicerat med beroendet tycker jag, vi är lika men ändå olika. Skulle vara bra att kunna hålla koll på de där signalerna som faktiskt finns innan det går överstyr. Stoppa sig själv i tid.
Starkt av dig att skriva! Vi behöver dela de här eländiga erfarenheterna tror jag. För vår skull och för andras. Själv är jag passiv i mitt skrivande nu... Jag vill vara så duktig, men eftersom jag inte riktigt är det så blir jag så trött på mig själv. Har alla svar i andras trådar... Men jävligt blind i min egen. Lycka till! Och hoppas verkligen att du gör något åt den där läkarens bemötande. Att hantera en så viktig roll så galet. Trist att uppleva, men bra att du blev irriterad och inte ledsen.