Jag är en 21-årig dotter till en alkoholmissbrukande pappa. Min pappa är allt jag har då min mamma gick bort för flera år sedan. Det gör så ont inombords av att se hur min älskade pappa förlorar sina fantastiska personlighetsdrag, som under min mammas tid var en levnadsglad person, kär, positiv och överöste oss barn med kärlek.
Jag bor hemma och får se hur min pappa och styvmamma dagligen dricker stora mängder alkohol, hur de tappar förståndet, får personlighetsförändringar och "däckar". Tur nog har jag två äldre bröder som jag kan dela mina tankar med, men tyvärr bor de inte hemma.
Alkoholdrickandet har eskalerat under senaste tiden, men problematiken har funnits sedan flera år tillbaka. Det fanns inga alkoholproblem när min mamma levde. Jag vet att min pappa känner sig olycklig i sin nuvarande relation. Men det är ett känsligt ämne som vi i syskonskaran aldrig vågar prata om, liksom alkoholen är svår att ta upp. Det blir mest raseriutbrott när dessa ämnen kommer på tal.
Jag skulle kunna skriva en bok om min situationen, men det besväret besparar jag oss alla ifrån. Den viktigaste anledningen till att jag skriver är för att jag behöver hjälp om hur jag går vidare. Hur hjälper jag min pappa och hur tar jag hand om mig själv som mår fruktansvärt dåligt av det här?