Hej! Kul att jag hittade denna sidan som delas av så många med samma problem. Alkohol!

Hur f*n hamnade vi i det här? / Varför?

Jag är en tjej på 25+ som borde se livet från en helt annan synvinkel än jag gör idag! Jag har för typ 1 år sedan insett att min mamma är alkoholist! Jag borde fattat det innan men förnelelsen har varit min bästa vän. Medberoende och beskyddande! Erkänner.

Inte är väll min mamma.....
Min super mamma är så mkt starkare än så...
Bråk, tårar, urspårade midsommarfiranden, julfiranden, påskfiranden, förstörda semestrar, hårda sårande ord från ens eget kött och blod. Förlåtelse, och samma visa om igen!

Men bara på "fyllan" hur kommer det sig?allt som sägs på fyllan måste väl någonstans där inne i hjärnan redan funnits där, en tanke sedan innan, en tanke som får mod till sig med alkohol i blodet att komma ut!? Det är lätt att skylla sitt dåliga, fula, orespektlösa, oacceptabla beteende på alkohol! Men inte längre. För ett år sedan när jag insåg min mammas problem, och min egon roll i "leken", så satte jag ett ultimatum på min mamma! Ta tag i ditt problem eller så behöver vi inte ha någon kontakt alls! Hur svårt det än är att säga så till sin mamma så hade det nått den gränsen i mitt tålamodsprövande som pågått allt för länge!

Efter att ha försökt hjälpa, peppa, bemöta med kärlek och medlidande till hennes såkallade problem med "jobb, kärlek, och andra relationer" som inte går som hon vill. Så får man nog tillslut! Offerkoftan måste av!

Efter det hördes vi inget på 6 månader! Vilket bevisar att hon är för stolt för att erkänna sina fel, har svårt att be om ursäkt och vill inte förändra sig. Min och mammas relation har aldrig blivit densamma sen dess och jag är rädd att den aldrig kommer blir det igen! Jag tipsade henne om ett behandlingshem för 2 veckor sen. Då får jag bara höra att ju mer man tjatar desto mindre vill hon förändra sig, och att hon har sin egen "lösning" på problemet. Men skulle hon haft det så skulle hon förändrat sig för längesen. Vem kastar bort sin relation till sitt barn för alkohol?
Svaret = allt för många.

Frågan är väll hur kan denna drogen som förstör så mångas liv dagligen, år efter år langas lagligt framför allas vakna ögon
10-18 måndag - lördag året om?

Just nu ser jag mitt livsglas som halvtomt! Hoppas jag inom en snar framtid kan se det som halvfullt ur en annan synvinkel!

Kämpa på alla där ute!
Man är alltid lite starkare än vad man tror!
Over `N Out

Oroligdotter123

Hej!
Du är inte ensam...
Har dock fortfarande kontakt med min mamma men funderar ibland på att säga upp kontakten. Det är så fruktansvärt jobbigt att behöva oroa sej och att ens förälder väljer alkoholen framför allt.

Vet inte vad man ska göra :(

Kvinna 50

Jag sade upp kontakten med min pappa när jag var runt 20-års åldern. Han hade psykiska problem och alkohol var väl inte ett stort problem utan mest att han vara så oberäknelig i sitt humör. Ena gången jag var till honom var de bra nästa pratade han bara skit om min mamma. Orkade inte mer och bestämde mig för att bryta. Jag var tvungen för min egen skull och de var nog ett klokt beslut.
Efter 25 år när jag hört rykten om att han var ganska bra och bodde på vårdhem besökte jag honom. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och de var nog de jobbigaste och modigaste jag gjort. Han blev glad, han medicinerades för sin sjukdom och verkade må ganska bra. Vi träffades ganska regelbundet i två år innan han dog.
Var förmodligen bra att jag gjorde detta.
Jag tror att man måste välja de man orkar, man måste ta hand om sig själv i första hand då blir det bra hur man än väljer.

Halvtomt

Är man inte ensam om det... sjukt att så många ska behöva lida pga. En människas egoistiska beteende.. jag vet att det är en sjukdom men det finns ju hjälp... nej säga upp kontakten ska man bara göra om man är helt säker.. ta hand om dig ?

Halvtomt

Sjukt att man ska behöva förlora så mycket tid. Vi har bara ett liv! Och man kan aldrig leva genom någon annan eller försöka vara till lags för andra medans man glömmer att leva sitt eget liv. Roligt att höra att du fick se din pappa i ett annat tillstånd innan bortgång.. det kan ju hjälpa lite med sorgararbetet.. ?