av anonym13631

Fram och tillbaka i en evig dans känns det som. Det är inte första gången jag försökt dra ned på min vinkonsumtion eller som jag varit inne på alkoholhjälpen, men det är faktiskt första gången jag startar en tråd. Första gången jag på allvar försökte dra ned på min konsumtion var 2012, för tre år sedan alltså. Det gick väldigt bra, var motiverad och gick på samtal på Riddargatans öppna mottagning i Stockholm. Jag höll upp helt i tre månader och sedan började jag dricka ett glas då och då, Tiden gick och sedan var jag tillbaka i mitt gamla mönster av alltför många glas vin, alltför ofta. Då skyllde jag på stress och att jag låg i skilsmässa. Jag har hela tiden varit väldigt aktiv som person. Är egen företagare, mamma med stora barn som jag alltid engagerat mig i, velat vara perfekt… lagat mat, inrett och ordnat mysigt hemma samtidigt som jag drivit företag och varit en bra chef. Skilsmässan var besvärlig och jag mådde dåligt även efteråt vilket jag inte trott. Hade inbillat mig att jag skulle känna mig fri och full av energi, men jag kände mig ensam och satt hemma och drack vin på kvällarna. Jag stressade mycket, oroade mig för mina vuxna barn och min firma, min far dog och till sist brakade jag ihop, och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag skämdes över min svaghet men började så småningom ta mig upp, gick i terapi, promenerade och började ta hand om mig själv. Tidigt i våras gjorde jag ett nytt ryck. Jag hade då träffat en ny man, omtänksam och härlig och mådde bättre än på länge. Jag började träna, äta nyttigt, gå i terapi och höll helt upp med alkohol under 4 månader. Jag gick ned 20 kg i vikt och mådde bra. Under sommaren ville jag börja dricka måttligt. Min nye man är vinkännare och lagar underbar mat. både han och jag vill kunna njuta av livet. Men till skillnad mot mig dricker han inte mer än 1-2 glas vin, jag dricker gärna upp resten av flaskan och mer än då om det går. Nu har jag åter bekymmer i min omgivning, sjukdom i familjen och ekonomisk press på jobbet och det vilar på mig att försöka fixa så gott det går och har återgått till mitt gamla vindrickande. Jag köper bag-in-box och dricker vin varje kväll samtidigt som jag patetiskt nog försöker mörka det för min sambo. Jag skäms och känner mig samtidig kraftlös. Orkar inte försöka en gång till och misslyckas igen. Vill kunna dricka måttligt. Hur gör man?För mig är det tyvärr ofta allt eller inget i det mesta jag gör.

anonym13631
lör, 2016-05-28 - 11:52

Ett första steg är att jag ska föra bok över vad jag dricker och vad som triggar mig. Tror det kan leda till motivation och minskning. Jag hoppas att kunna dricka sällan och lite i framtiden, som i Stingos tråd, men inser att jag först behöver dra ned helt. Det skrämmer mig att vara helt utan så jag tror det bästa för mig är att vara helt ärlig mot mig själv och skriva ned exakt hur mycket jag dricker. Med facit i hand ska jag sedan trappa ned. Tidigare har jag gjort uppehåll, helt nyktra perioder på 3-4 månader. Från mycket till noll direkt, men sedan fallit in i gamla mönster. Jag arbetar mycket med mig själv och har insett en hel del under de senaste åren. Jag förstår orsakerna till att jag började dricka men nu har jag nog fått ett fysiskt beroende och måste hitta en väg fram mot ett friare liv där jag kan leva utan att tänka på alkohol varje dag. Jag säger till mig själv att jag kalrade av att sluta röka efter många försök. Idag tänker jag aldrig på cigaretter och är inte alls sugen på att röka. Det har gått 10 år drygt sedan jag slutade, å andra sidan beörjade jag då dricka mer vin. Summan av lasterna är konstant eller..? Måste komma ur beroendetänket, att alltid stoppa tröst i munnen. Stå ut med sorg och smärta, det går över. Tänker högt. Kram och ha en fin lördag. Nu ska jag ut i trädgården och jobba och sedan promenera med hunden. Det faller ett lätt regn men det är ändå skönt att vara utomhus och höra fåglarna, känna doften av nytvättat efter regn och drömma om en vacker trädgård där jag med tiden ska sitta med en kopp te och njuta.

jas75
lör, 2016-05-28 - 20:10

Skönt med nått konkret, kan ju inte bli tydligare än så. Hoppas din promenad var rofylld ? Jag har oxå påtat i trädgården, det blev fint. Är massor kvar men ett steg åt rätt håll ?

Tjalle
lör, 2016-05-28 - 21:49

Jag såg att du varit inne i min tråd med lite kommentarer. Det uppskattas. Det är ju så att både genom att skriva i sin egen tråd och få insiktsfulla kommentarer får vi kraft och energi till att jobba vidare.

Jag har nu läst igenom din tråd och kan känna igen många drag i min egen karaktär. Dock har vi lite olika sätt att dricka. Jag har varit lite mer av en periodare med tungt drickande under en begränsad tid, följt av vita veckor osv. Du verkar ha ett mer konstant intag dagligen men, med mina mått, beskedliga doser. Om jag hade druckit 1-1,5 flaskor vin dagligen tror jag att jag kunnat fortsätta ganska många år till. I någon mån kan det kanske vara lättare i "min sits" att få motivation till att sluta när bakslagen blir så brutala.

När jag läser din tråd slår det mig att du egentligen inte har tagit ett definitivt beslut att sluta dricka alkohol. Du lever i den drömmen att du ska kunna dricka "normalt" och socialt. Denna tanke har jag haft i mitt huvud de senaste 20 åren men det har aldrig fungerat. Något enstaka tillfälle har det varit OK men för mig har de första ölen endast fungerat som en katalysator och jag "stänger av där uppe" och har ett enda fokus. Att ta ytterligare ett glas.........

Du skriver visserligen att du gjort bort dig då och då men kanske har du ännu inte nått din personliga botten. Ett väldigt ödmjukt råd från en erfaren alkoholist är dock att, låt inte åren gå och fortsätta att må dåligt. Du verkar ha så mycket att leva för och har säkert många fina år framför dig. Du har prövat en längre nykter period och du beskriver själv hur bra du mådde under den perioden. Om du rannsakar dig själv, hur många dagar när du druckit har du mått lika bra som under den "vita" perioden????

Jag är ju själv nynykter och har varit A-fri i 110 dagar. Det är en försvinnande liten del av livet men det är fantastiskt hur mycket bättre jag har blivit under denna korta period. Visst har jag sug ibland, visst längtar jag efter den kalla ölen efter en träningstimme och bastu, visst vill jag ha det goda rödvinet till maten, visst vill jag dricka ett glas god whiskey på kvällen. Jag försöker då att se det hela lite grann från ovan. Hur länge varar den euforin i mig efter första glaset??? Kanske någon timme i bästa fall. Sedan skriker kroppen på mer och tiden därefter blir bara en enda jakt på mer att dricka. Efter några dagars drickande kommer ångesten bokstavligen talat krypande på kroppen och det tar numera nästan en vecka innan jag är tillbaka psykiskt och fysiskt. Snälla, rara; låt det inte gå så långt.......

Jag tror att du har alla förutsättningar att lyckas. Du har insikten, du har själv börjat analysera din situation men det slutgiltiga beslutet om en radikal förändring kan du bara ta själv. Tyvärr hjälper inga halvmessyrer. Jag har prövat............

Ha det gott/Tjalle
Ps. Skriver mer om min hälsovecka i min egna tråd senare.

anonym13631
tis, 2016-06-07 - 11:48

Tack fina Tjalle och jas75 som skrivit i min tråd. Tjalle, jag vet att du har rätt men dortfarande kämpar jag med en liten djävul som sitter på axeln och säger, visst klarar du av att dricka "normalt" vad det nu är. Men jag gör ju uppenbarligen inte det. Jag har druckit varje dag sedan jag skrev sist och vaknat med huvudvärk och magont. Men idag kände jag att jag äntligen är motiverad. Ska hälla ut det sista vita vinet och idag ska jag inte ta det första glaset. Jag är orolig även över min sambo som dricker fler och fler öl för var kväll. Tyckte att hon luktade alkohol på morgonen och undrar om jag gör det också? Jag vill inte att vi ska leva som ett gammalt alkoholistpar även om vi håller skenet uppe. Han har också sina barn hos oss varannan vecka. De är tonåringar, den ena är myndig så de är inte småbarn, men det kan ju inte vara bra för dem heller. De måste ju märka fast de inte säger något. Vi har det oftast trevligt tillsammans med ungdomarna. Gör saker ihop, lagar mat, äter middag, hjälps åt med sysslor, leker med hunden etc men på kvällarna när de försvinner in i sina rum för att twittra, spela och annat skärmliv så sitter ju deras pappa och jag dricker vin och pratar, ser på film och de måste ju höra att vi blir sluddriga fast vi inte märker det själva. Vi älskar varandra och har trevligt tillsammans så de upplever inte gräl eller andra alkoholrelaterade bråk, men ändå. just idag känns det som om polletten trillat ned och jag vill inte dricka mig berusad mer. Jag får tänka i korta steg. Idag är det ingen alkohol. Solen lyser, det är en fantastisk sommardag. Ska fokusera på det som känns bra så jag får kraft att leva som jag innerst inne vill. Kram till er alla där ute!

jas75
tis, 2016-06-07 - 13:15

Först vad roligt att höra ifrån dig & att du tar tag i ditt liv.
Sen, lukten av gammal fylla den kommer man nog bara bort ifrån om man slutar dricka.
Kämpa på ☺ rätt av dig ta det dag för dag lr timme för timme. Kanske läge för ett samtal med din sambo om era alko vanor? Föreslå en vit månad lr liknande. Många kramar till dig ??

Tjalle
tis, 2016-06-07 - 15:45

Hej Kaktusdahlin,

Kul att du hittat tillbaka hit. Jag tror på dig. Du verkar ha självkännedom och förr eller senare når du dit du vill.

Kram/Tjalle

anonym13631
tis, 2016-06-07 - 18:17

Har ett sug som kommit och gått under eftermiddagen, att åka och köpa vin. Men jag har stått emot och nu är det snart middag och kväll. Blir rastlös märker jag. Men tänker att det är bara att rida ut vågen, ungefär som man rider ut smärta eller nikotinsug när jag slutade röka. Andas lugnt och räkna till tio. Kommer kännas fint imorgon att jag klarade mig idag.

jas75
tis, 2016-06-07 - 23:55

Bra kämpat. Imorgon kommer dina ögon glittra när du tittar dig i spegeln ? kämpakramar ?

anonym13631
ons, 2016-06-08 - 10:35

Ja, jag stod emot. Var förvånad över hur starkt suget var och hur dåligt jag mådde. Molande magvärk och huvudvärk hela dagen. Miitt ex ringde och vi har en knepig relation och har inte pratat på flera månader utan mest kommunicerat via sms och mejl vilket inte alls fungerar. Han svarar inte på min meddelanden, jag blir arg och skriver något spydigt och så är karusellen i gång. Blev oerhört ledsen när han skickade ett mejl till mig för några månader sedan efter att vi hade ätit lunch, en lunch jag föreslagit för att vi skulle kunna umgås lättare i samband med tillställningar med barnen och gemensamma vänner som vi inte kan undvika. Just nu ska vår yngste son ta studenten i morgon. Mejlet handlade bland annat om det. Han skrev att han hört av vår dotter att jag hade druckit för mycket i samband med en släkthelg med min släkt och att han inte vill att jag skulle dricka på sonens studentmottagning. Han tyckte jag skulle gå med i AA och äntligen ta tag i mitt missbruk. Jag tappade andan och blev helt knäckt. Berättade för min mamma som genast ringde mina syskon eftersom hon tyckte att han var elak mot mig även om hon och jag pratar om att jag druckit för mycket under tiden innan skilsmässan och året efter. Jag kände mig otroligt utlämnad och sårad. Uthängd. Skam. Förstod att han naturligtvis pratat med sin sambo om mig och fick genast ångest över detta men kände också ilska över att han skyller allt på mig. Vår svårighet att kommunicera handlar inte enbart om att jag druckit utan han har också del i den komplicerade relation vi byggt upp genom åren. Men samtidigt mår jag dåligt över att han kanske har rätt till viss del. Klart att det varit mycket bättre om jag hade varit i kontakt med mina känslor utan att dricka vin. För det var bara när jag drack jag kunde visa hur arg jag var på honom av olika skäl. Som nykter bet jag ihop och kämpade bara på med familj, eget företag, allt ansvar för hemmet, lagade all mat. Men när jag druckit tre glas vin fick jag mod att börja klaga på honom, prata om orättvisorna etc. Jag har alltid varit känslig, överkänslig tyckte mina föräldrar, uppfattat stämningar, försökt skapa harmoni runt mig, fasat för konflikter, varit rädd för att bli övergiven. De senaste åren har jag gått i terapi och jag har idag bättre koll på vad jag känner och vad som händer i mig. Jag ser att i vissa situationer kommer ett litet barn inom mig fram. Ett barn som reagerar starkt på orättvisor, som barnsligt stampar i golvet, gråter och skriker för att bli sedd. Det har jag inte gjort bokstavligen men jag har haft sådana överdrivet starka känslor som inte motsvarar vad som sker i verkligheten. Tror det är en del av förklaringen till mitt drickande. Att stressa av, sudda till kanterna och känslorna men efter ett tag kom ilskan fram i stället i relationen med exet. Idag försöker jag ta ett andetag, ta ett steg tillbaka när mina känslor övermannar mig, se att det är det lilla barnet inom mig som reagerar och låta mitt vuxna jag se vad som är vad innan jag agerar i affekt. Det blev lite rörigt detta, men tillbaka till samtalet igår. Mitt ex var trevlig i tonen och jag med. Vi pratade om praktiska detaljer kring studentfirandet och efter en stund säger han" Du svarade aldrig på mejlet jag skrev i februari om drycker på studenten", jag tror han var på tunnelbanan och inte ville uttrycka sig för tydligt " Nej, jag blev så ledsen, men jag respekterar det du skrev och kommer inte dricka på studenten", sade jag. " Men det var av oro och omtanke, inte för att vara elak mot dig", säger han. Då blev jag berörd. Just nu har jag gråten i halsen. Jag känner inte längre hat mot honom. Det släppte jag för ett par månader sedan när en ny sorg tog skilsmässosorgens plats. Jag har väldigt svårt med separationer har jag insett och stort behov av att bygga nära relationer. De senaste åren har jag förändrat väldigt mycket i mitt liv, skilsmässa, nytt hus, galen av sorg, besatt av en gammal ungdomskärlek, släppte det, började terapi, sjuka gamla föräldrar som jag tog huvudansvaret för, problem med firman, gick in i väggen av utmattning, slutade dricka, träffade en ny man, min pappa dog, köpte hus med nye mannen, de vuxna barnen upprörda över detta, snurrade på fortare, började dricka vin, först sällan men sedan i augusti 2015 nästan dagligen, sålde företaget, blev bra men lite osäker på vad jag ska göra med resten av mitt liv. En del av självbilden borta. Inte längre den driftiga företagaren med blomstrande verksamhet, men har det bra. klarar mig ett tag ekonomiskt. Har tillfälle att pausa i livet och hitta vad jag ska göra fortsättningsvis. Nu har jag klarat dag 1 av nykterhet. Idag ska bli dag 2!
Kram på er!

jas75
ons, 2016-06-08 - 18:30

Du beskriver din situation. Kämpigt! Ta den lilla flickan i knät, stryk henne över ryggen, vagga henne, viska i hennes öra att allt kommer bli bra tillslut. Kanske inte på en gång & inte utan smärta, men det är inte farligt, det kommer bli bra ??

PP
ons, 2016-06-08 - 19:19

Har läst dina inlägg på sista tiden. Fint att du har lagt en första nykter dag bakom dig, nu snart två ?
såg att du refererade till Stingo och hans resa. Mycket bra idé. Jag vill dock minnas att han redan från början
beslutade sig för ett halvår utan alkohol. Det kan vara svårt att ta så långt fokus in in framtiden, men jag tror att
du i din situation behöver minst ett halvt år. Läste mycket noga Tjalles inlägg här. Fantastiskt bra. Tänk nu inte såmycket
på om när du i framtiden kan ska eller får dricka. Bara att vara nykter en dag i taget kan nästan bli till ett heltidsjobb i början.

Stort lycka till!

//PP