Hej, Jag är sambo med en som flyttat ganska långt från sin familj.
I sin barndom var han lugn fram tills 17 års ålder där han började ta droger såsom kokain, och dricka rejält.
Han lugnade ner sig runt 22 års ålder och flyttade till en annan stad. Det var då jag träffade honom.
I 4 år var han en oerhört kärleksfull person som älskade att umgås med mig och min familj.
Han drack inte ofta, men de gånger han drack så drack han dock för mycket. Detta såg jag inte som något stort problem då det positiva övervägde det negativa.
För ca 2 år sedan hände något. Han blev kall, kylig, ville aldrig umgås med min familj, kunde inte hantera stora folksamlingar, därför slutade han att delta. Han blev lätt stressad och elak och tryckte ofta ner mig med små kommentarer. Han började intressera sig mer och mer för psychedelic musik och läste och blev besatt av saker på nätet, ex korruption, spirituella andar osv. Hans drack fortfarande inte ofta, men de gånger han drack var det nu ännu värre, ex hamnade i fyllesell, kunde inte ta sig hem med mera. Det tog mig ca 1 år innan jag verkligen förstod att han förändrats, jag konfronterade honom och blev bättre än tid men sedan sämre igen. För ett halvår sen efter att ha levt med en sådan person så konfronterade jag honom på riktigt. Han erkände då att han hade börjar röka hash regelbundet. Han lovade att sluta med detta, och höll sitt ord. Dock blev alkoholkonsumtionen värre. Han kunde nu komma hem sönderslagen på grund av att han ramlat när han var full. Och han kom alltid hem på eftermiddagen dagen efter. Tidigare hade han alltid druckit ihop med sina vänner, men nu kunde han gärna gå ut ensam trots att hans vänner gick hem.
Vi bråkar var till varannan dag på grund av att hans humör förändrar sig. Ena dagen kan han vara jätte glad, och andra dagen kan han vara riktigt elak. Jag gör allt för honom, och bara jag ber honom om att åka och handla så blir han stressad. Om jag ska be honom göra en insats så är det 90% chans att han misslyckas och som sagt så blir han jätte stressad och kan inte lösa det.
Vi skulle flytta, och under den tiden så stack han iväg bara sådär så att jag fick bära alla möblerna helt själv.
Han har ingen respekt för sin mamma, och säger dumma saker till henne. Hon är dock väldigt hysterisk och jag kan förstå varför han blir irriterad på henne, men jag tycker inte att man talar till någon på det sättet han talar till sin mamma. Hans pappa är konflikträdd och har därför aldrig tagit tag i min sambo medan han var ung och tog droger, istället tyckte han att han skulle flytta hemifrån vid 17 års ålder. Så den enda som kämpar för honom är jag. Ingen säger åt honom på skarpen och sätter honom på plats.
Situationen har gått över styr nu. Nu försöker han vara så extrem som möjligt. Nu har han gått över till någon hårdare musik än psychadelic, och kan inte höra ”vanlig” musik över huvud taget. Sätter jag på radio så blir han irriterad och stänger av den. Han kan knappt uppföra sig runt folk, utan när folk kommer så går han därifrån. Innan sprang han ofta 10 km när han tränade, men nu ska han vara extrem och springer ofta 30 km istället. Han säger att det är omgivningen som gör honom ond, att all drama gör honom negativ, men jag försöker förklara för honom att det är han som skapar drama själv. Han säger att han är normal medan alla andra är onormala. Och ibland säger han att normal är tråkigt och det är inget han vill vara, utan vill vara stor och extrem. Alla andra i världen är "får" som bara följer strömmen och han är unik. Det enda han vill är att känna sig fri. det tjatar han om var dag.
Medvetet provocerar han mig och försöker att göra mig ledsen.
Igår frågade jag honom på sms om han skulle gå och träna, jag fick som svar att han var ute med några kompisar och såg fotboll och hade jätte trevligt. Vi hade storstädat dagen innan och hemmet var skinande rent, men när jag kom hem var där smutsigt precis överallt. Han hade då tagit på sig skor (med vilje för att irritera mig) och gått runt med dessa i huset hela dagen för att skräpa ner. Han hade även glömt at låsa dörren och slängt alla kläder på golvet för att han vet att det gör mig irriterad.
När jag ringde för att konfrontera honom kunde jag höra att han var full. Jag bad han då komma hem, men jag kunde märka att han var för full för att ta sig hem, därför erbjöd jag mig att hämta honom.
När jag mötte honom såg jag att det inte bara var alkohol, utan något annat var snett. Jag hittade kokain i hans byxor.
Jag listade senare ut att han inte alls varit med några vänner, utan han hade tagit en taxi från huset in till stan för att köpa knark och sedan satt sig på en pub.
Idag ångrar han sig och säger att jag inte får lämna honom och att han inte är något utan mig osv.
Detta har som sagt pågått i 2 år, och hade jag inte känt det där starka bandet till honom så hade jag lämnat, men det är svårt att lämna någon när de är som svagast.
Är det någon som känner igen sitt beteende? Är det någon som kan hjälpa med sina erfarenheter? Kan han verkligen ändra sig?
Jag hade helt sett att han skrev in sig på psyk, men jag är kanske överdriven?