av Cillycity

Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år, sambo i 2 år och förlovade i ett halvår. Han är den jag älskar mest, vill leva med, vill få barn med och bara vara lycklig med. Trots det känns allt så läskigt.

Jag har alltid varit rädd för hans alkoholvanor. Vi hade distansförhållande innan vi blev ihop men kunde höra i telefon att han druckit. På helgerna festade vi ihop och många av dessa slutade i bråk. Kanske var det också mitt fel, vi drack ju tillsammans... Då var det inget konstigt för mig, vi var unga och ville gå ut och festa med vänner. Inget konstigt alls. Men innan vi blev sambos var jag livrädd, magkänslan sa att något var fel men jag älskade honom ändå så mycket! Det gör jag fortfarande.

Det har hänt ett antal situationer då alkohol varit inblandat. När vi var ute en gång blev han nedbrottad av vakter på stan för han absolut skulle ha en sista öl innan stället stängde. En annan gång tog han med en whiskey flaska hem till mina föräldrar för att han skulle se på match. Sport är alltid en ursäkt att dricka. Nu när det är EM dricker han tre gånger i veckan varav en av gångerna är en hel vinflaska, flera öl och whiskey.

Förra sommaren hade vi en fest hemma hos oss och jag hade bjudit alla mina vänner och min syster, han blev väldigt full och otrevlig plus att hans kompis smugglat in gräs som de satt och rökte utanför. Inte okej. Samma sommar firade vi midsommar med min bästa vän, han kallade mig fitta framför henne. Samma sommar gick vi på festival och jag var på gränsen till att lämna honom, i alla fall i mitt eget huvud. När vi hade druckit lite frågade han mig vad det var som var fel och jag var ärlig. Jag såg i hans ögon hur ledsen han blev och mitt hjärta gick också sönder. På festivalen drack han så mycket att jag knappt fick hem honom...

Efter den sommaren satte vi oss ner och jag sa till honom att han inte kan kontrollera sig när han dricker så mycket. Jag vill inte leva så. Efter den sommaren har det lugnat sig otroligt mycket. Han dricker fortfarande till matcher, vi tar nått glas på helgen och går ut då och då men han är inte elak längre. Trots det går jag runt med en klump i magen. En rädsla för att det kommer bli värre, och tänk om det blir värre när vi har barn ihop! Jag vill inte leva så.
Nej, jag vill inte leva så.

Vad ska jag göra?

Ullabulla
fre, 2016-06-17 - 08:51

Han kanske inte är beroende helt och fullt,men hans dryckesvanor skadar dig.
De skadar ert förhållande och de skadar ditt självförtroende och ditt mående.

Han kommer säkerligen att dricka igen och har antagligen inte någon avsikt att sluta helt.
Då läget fortfarande är under kontroll så att säga,i alla fall i hans värld.

Läget blir som du säger också ofta värre med åren om än inte alltid.
Men vill du vänta och se om det blir värre?

Kan du ställa ultimatum och säga att ska du leva med mig så måste det vara nyktert?

Vill du leva nyktert?

Klarar han att avstå?
Vill han avstå för din skull?
Du kan ju lugnt och fint bara ta upp de här frågorna med honom.
Vända och vrida på formuleringarna och ta känslorna hos dig istället för att lägga dem hos honom.

Tex säga at du inte mår bra och därför funderar på att bryta relationen pga alkoholen.
Hur ställer han sig till det och är han beredd att avstå helt för er skull?
Då blir det inte så mycket anklagelser och ilska.
Om du ser alkoholen som en egen person som faktiskt går att göra slut med så kan det vara lättare att förhålla sig till hela situationen.

Sist men inte minst,välkommen hit!
Hoppas att andras berättelser ska styrka dig att din magkänsla inte ljuger.

Miriam
fre, 2016-06-17 - 14:55

Hej Cillycity och tack för din trådstart!

Du skriver om ett viktigt ämne som Ullabulla svarat väldigt fint på också.

Jag tänker att du ska lyssna på din känsla av att något inte står rätt till. Det låter som om du har väldigt starka känslor för din sambo samtidigt som du känner dig otrygg och har tankar om framtiden som gnager i dig, av förståeliga skäl. Det är väldigt svårt att avsluta något som också innehåller mycket bra, relationer är ju inte svart/vita men blir det för mycket som kostar på blir det ju till ett väldigt högt pris.

Jag tycker också att det verkar klokt att börja med att ta dina egna behov och känslor på allvar, ställ dig själv frågan vad du skulle behöva för att bli trygg i relationen? Kanske behöver ni prata mer så att du får förtydliga det eller så behöver ni något slags gemensamt samtalsstöd för att hitta till en bättre fungerande relation. Kommunen erbjuder familjerådgivning.

Jättebra att du börjat skriva här, andras input kan vara värdefull. Du skulle också kunna ta kontakt med alkohollinjen: http://alkohollinjen.se/. Där finns möjlighet att få prata med en utbildad rådgivare just gällande närståendes alkoholproblematik. Det finns inga enkla lösningar och du bestämmer ju själv hur du ska hantera just din situation, men det kan ofta vara hjälpsamt att oavsett få ett utifrånperspektiv.

Hoppas att du kommer ha fortsatt glädje av forumet och att du får en skön helg,
Miriam, Alkoholhjälpen

Cillycity
fre, 2016-06-17 - 22:45

Kloka tankar och ord! Ska definitivt ta upp det med honom. Det är mycket i vårt förhållande som är jättebra, det är därför jag är rädd att det ska förstöras. Men att prata mer låter som en bra början. Tack!

VanVan
tis, 2019-11-05 - 14:18

Hej CillyCity,

Jag blev rörd över din berättelse och vill berätta för dig om min erfarenhet för min sambo har problem med alkohol och det har förstört vår relation.

När jag träffade honom visste jag att han drack några öl på kvällarna, men han var inte påverkad. Eller ja, jag såg nog inte att han var det för att jag var förblindad av kärlek. Vi har nu varit tillsammans i 4 år, sambos i 3 år och har 2 barn tillsammans.
Han dricker varje dag, det sträcker sig från några öl till några öl, vin och rhum. Han har varit väldigt agressiv mot mig när han druckit, ångrat sig efteråt och sedan slutat dricka. Tyvärr så är ett beroende svårt att göra sig av med. Det kom tillbaka, smög sig tillbaka.
Han började ta ett glas vin på kvällen, sedan flera och tillslut var han tillbaka och drack sig full.
Flera gånger har han druckit så mycket att han somnat i soffan i vardagsrummet och jag har inte ens kunnat väcka honom. Han dricker även när han är ensam med barnen, vilket gör mig rädd eftersom han är ansvarig för dem. Hans drickande har gett oss ekonomiska problem.

Flera gånger har jag tagit upp att han har ett problem, vilket han inte anser sig ha, och tyvärr så har han aldrig var villig att ge upp alkohol helt.
Jag har nu bestämt mig för att lämna honom, för att skydda mig, men mest för att skydda våra barn från att se sin pappa dricka.

Mitt råd till dig är att lita på din magkänsla. Prata med din partner, tro på honom, men blunda inte för sanningen. Om ni vill bilda familj kommer livet helt plötsligt bli annorlunda, kanske stressigare och jobbigare. Mindre sömn och mer irritation, alkoholen kan ses som en lösning.
Acceptera inte en 20% bättring, du är värd 100%. Antingen så ändrar man sig eller så gör man det inte.
Jag hoppas för er skull att allt blir bra och att ni får ett trevligt liv tillsammans!
Glöm bara inte att ta hand om DIG! :)