Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.
Jag har allt: fin familj, hygglig lön, trevligt boende, goda vänner. Medicinerar mot depression och nedstämdheten är behandlad med detta. Och ändå dricker jag. Hur dum kan man vara? Hur dum är jag?
Skam skuld djupt självförakt. Och igår efter en vecka då jag lovat att avhålla mig alkoholen så drack jag igen. I smyg förstås....
Hur dum kan man vara?!
Intellektet räknar ut att minus alkohol är det mesta i mitt liv bra men dumheten verkar vara det styrande.
Eller är det alkoholen som styr? Sug, begär, längtan efter...tomhet? Jag har svårt att få ihop detta men vet en sak: nu gäller en dag i taget.
Fråga till er: är stödet ni upplever härigenom i dettaforum tillräckligt för att sluta dricka/hålla sig nykter?
Jag är alkoholist, jag behöver bli en nykter sådan. Jag vill nå den dag då jag kan säga: nej tack, jag dricker aldrig alkohol.

Sundare

Tänker mycket över min längtan efter tomhet. Inte bara avkoppling utan en inre tomhet.
Det är det som alkoholen gett mig. En total tomhet för en stund. Inga tankar, inga känslor, inte sällan bara domnat bort.
Förstår att den känslan vill man nog bara nå om livet är för mycket.
Jag har smådruckit lite i veckan, skäms igen men tvingar mig till ärlighet inför er och mig själv.
Utan en större arbetsförändring kommer jag inte klara detta mitt mål att bli nykter. Jag måste få gå ner i tjänst! Jag har jobbat för en o halv tjänst sen sommaren 2014. Med arbetsgivarens goda minne. O jag vill inte bara bli av med de 50% extra utan även gå ner till deltid. Jag är helt slut! Inte konstigt om mina depressiva skov kommer allt oftare.
Jag har nog den mest fantastiska familj en människa kan önska sig och min skam är därför så stor. Jag vill inte göra detta mot dem - nu har de inte märkt något men jag skäms lika mycket ändå.
Mitt mål är 75% arbete och 25% egentid och resten av tiden vill jag vara mamma, hustru, dotter, vän, kamrat, medmänniska. Tillgänglig o närvarande. Inte bortdomnad i en falsk tomhet utan en "bara vara-människa".
Nu önskar jag er en fin söndag. Stor kram till alla som vill ha en!
Tack till Levande och LeverJag för era svar. Är lite rädd att göra er besvikna men har ju somsagt lovat uppriktighet o ärlighet här inne.

Levande

Man kan aldrig bli besviken på en människa som kämpar så och vill något annat.
Min första tanke är att du borde sjukskriva dig och få en period av lugn och fokus på dig själv.
Och sen bygga upp ditt nya liv sakta till så som du vill ha det.
Att bryta med alkohol när man använder den som många av oss till flykt, medicin mm är så svårt om man inte får lite ro.
Önskar dig allt gott och ro, hoppas du får en bra dag kram och styrka

Levande

Tittar in och hoppas att allt är väl och att du får en bra helg/ kram

Jag känner så väl igen mig i ditt inlägg. Ja, tomhet det är kanske det jag söker när jag dricker. För inte är det lycka eller nån kick. Tror att det är en avstängningsknapp på nåt sätt, så att man till viss del kan sköta alla åtaganden men ändå vara lite "av".
Tror som du att du behöver gå ner i tid och prioritera dig själv. Jag har ju ett antal vita månader bakom mig.., och så en sista svart dock... Den svarta kom nu när livet körde ihop sig, mycket skulle göras, mycket skulle kännas, stressen, prestationsångesten osv. Har undvikit nu att skriva (och läsa) min egen tråd. Känner mig till viss del som en hycklare eftersom jag vet att jag mår bättre nykter, men ändå har druckit igen och igen. Men den nyktra perioden där jag prioriterade att göra saker för MIG, det var en bra period där jag mådde bra och var lycklig. Nu hamnade jag där igen att livet blev svårt att hantera. För mycket att göra, för lite vila och så min önskan och mitt behov av att ansvara för alla andras väl och ve. Ja, så är det för mig och när jag nu ser nyktert på saken så vet jag ju att inget blir bättre av att hälla i sig vin.
Hoppas du får igenom att gå ner i tid. Jag tror inte att jag hade hamnat i Vinträsket om livet sett annorlunda ut för några år sedan. 11 timmar jobb och pendling, fritidsaktiviteter, ingen träning, ingen vila, läxor, måsten. Det är ju inget liv! Hoppas du kommer igen! Jag har några nyktra dagar bakom mig igen.

Leverjag

Det är så sunt att reflektera över sina egentliga behov. De tankarna kommer till ytan när man är nykter tycker jag. Annars överlever vi och dövar vi tankar och känslor som pockarpå. Vi harinte tid att lyssna och nysta i det vårt JAG försöker säga, tolkar jag det som.

Du har så fina förutsättningar och antagligen helt sunt ifrågasätter din arbets- och livssituation. Man behöva låta den processen ta lite tid så att man inte agerar överilat. ;-)

Och du, här finns ingen som blir besviken. Det finns bara en sak: tack för att du delar dina tankar. Det hjälper så många. Finns ingen dom här. Bara vår egen och den kan vi behöva jobba med, minska eller utveckla, allihop. ;-)

Kram

Sundare

Stort stort tack till Levande, LeverJag o Sisyfos. Era kommentarer har betytt så mycket! Gråter som en lipsill att ni orkat bry er.
Ja, men vad ska jag säga o berätta? Det är en vinglig väg men jag jobbar för en förändring som ska kunna ge mig ett liv som går att leva. Kommer få en tid med företagshälsovård samt ska boka tid hos VC. Måste (nog) gå ner i tjänst ett tag, annars är en livssituationsförändring knappast möjlig.
Tillgång ger efterfrågan, den insikten är jag klar med. A är snabbaste o sämsta boten mot ångest, det vet jag nu också med förfärande övertygelse. Att "bara" jobba med alkoholen räcker inte, jag måste ta mig ner i källaren o kolla vad som behöver åtgärdas i grunden också. Även om jag inte klarat 100% nykterhet så jobbar jag på målet att sluta dricka. Räknar inte lyckade dagar, räknar inte mina misslyckade. Håller mig kvar här inne i forumet, vägrar släppa taget och DET mina vänner o hjältar är mitt främsta mål. Att hålla kvar målet....

NorthernSoul

Jättebra av dig AlmaA att analysera dig fram till att du behöver gå ner i arbetstid. I min bransch är detta fantasier och larv. Men hade jag haft råd hade jag gjort som du. Jag tror vi alla behöver 6 timmars arbetsdag. Det är ju helt sjukt som vi håller på. Jag stressar från 05.40 till maten är uppäten kl 18.00. Ibland plock och tvätt efter det. Ska vi verkligen ha det så? Nej, tycker jag.

Levande

Bra att du nu söker hjälp och låter oss följa din resa och kan stödja dig.
Får du bara lite ro fixar du detta, så kram och styrka till dig

Ja, de där besöken i källaren är oerhört viktiga. Och att dra ner på tempot. Orsaken till att jag hade en svart månad nu är just att jag inte såg någon möjlighet till ro och att jag var så trött. Har mycket att göra nu också, men det börjar kännas som att jag kan beta av en sak i taget, komma upp till ytan och andas.
Å jag trivs så bra med att vara nykter. Livet blir liksom enklare då, men det är så svårt att fatta när man skapat den där vanan av att ha alkohol som medicin. Snabblindring med biverkningar som heter duga.
Det är bra, stanna härinne,! Jag räknar heller inte dagar. På söndag är det ett år sedan jag slutade... Eller började sluta, för det var och är fortfarande en väldigt krokig väg. Men trots att året inte varit perfekt nånstans, så har jag blivit mer och mer övertygad om att jag mår bäst utan a. Nåt glas i sociala sammanhang, men sen får det vara. Vi får hålla varandra i hand härinne!

Sundare

Med skam och hög ångest återkommer jag nu. Har haft ett par veckor där jag druckit enorma mängder, värre än någonsin. Druckit mig till sömn och druckit så jag varit helt borta. Är nu så rädd för vad jag utsatt kroppen för, att inre organ ska vara obotligt skadade. Att min hjärna är obotligt skadad. Psykiskt är jag nu också ett vrak och kommer sjukskriva mig från jobbet.
Kommer byta jobb här så småningom men behöver nu komma i fas för att fixa allt detta nya.
Gråter nu av allt som snurrar inom mig. Är så rädd! Googlar på alkoholskador och känner här och nu att jag måste rensa kroppen från alkohol omgående. Vad är det jag gjort mot mig själv? Och hur kan jag göra så här mot familjen som jag lovat att inte svika mer.
Nu ska jag in här på forumet igen för jag fixar inte detta på egen hand. Alkoholen återkom in i hemmet lite smygande. Lite i sociala sammanhang och sen PANG! Jag faller direkt o måste bara dricka mer o mer. Och i smyg. Vill inte berätta allt för familjen , inte den enorma mängd jag faktiskt druckit men att jag återfallit har jag stått för. Deras besvikelse var exakt det straff jag behövde. Känner mig så ovärdig och dålig.
Idag är jag rädd.

PP

Tråkigt att läsa att du mår dåligt, samtidigt är det ju "normalt" när det går överstyr med drickat. Försök släppa de tankarna ett par dagar, du kommer att repa dig. Skippa vidare alkohol i systemet, och häng kvar här. Ta vara på dig!
//PP

Sundare

För snabbt svar.
Kan inte somna o googlar alkoholskador och återhämtning. Jätterädd!
Vill gärna tro att det är så, att jag kommer att repa mig men just nu är jag panikslagen.

Sundare

Somnade till sist ändå i natt, vankade runt en del med en motorisk rastlöshet i kroppen som var hemsk.
Är rädd för att hjärna o kropp ordentligt tagit slut o undrar hur jag ska reparera och återhämta mig på nytt.
Har haft en extrem belastning på arbetet i många år vilket hänger ihop med behovet att snabbast möjliga få koppla av/koppla bort.
Nu har jag ätit frukost o kört ett kort avslappningsprogram. Och jag ska stanna hemma från jobbet nu ett tag. Kommer byta arbete i början av hösten. En förändring jag skulle gjort för länge sen så hade jag kanske inte ha sjunkit så här djupt in i alkoholen.
Jag tycker att detta med att räkna dagar känns så dubbelt, vet inte om det är en bra strategi för mig eller att hålla mig till att just "bara" ta en dag i taget. Första delmålet är sedan en vecka och därefter tänker jag sex veckor som första större målsättning då levern hinner återhämta sig någorlunda på denna tid om inte skadorna är för stora.
En nykter sommar känns underbart att skriva. Att bli nykter alkoholist känns mer utmanande att stå för även om mitt förnuft säger att det är det enda rimliga. Men jag börjar med en dag i taget. Och kommer hålla tag i Forumet nu. Släppte taget sist och det blev bara bara dåligt.

PP

Skrev tidigare ett svar som jag inte skickade. Vilja skrev just ett som bättre sätter en känsla på hur du kan tänka. Jag var skitskraj jag med, men Det jag har kvar i skallen räcker så bra för det som är kvar av jordelivet :-)
Igår fick jag mig en tankeställare. Dela upp rädslor i: Det vi kan påverka, Det vi inte kan påverka, och det vi inte vet om vi kan påverka. Sen: Försöka lösa det vi kan påverka, fråga någon om råd när det kommer till det vi är osäkra på (läkare) Och skippa att fundera på det vi inte kan påverka ;-) . Det stämmer ju förmodligen inte ens. ..
//PP

Levande

En dag i taget är bra, men jag gillar mina mål och mina priser.
Man får försöka hitta den vägen som passar bäst.
Kram och så glad att du är tillbaka

Sundare

Tack för fin hälsning tillbaka.
Ska fundera vidare över målsättningar, ser ju vilket stöd det varit på din resa.
Just nu är jag oerhört trött med mängder av symtom på utmattning. Alkohol förvärrar ju även detta samt möjligheten till återhämtning.

Sundare

Ibland är jag rädd för att bli akut sjuk o hamna på sjukhus och att mitt beroende kommer att uppdaga sig. Har så svårt att stå upp för detta. Skam skam skam. Rädd att ta prover o se hur omfattande mitt bruk har varit.
Just nu mycket tankar kring skador i kroppen samt den totala energilösheten.

PP

Skulle det ha varit om mitt alkoholdrickande blivit uppdagat, eller åtminstone ifrågasatt tidigare.
Det är förövrigt samma sak som hjälper
mot både skam och taskiga värden.
Japp, du gissade rätt. Skippa drickat!

//PP

PP

Skulle det ha varit om mitt alkoholdrickande blivit uppdagat, eller åtminstone ifrågasatt tidigare.
Det är förövrigt samma sak som hjälper
mot både skam och taskiga värden.
Japp, du gissade rätt. Skippa drickat!

//PP

Maharion

Du ger dig inte, du är alldeles för klok för det. Är helt övertygad fortfarande att du fixar det här. Ingen har sagt att det är enkelt, inte ens du själv. Nu har vi gjort snedsteg. Samtidigt vet både du och jag att vi kan. Vi har bevisat det för oss själva, även om det smärtar en del och det gör att vi har svårt att finna ro och balans. Vi vet att det är den rätta vägen att gå, ett sunt och hållbart förhållande till alkohol, vad det nu innebär. Kanske avstå helt eller bara för en tid i dit liv. Men vi kan aldrig gå tillbaka till det mönster vi har haft, det är uppenbart eller hur?

Önskar att du hittar vägen att koppla av och få en distans till det som du ser som måsten, eller är det måsten?

Nya tag, ny lärdommar, nya chanser att göra rätt, en dag i taget.

Kram på dig och kul att se dig skriva igen. Du är mänsklig och sårbar, precis som vi alla andra som inte väljer de mest kloka valen ibland :)