Jag vet att jag dricker för mycket och har gjort det de senaste 6-8 åren. Början var social med middagar o skumpa och slutet högst asocialt med gömda flaskor i garderoben.
Och nu har jag gjort DET. Varit berusad bortom all kontroll inför min man och mina barn. Kan inte tänka på det utan skam och hjärtklappning. Det var fruktansvärt även om jag har stora minnesluckor från situationen.
Så från och med nu är jag medlem här och behöver allt stöd jag kan få för att fixa detta.
Jag har allt: fin familj, hygglig lön, trevligt boende, goda vänner. Medicinerar mot depression och nedstämdheten är behandlad med detta. Och ändå dricker jag. Hur dum kan man vara? Hur dum är jag?
Skam skuld djupt självförakt. Och igår efter en vecka då jag lovat att avhålla mig alkoholen så drack jag igen. I smyg förstås....
Hur dum kan man vara?!
Intellektet räknar ut att minus alkohol är det mesta i mitt liv bra men dumheten verkar vara det styrande.
Eller är det alkoholen som styr? Sug, begär, längtan efter...tomhet? Jag har svårt att få ihop detta men vet en sak: nu gäller en dag i taget.
Fråga till er: är stödet ni upplever härigenom i dettaforum tillräckligt för att sluta dricka/hålla sig nykter?
Jag är alkoholist, jag behöver bli en nykter sådan. Jag vill nå den dag då jag kan säga: nej tack, jag dricker aldrig alkohol.

Sundare

Mår idag så mycket bättre än nattens oro och skräck. Har kunnat äta, vila, sova, t o m spela sällskapsspel i regnet.
Ska sjukskriva mig imorgon för att samla ihop mig själv o släppa jobbet. Har fortfarande inte fått nån avlastning utan täcker för två sedan två år tillbaka. Och har tagit stryk förstås.
Men nu har jag sökt mig vidare o släpper detta jobb om tre månader. Orkar dock inte hålla ut ens en dag till. Så det blir sjukskrivning fram till semester!
Tänker på alkohol o mitt förhållande till det. Den vettiga i mig säger helt nej men den där lömska säger "nån gång ibland". Alkohol är en förrädisk drog lika farlig som vilken annan som helst särskilt som den är så socialt accepterad och tillgänglig.
Beroende är bästa definitionen av min relation till a just nu. Och det blir min sommarutmaning att bryta.
Är tacksam för ditt svar o att jag får komma tillbaka in här i värmen. ??

Sundare

Mår idag så mycket bättre än nattens oro och skräck. Har kunnat äta, vila, sova, t o m spela sällskapsspel i regnet.
Ska sjukskriva mig imorgon för att samla ihop mig själv o släppa jobbet. Har fortfarande inte fått nån avlastning utan täcker för två sedan två år tillbaka. Och har tagit stryk förstås.
Men nu har jag sökt mig vidare o släpper detta jobb om tre månader. Orkar dock inte hålla ut ens en dag till. Så det blir sjukskrivning fram till semester!
Tänker på alkohol o mitt förhållande till det. Den vettiga i mig säger helt nej men den där lömska säger "nån gång ibland". Alkohol är en förrädisk drog lika farlig som vilken annan som helst särskilt som den är så socialt accepterad och tillgänglig.
Beroende är bästa definitionen av min relation till a just nu. Och det blir min sommarutmaning att bryta.
Är tacksam för ditt svar o att jag får komma tillbaka in här i värmen. ??

Sundare

...fick jag nog. Gick med här för jag vet att ensam klarar jag det inte. Nu har det gått fem månader men alkoholen är kvar som mitt största problem. Har tagit tag i annat. Byter jobb till hösten. Har bra medicin mot depression. Varit sjukskriven ett kortare tag men har nu 4 semesterveckor framför mig. Drack alldeles för mkt i fredags o tog t o m återställare igår. Jätteorolig för att jag skadar min kropp o hjärnan inte minst. Hat ikväll ångest när jag tänker på allt detta. Att det gått fem månader o jag har inte lyckats med ett skit när det gäller alkoholen. Tror jag måste hålla tag i forumet väldigt hårt nu. Notera dag för dag, har ju bestämt att vara ärlig här inne. Säga till er exakt hur det är och därmed säga detta samtidigt till mig själv. Tror jag därför dragit mig ur här för jag har gjort saker jag inte står för helt enkelt. Idag har jag oxå druckit lite, alltså inte en helt nykter dag. Suck. Mår jätteilla o vill sova men det är svårt att somna med dessa tankar, denna ångest över det egna beteendet. Imorgon är en ny dag. Jag väljer att sätta p för idag, det blev inte som jag tänkt. Imorgon tar jag ett nytt nyktert steg. Måste!

Jag blir alltid så glad av återvändare här på forumet, även om det inte går sådär spikrakt. Det är en process att förstå beroendet och det är ovärderligt att skriva här. Jag hör ju inte till de som det går som på räls för. Jag kämpar fortfarande men jag dricker inte officiellt hemma och det hindrar värre och längre återfall. Mitt bästa tips är "stryp tillgängligheten". Beroendet är starkt och man kan hata och ifrågasätta sig själv i oändlighet angående varför man inte står emot. Jag har definitivt inget svar och ingen lösning på detta mer än att se till att det inte finns möjlighet att dricka.
Tror som du att man måste ta tag i annat i sitt liv också och där är du en bit på väg. Jag ogillar själv när saker läggs på hög och det blir kaos av ogjort jobb både hemma och på jobbet. Försöker ordna upp sånt och mår då mycket bättre. och det är bra att skriva här... Borde följa mina egna råd i detta, men jag tycker att det är lite jobbigt att skriva när det inte går bra. Hur som helst stanna här och skriv. Du kommer att lyckas till sist. Man får kanske räkna sina framgångar.

Sundare

tacksam att vakna upp utan bakfylla o ångest. Det lilla jag drack igår gav inte sånt obehag. Men många tidigare dagar veckor här har jag kämpat med bakfylla, panik, skam, rädsla, rädsla, rädsla. Tänk att slippa allt detta genom en enda enkel åtgärd: inte dricka. Varför är det då så svårt?
Tillgång ger sug o återfall, jag vet det!
Och tack för era snabba svar! Det betyder så mycket! Nu ska jag vårda ert stöd bättre!
Hörs senare ikväll!

Sundare

kom aldrig tillbaka som jag sa igår kväll då vi fick oväntat besök. Och plötsligt blev min nyktra dag inte längre en alkoholfri dag. Tillgång, umgänge, spontana besök, sug, brist på impulskontroll. Listan för anledningar till att jag dricker är lång. Men jag har ändå lovat att vara ärlig mot er andra här inne, inte smyga, smussla eller försöka lura er att jag lyckas bättre än jag faktiskt gör. På samma gång är jag även ärlig mot mig själv.
Igår - vaknade med lätt hjärta och skutt av glädje inom mig.
Idag - vaknade med ångest, ånger, skam och obehag. Ett tungsinne som hör samman med självföraktet och besvikelsen över hur lätt jag faller.
Minussidan är som vanligt mycket mycket längre. Plussidan är fantastiskt. Kan bara sammanfatta detta med att jag ÄR beroende, att det är en sjukdom som jag måste medicinera långvarigt mot - genom att inte ta det som gör mig sjuk. Alkoholen är min allergen, tar jag den får jag en kraftig fysisk reaktion. Tar jag den inte slipper jag allt detta obehag. En nötallergiker undviker ju för allt i världen att äta nötter, jag som är alkohol-allergiker är inte lika smart. Jag har mycket att lära av nötallergikerna!! Känner mig dum. Jag ÄR rätt smart egentligen, folk kan t o m hävda att de tycker att jag är klok. Men när det kommer till alkohol är jag fullkomligt dum i huvudet. Är det nån som känner igen sig i detta? Devisen; där alkoholen rinner in rinner vettet ur - den är så sann! Så jag borde ställa denna dagens fråga till mig själv; vill jag fortsätta vara korkad eller vill jag börja vinna tillbaka mitt liv, min glädje o min hälsa? Jag - och ingen annan än JAG - kan göra detta val. Jag är i grunden en glad person men också detta tar alkoholen ifrån mig, nej nu ska jag rätta mig; också detta försvinner när jag låter alkoholen styra mitt liv och mitt mående. Ok, nu ska jag ta tag i denna semesterdag - göra något vettigt av den, något som finns kvar o blir beständigt och inte flyktigt och förtärande som en fylla.
Och jag håller kvar mig i livlinan nu - detta forum och ni andra som finns här. Låt oss hjälpa varandra framåt genom att berätta o ta del av våra olika (och lika) resor. Är så imponerad av så många av er, er styrka sporrar mig! Tack

Maharion

Jag har kommit långt bara att vara medveten, mår så mycket bättre även fast en inte lyckas. Kamp och kämpa om och om igen. Men jag har sällan varit så nykter som nu efter att jag faktiskt erkännt för mig själv att jag inte längre lever ett sunt liv.

Tror på dig, vi kan, vi vill och vi ska må bra.

Kram.

Sundare

Har börjat samla nyktra morgnar. Det är det bästa som finns att vakna till en ny dag utan baktungt huvud och ångest. Varit på middag såväl fredagkväll som lördag, alkohol har funnits i mängd men det har jag kunnat hantera med "socialt accepterat drickande". Dvs högst måttligt, bytte till ömsom vatten ömsom lägsta möjliga alkoholhalt. Så nyktra morgon med energi och livslust - det är grejer det!!
Har semester nu men trots detta en aktiv vecka framför mig med mycket utevistelse där det inte alls kommer finnas någon alkohol att tillgå. Känner en trygghet i det!

Låter bra! Tror att man kommer framåt på olika vägar här. Tidigare när jag inte drack var jag alltid mycket måttlig i såna sammanhang. Gillade inte att vara full och avskydde att vara bakis. Räknade glas och drack bara vatten efter 12. Det var tider det! Lycka till fortsatt nu.

Sundare

Just nu har jag bara ork o energi att fokusera på min egen resa mot nyktert liv. Läst massa här inne o imponeras av ALL STYRKA I KAMPEN ATT FÅ ORDNING PÅ SIG SJÄLV! Heja ALLA här! Jag har fallit gång på gång på gång som ni vet som läst min tråd.
I mitt arbete ger jag hela tiden allt till alla andra. I mitt liv är jag den där stora trygga famnen som många söker sig till. Till sist har det blivit så lite kvar åt mig själv att jag tappat bort mig och framförallt - det har inte funnits någon ork kvar att ta hand om mig själv! Så förlåt mig min självupptagna period här o att jag just nu bara skriver om mig själv.??är dock så oerhört tacksam o glad för er som orkar stödja mig trots all er egen strävan! Tack hjältar

Krumeluren

Det är en konst det också, att fokusera på sig själv. Det här är en viktig resa och jag tänker att genom att tänka på dig själv nu och lyckas leder i sin tur på att FU kan hjälpa andra sen!
Bra kämpat och fortsätt fokusera på dig själv. Det låter som om du hittar rätt nu. Fortsätt så!
Kram!

Sundare

Har inte varit helt vit dessa dagar men denna morgon vaknar jag upp helt nykter och mår så gott av det! Fokuserar på mina morgnar - hur mkt bättre jag mår dessa dagar utan bakfylla, illamående, svettningar och panikslagen ångest. Sånt gift alkoholen är och hur förrädisk och farlig.
Jag har nu två garanterat alkoholfria dagar framför mig o bör väl fix att ta söndagen som en vit dag också. Nästa vecka är det lite utmaningar iom planerat socialt umgänge. Men stopp nu till mig själv: ta EN DAG I TAGET! Inte rusa iväg i tanken, stanna kvar i nuet o framförallt - fokusera o känn in hur gott jag mår i kropp o sinne utan alkohol!
Önskar er alla en fin fredag!

Mick

Jag tror absolut man ska ta en dag i taget, jag är tillbaka på alkoholhjälpen igen efter ett rejält återfall och jag tycker att dag för dag funkar bäst.
Kämpa på ?

Ja, ta en dag i taget. Såg att du byter jobb. Skönt, då kanske du kan luta dig mot någon annan. Det är jobbigt det där när man bara ger hela tiden. Man måste verkligen prioritera sig själv ich det är så svårt. Bra att du försöker. Nyktra morgnar är underbart. Men trots det så fanns suget där för mig varje em... Eller besattheten att dricka. Goda föresatser och lycka varje morgon, men en tanke på a där på em. Kan du strypa tillgången till a tror du? Jag lyckades helt enkelt inte så länge a fanns tillgängligt hemma. Och nu pratar jag om smygdrickandet. Tänker att det är det som verkligen måste upphöra.
Och så skriver du om att stanna "här och nu" och inte rusa iväg i planering. Det har varit en av mina viktigaste uppgifter det här året, att leva här och nu. För att allt ska rulla på och jag ska lyckas vara en bra mamma etc så hår det åt en del planering. Har övat och övat på att inte hela tiden ligga så långt fram i tankarna utan vara lite mer här och nu och det har inte blivit perfekt men det har ordnat sig efterhand. Själv mår jag dåligt när jag bara ser planering och inte kan skönja någon vila. Det är mina farligaste tillfällen och om jag dricker då blir det ännu värre egentligen. Det är så skönt på nåt sätt att planera efterhand istället och blir mer här och nu, men jag är inte riktigt där ännu. Oj vilken utläggning det blev om detta. Lycka till nu de här dagarna och var nöjd med de lyckade!

Sundare

Tillgång hemma är nåt jag inte klarar. Gör mig själv illa men ännu mer: gör mina nära illa.
Idag är mannen o dottern så arga o besvikna på mig - med all rätt!
Det går bra det går bra det går bra och sen går det åt helvete.
Fan!
Har blivit någon att förakta eftersom jag ljuger. Jag törs nu inte möta min familj riktigt...
Fan!!!
Är så arg på mig själv! Jag bara förstör allt pga den där jävla alkoholen. Det ÄR en sjukdom! Jag blir som en helt annan person när det där alkoholbegäret sätter in, allt annat förlorar betydelse bara jag får dricka!
Hur gör man för att be sin familj om förlåt? När man sårat o skadat dem på nytt? När man blivit påkommen med att ljuga...
Skäms så ini helvete!

Nyttan

Vi har ju alla olika upplevelser men jag har fått höra av min man att om jag bara håller mig nykter så är det tillräckligt. Nu när det gått några veckor så är han tacksam och glad - han dricker ju också mindre - vi är tillsammans piggare och vårt yngsta barn får mycket mer närvaro.
Försök skämmas färdigt och var snäll mot dig själv. Samla kraft och ta ett beslut inom dig. Lova inget utåt, ta resan inåt och var nykter så kommer familjen att förlåta dig.
Jag har valt att klara detta med stöd av Forum och min man. Jag kan prata lite med andra människor och jag har några helnyktra omkring mig som jag tänker fråga om erfarenheter när jag blivit lite starkare. MEN jag förstår i andra trådar att AA kan vara en väg ut är beroendet. Bor du på en större ort så kan Beroendecentrum ge stöd - man kan bara ringa och får en tid snabbt.
Menar inta att klampa in hos dig och vara duktig - läser bara att du nog vill ha hjälp/stöd.
Kram

Nyttan

Förstår att du säkert redan valt bort ovan råd. Känner mig lite dum men det känns som om du behöver något.
Kram igen