Jag är orolig för min mamma. Hon har alltid haft svårt att dricka måttligt på middagar och fester vad jag vet, men inte druckit så ofta. Har bara sett henne full 1 gång i min barndom, dock en vardagskväll vilket är konstigt. Sen jag och mina syskon flyttade hemifrån för 10 år sen verkar hon och hennes man någon gång på vägen ha börjat dricka flera gånger i veckan. Då talar vi inte om ett glas vin var utan snarare 1 flaska var. Jag oroar mig för hur mycket hon ska dricka när vi har middagar och sånt, och hon dricker alltid mest av alla, även om hon brukar behålla en nykter uppsyn. Men när jag pratat med henne på vardagskvällar ibland pratar hon släpande och verkar skitfull. Den största varningsklockan ringde när hon hade lovat att inte dricka när de skulle ha hand om min ettåriga son. Då visade det sig att hon hade gömt en vinflaska i kylen. Hon tog fram den själv eftersom jag tittade i kylskåpet och hon förmodligen blev rädd att jag skulle se den. Resten av familjen har också reagerat på detta. Jag har bestämt mig för att prata med henne en gång för alla. Tidigare har jag pratat med henne väldigt försiktigt men jag vill sätta en gräns nu. Ge henne en chans att bättra sig och rädda sin hälsa. Vill även tala om att jag inte vågar lämna min son hos henne eftersom de inte ens kan hålla sig ifrån vinet då. Jag klandrar henne inte för detta, även om jag kan bli arg. Hon hade en riktig skitbarndom som inkluderade en alkoholiserad far och en psykiskt sjuk mor. Hur går jag tillväga? Ursäkta skitlång text.

Grubbel-Jojo

Jag har inga goda råd att ge. Jag befinner mig i samma sits. Men jag är mest arg på mamma. Att hon bara vågar bete sig som hon gör. Hon dricker också när hon är barnvakt, så hon får inte passa mina barn längre. Det är för att skydda henne också, jag vill inte att mina barn ska se mormor full och minnas henne så. Det är bröllop om två veckor, min bror gifter sig. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att hon håller sig någorlunda nykter den dagen, så att brudparet får en fin dag att minnas med glädje. Men jag vet inte, hon kan mycket väl börja med vinet innan lunch. Hon har gjort det förr. Min mamma gömmer också vinflaskor. Sist hon var barnvakt lämnade hon två tomma flaskor efter sig. Ta hjälp av kommunens stödfunktion, det har jag gjort. Inga konkreta lösningar, mer än att du kan få verktyg att förhålla dig till din mammas missbruk.

Du skriver om din mamma. Hon har alltid haft svårt att dricka måttligt som du upplever det, när det är middagar eller sociala tillställningar samtidigt inte vardagar eller ofta. Dock har det eskalerat, hon och hennes man sedan kanske 10 år tillbaka dricker större mängder och flera gånger i veckan. Det är fler än du som reagerat.

Du har nu tagit ett beslut att prata med henne, du vill visa att du är orolig och vill tala om för henne att du vill att hon tar hand om sig och sin hälsa. Nu funderar du på hur du kan ta detta samtal med henne.

Va fint att du skriver och berättar om det här på alkoholhjälpens forum. Kanske har du redan haft samtalet men jag tänkte svara ändå.
Dels kan du, om du inte redan gjort det, läsa lite här: http://anhorigstodet.se/hjalp

Sen tänkte jag kort tipsa om några småsaker en del är hjälpta av att tänka på när det handlar om att kommunicera med sin anhörige:

Var kortfattad, försöka att säga vad du vill istället för vad du inte vill, uttryck dig med ord om vad du känner.
Det kan du göra i form av ett så kallat jag-budskap, att börja med ordet Jag istället för Du, kan minska risken att den andre känner sig direkt anklagad. Det kan också vara hjälpsamt att försöka visa förståelse för den andres perspektiv. " Jag förstår att det här kan vara svårt att pratat om" eller kanske fråga, "vad tänker du om de här jag säger?"

Det var ju också en bra tips av Grubbel-Jojo här ovan om att kontakta kommunen. Det är de många som gör, för stöd för egen del.

Hoppas något här blir hjälpsamt för dig. Fortsätt gärna läsa och skriva på forumet!

Hälsar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet