Han skulle tillbringa helgen med alla sina söner.
Slutade i kaos.Han var så berusad att han inte kunde ta hand om sig själv.Allt de planerat göra tillsammans i helgen blev inställt.
De fick istället ta hand om sin pappa som var så elak.Skrek och gapade åt dem.Snackade skit om allt och alla och som vanligt inser han ingen skuld i allt elände han ställt till med.Ältar och bråkar om saker.
Han har inte ens bett om ursäkt efteråt....
Ja det är så sorgligt att sönerna skall behöva utstå detta från sin pappa.
Alla är nu jätteledsna,besvikna och jag hoppas för deras egen skull att de vågar säga
att de inte orkar umgås med honom när han fortsätter med sitt drickande.
Förut tyckte jag synd om honom.Nu blir jag bara arg och tycker det är så sorgligt för sönernas skull.
Han har ett val att göra i livet om han vill ha fortsatt kontakt med dom.
Nu är det jag som får ta hand om yngsta sonen som är vilsen och mycket besviken och ledsen efter det som hänt. Suck......när ska eländet få ett slut för barnen.

Hej och tack för din trådstart!

Det går lätt att förstå dina känslor just nu, du är arg och samtidigt orolig för barnen som självklart påverkas av drickandet. Det låter som om ditt tålamod börjar ta slut och du har gått från att tycka synd om till att känna mer ilska. Jag tänker att det på ett sätt kan vara konstruktivt.

Vill bara skicka med en tanke om att du alltid kan kontakta kommunen/socialtjänsten om du misstänker att barnen far illa av det som pågår. Eller ta kontakt med alkohollinjen om du vill prata med en rådgivare angående en anhörigs alkoholproblem. Det är svårt för mig att utifrån det du skriver avgöra vilken typ av relation du har till barnen (mamma, styvmamma eller annat?) men det låter ju oavsett som om du är en viktigt vuxen i bilden och att du också är med och "städar upp" efter det jobbiga som sker och säkert också är ett bra stöd.

Önskar dig en fin midsommar,
Miriam Alkoholhjälpen