Sedan min bror var liten (han är nu 33 år) har min mamma haft problem med alkoholen. Jag är 18 år nu och mina föräldrar är skilda men jag bor hos min mamma på heltid och åker och hälsar på min pappa då och då. Då min pappa inte har någon riktig koll på hur man hanterar barn så att säga och att han dessutom dricker och får väldigt stora aggressioner då och då kan jag inte bo hos honom. Jag har pratat med henne och sagt hur jag känner angående att hon dricker och att jag har väldigt dåliga minnen av det, plus att hon inte riktigt kan hantera alkohol händer det fortfarande ofta att hon dricker. Hon dricker inte så att jag ser, utan gömmer vinglaset så fort jag är i närheten av henne, hon själv förstår inte att jag märker när hon är onykter. Hur eller hur har jag nu stått ut i 18 år och varje gång hon dricker (vilket kan vara flera gånger i veckan) blir det ett stort gräl, tårar, hemska tankar och nu har jag ingenstans att ta vägen längre. För något år sedan hade jag hela min familj runt om mig, men nu när alla flyttat långt bort och jag har svårt att ta mig dit, tvingas jag sitta kvar hemma och gråta och tjafsa med mamma. Både hon och jag har pratat med "psykologer" angående det här men ingenting har hjälpt. Jag vet inte vad jag ska göra längre, jag vill bara att hon ska få hjälp för bådas bästa. Något glas till middagen eller när hon är med sina vänner kan hon gärna få ta, bara det inte blir för mycket så länge jag är med henne. Jag har dessutom väldigt svårt att lämna henne ensam då det hände en olycka i vårt förra hus och hon skickades in på sjukhuset, det berodde på att hon druckit för mycket. Finns det något mer jag kan göra som ni kommer på?

Svårt detta. Anser din mamma att hon har problem med alkoholen? Vad säger hon om att hon dricker så mycket? Har hon jobb? Du kan tyvärr inte göra mycket för att din mammka ska sluta dricka. Hot, våld och tvång kommer man inte långt med. Du kan försöka få din mamma att inse att hon har problem genom att prata med henne på ett icke dömande sätt. Säg att du är orolig och att du mår skit av detta.

Det är en jobbig situation du beskriver där du verkar kastas mellan olika känslor av ensamhet och oro. Det låter som om du tvingats ta mycket ansvar för både dig själv och andra. Jag tänker att du skulle kunna ringa till alkohollinjen, där finns det möjlighet att prata anonymt med en rådgivare gällande just oro för anhörigas drickande. Läs mer här: http://alkohollinjen.se/

Fortsatt lycka till!

Varma hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Saralar

Nej hon tycker att hon hanterar alkoholen på ett bra sätt och att det är jag som överdriver vilket jag verkligen inte gör. Ja hon jobbar på heltid med barnomsorg. När jag pratar med henne om att jag tycker detta är jobbigt får jag varje gång i respons: du och din pappa dömer mig bara, det är det enda ni gör. Sen blir det varje gång bara bråk när jag försöker förklara för henne hur jag känner osv. Verkar inte som att något kan lösa detta...