Efter behandlingshen och över ett halvår nykter så sket det sig igår. Hade en riktig skitdag som kröntes av att en omtyckt bekant hade gått bort. Tjejen vart sur och jag känner att jag svikit barnen. Jag lärde mig dock en läxa. Alkoholen är ingen lösning och sitter just nu med en majestätisk ångest och ber en stilla bön att jag kan rida ut det här utan att det skall börja om.