av TuvaN

Hej! Jag träffade min nuvarande sambo för snart 2 år sedan och för lite mer än 7 månader sedan så insåg jag med hjälp av andra att jag är alkoholist. Har nu varit nykter i lite mer än 7 månader och det är upp och ner hela tiden. Min sambo vet inte om han orkar mer nu eller om han vill stanna med mig. Jag vet inte heller. Han har två barn, alltså jag är bonusmamma. Vi har barnen varannan vecka.
Jag vet inte heller hur jag vill ha det eftersom mitt liv med sambo och bonusbarn har hindrat mig lite i mitt tillfrisknande. Går på AA möten och har sponsor och varannan vecka går jag till en terapeut som också är alkoholterapeut. Situationen är dryg och jobbig. Jag skriver detta för att få råd från någon annan. Lite desperat...

Rosette
tis, 2016-07-12 - 15:50

Du har lyssnat på dina nära och själv reflekterat över den plats alkoholen tagit i ditt liv och valt att göra en förändring. Nu har du varit nykter i 7 månader, wow! vilken förändring och målmedvetet av dig!
Just nu har du funderingar över er relation och hur du vill ha det med den framöver. Det låter som det är mycket för dig att tänka på just nu samtidigt fortsätter du aktivt med denna livsstilsförändring och går på AA-möten, nu också hittat hit och börjat skriva här. Bra!
Vad tänker du att du skulle vara hjälpt av för att få mer klarhet i din situation?

Fortsätt gärna skriv och läs här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva några gånger.

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen

TuvaN
tis, 2016-07-12 - 22:54

Tack för svar! :)
Nu har min sambo sagt att han vill ha mig i sitt liv och det känns bra. Men han är osäker på om jag vill ha honom och hans barn i mitt och undrar hur jag ska tackla det liv jag har med dem. Jag har faktiskt ingen aning...jag tänkte fortsätta jobba med mitt tillfrisknande och ta en dag i taget.
Vi får se hur det blir...

Adde
tors, 2016-07-14 - 19:27

hade gått runt ett år i nykterheten så var jag inte alls säker på om jag vill fortsätta. Vi pratade helt olika språk eftersom min utveckling hade gått betydligt snabbare än hennes. Jag tog upp det med henne och vi enades om att fortsätta. Dock sprack det efter rätt många år :-(( Tyvärr är det väl så att min erfarenhet är att relationer spricker redan ett år in i nykterheten just pga att vi utvecklas olika.
...........................................

Mitt i skrivandet här så skypar en alkisväninna som jag kan prata helt öppet med. Vi kommer som av en händelse in på sex och samlevnad och konstaterar, lite förvånat, att vi båda har erfarenheten att vi aldrig någonsin blivit bekräftade i våra relationer. Vi har saknat närhet och värme från de vi levt tillsammans med. Självklart har det varit så under tiden vi var aktiva men före..... ?? Hon har över 10 års längre nykterhet än jag men ändå kom denna insikt som en överraskning för oss båda.

Att i nynykterheten lära sig att handskas med mitt nyvakna känsloliv var inte lätt alla gånger, även som nykter går ju livet i vågor. Och när det krisar är det väldigt enkelt att slå upp skyddsmuren jag gömt mig bakom i så många år och det är en grannlaga uppgift att riva den för gott. Under min aktiva tid var min personliga skyddszon minst en meter runt mig medan jag idag inte har problem med kroppskontakt. En go' kram lever jag länge på !

Att tillfriskna är en livsuppgift och som jag upplevde idag under samtalet med väninnan så lär jag mig fortfarande och det känns väldigt bra och motiverar till att fortsätta på den inslagna vägen !