Hej, har varit inne o kollat här många ggr och läst o läst o läst. Ikväll vill jag prata, men jag har ingen längre att prata med....alla som känner mig säger bara lämna! Det är inte d jag behöver höra för d vet jag. Ikväll är jag glad att sonen inte sover hemma. För jag började ta upp om drickandet igen.....helt fel tajming igen. Han dricker nu, skriker, vill prata, skriker, går ut, dricker, kommer in o vill prata, skriker. Hållt på så hela kvällen, mitt fel d va ju jag som tog upp d igen. Han mår dåligt, han är olycklig. Jag? D är mitt och min familjs fel.....tårarna rinner, jag ångrar att jag tog upp d, jag ångrar just nu alla mina år med honom....samtidigt älskar jag honom. Jag får inte ihop d och d känns som att jag kommer att explodera snart och hamna i en liten hög nånstans, helst skulle jag vilja fly. Ta min son o fly från alla människor och aldrig komma tillbaka igen......livet vore enklare då!
Men jag kan inte lämna eller? Jag kan inte låta honom få ha sonen, han är världens bästa pappa tills alkoholen kommer fram o d gör den alldeles för ofta. Jag kan inte riskera att min son hamnar emellan.....jag måste vara där hela tiden o hur kan jag d om jag väljer att gå ifrån?