Nu är det tillbaka igen, vår katt och råtta lek, gömma flaskor. Han tror inte jag ser, inte att jag märker nått och jag låtsas inte se. Vi båda ljuger för oss själva och varandra, och jag vet inte hur jag ska hantera det. Konfronterar jag eller ställer krav så kommer han ljuga och sen hämnas han genom att ragga på andra eller gå med på Victoria Milan igen som om jag ska straffas för att jag ertappat honom. Säger jag inget så mår jag dåligt, känner smutsig och som en hycklare som inte vågar ta tag i problemet.
I morse hittade jag en flaska mörk rum bakom tet och kaffet, hyllan är högt upp så han trodde nog att jag inte skulle märka. Sen var det en tom bag in box rödvin i extrarummet förra veckan. För att inte tala om teatra pack med vitt vin back gardinen, kiren bakom tvättmedlet, stora förrådet i golfbagen osv. Jag letar inte, skulle jag göra det skulle fler synder dyka upp, men kan inte leva så här.
Vet inte hur jag ska, bör och orkar hantera det. För hur jag en gör så kommer vi båda må dåligt. Hur hanterar man det, och hur kan man själv bli starkare?

Soppan

Så har det hänt igen, han smygsupit sig till nära medvetslöshet. Började i eftermiddags, då han gick i i sovrummet, eller när liggande rum, på ett ärende. Kom tillbaka ut glansögd och sluddrande, jag dum som jag är låtsades som ingenting. Så fram och tillbaka under kvällen mer glansögd och sluddrande för varje tripp. Slutade med att han somnade i soffan, jag fick leda honom in i säng och hjälpa honom av med kläderna. La mig bredvid, och sen tyckte han att hi skulle ha sex, vilket jag avböjde vill inte att han ens rör mig i det tillståndet.Han försökte resa sig för att gå och kissa, men kom sen på att han inte kunde stå och la sig ner igen. Nu ligger han och snarkar och jag vet inte om jag klarar att lägga mig bredvid igen. Känner mig så sviken, för någon som är så medveten om sitt problem så gör han väldigt lite åt det. Han har alltid alkohol hemma trots att han ljuger för allt och alla och säger att han bara dricker öl och cider. Men det finns alltid mer hemma, det finns alltid en gömma någonstans och jag vet inte om jag orkar längre.
Halva jag vill bara packa ihop mina grejor och lämna redan i kväll. Klara inte det här längre, men den andra halva vill stanna och fights för oss. Men vill inte fightas själv, vill att han ska kämpa med mig inte ljuga för mig. Men vågar inte ställa krav, vill inte bli totalt förnedrad och förgjord när han letar efter andra och knulla som hämnd.
Jag har förlorat all tillit till honom, vet att det inte går att lita på honom. Jag snokar inte längre, jag har slutat leta bevis för vårdat förfall. Jag går sönder bit för bit, men någonstans så tror jag på oss, men vet inte om jag tror på honom.

Lyra

Kontrollbeteendena du håller på med hjälper ingen. Och definitivt inte dig själv. Att leta efter flaskor och hitta dem lindrar din ångest för stunden! Du fann bevis! Till vilken nytta. Som det låter på det du skriver är det du som kämpar mot missbruket. Du vet ju att det är fel person? Det borde vara han som kämpar. Och du som stöttar.

Läs på om medberoende. Gör dig fri så lång det går. Den enda du kan påverka är dig själv? Hur vill DU ha ditt liv?

En sak som hjälp mig är tanken på att alkoholisten är en person. Min man är en annan. Tyvärr är det svårt att veta vilken man träffar. Eftersom Apersonen låtsas vara min man och skiter totalt i mig och sin familj. Det enda Apersonen(alkoholisten) vill är att dricka mer alkohol.
Det är okej att hata A och älska den riktiga personen!

Men åtminstone jag kan inte leva med båda. A måste försvinna. Annars får båda släppa mig och familjen fri. Som det låter i din berättelse nu går även du under. Rädda dig själv.

Kvinna 50

Snälla du, lämna honom. Gör inte som jag och stanna år efter år. Jag är äntligen fri efter nästan 28 år. Lämna, de är inte lönt att kämpa, för vill han inte så finns det inget hopp.
Förlåt min ärlighet men jag känner precis så.

Eva-Karin

Vi gömde också flaskor för varandra. I en stum, galen, absurd kattoråttalek. Flera år höll det på. Du måste gå eller möjligen försöka med en konfrontation. Nämndemansgården kan vara med och arrangera en sådan. De har med en representant och så de allra närmsta inom familjen. För att bryta ner hans förnekelsemurar och få honom att inse att han behöver hjälp=behandling. Mitt x fick behandling men min tillit var upplöst liksom min kärlek. Dessutom ville jag inte vara med om hans tillfrisknande. Jag hade varit med i spiralen nedåt. Det räckte för mig. Så släpp hoppet. Hoppet om en möjlig förbättring höll på att kosta mig mitt liv. Du måste ta hand om ditt liv först och främst.

froken91

Du ska inte må såhär dåligt över din relation! Nu handlar inte bara om att han dricker, han är dessutom otrogen också. Man kan inte kämpa själv, och du förtjänar bättre! Kram!

Lob

Hej,
Jag skriver från "andra hållet". Dvs jag är den som gömmer flaskor och smygsuper. Jag har dock kommit till insikt med att jag behöver hjälp med det och har nu börjat min resa mot bättre vanor.

I motsats till att säga "rädda dig själv, lämna honom", vilket jag tycker är den enkla vägen ut, skulle jag vilja komma med ett råd som handlar om att försöka rädda er båda, men att som B-plan rädda dig själv från ert samliv, om ni tillsammans kommer fram till att en förändring är omöjlig.

Mitt råd är att konfrontera honom med ett väl genomtänkt "ultimatum" när han är nykter och avkopplad. Det viktiga tror jag är att så lite skam som möjligt upplevs. Var inte arg. Var inte besviken. Var bara neutral. Försök att hitta en tydlighet - "så här är det nu, så kan vi inte ha det.". Du är förmodligen hans absolut största stöd ur detta. Försök att få honom att inse att du går i tankar att lämnar honom om han inte går med på att arbeta med problemet. Lite beroende på hur mycket du känner din man kan du låta ultimatumet vara mer eller mindre "hårt". Det viktiga är att ingen av er hamnar i försvarsställning, för då är det oftast slutdiskuterat för den gången.

Hoppas att du finner modet!

Ursula

Hej Soppan,
alltså, ibland tror jag att alkoholister har konstig sex.
Att prata om sex är ju verkligen att kliva in på minerad mark så det vill man helst undvika, men det du skriver, och som även andra trådar varit inne på, är uttryck för hur otroligt galet alkoholisten lever. Att hålla på att ragga upp andra och vara otrogen, du säger 'som straff', helt rubbad människa. Det är ett missbruk även det. Så att som jag ser det har din partner flera missbruk.
Vad menar du med att du "tror på er men inte på honom"? Min enda 'önskan' för dig är att du lämnar honom, utan att gräla, utan att slå i dörrar. Bara lugnt och stilla, han var ingenting för dig, helt enkelt.
Vad får du ut av honom? Vet du?
/Ursula

Akvileja

Åh, så klokt och modigt av dig. Jag önskar att jag snart vågar göra detsamma för jag har kämpat färdigt nu och insett att det inte går att förändra någon annans beteende. Han vill inte sluta att dricka, det är han tydlig med, så varför fortsätta att köra huvudet i väggen gång på gång. Men det är svårt, så svårt. Hur hittade du styrkan?

Kvinna 50

Jag vet faktiskt inte var jag hittade styrkan. Jag har ju funderat på att lämna honom i många år och inte blir de lättare för att åren går. Kanske var det min dotter som gav mig styrka för i en nykter period för några år sedan gav jag henne löftet att vi aldrig skulle gå tillbaka och ha de som förut, dvs mannen utfull varje helg. Nu blev det ändå så i över ett år men jag tror att kraften kom från mitt löfte, för till slut var måttet rågat.
Vi skrev på skilsmässopapperen förra våren och jag tjatade och frågade när han skulle flytta och fick till svar, -Snart, jag ska bara....
Hela vintern har varit ett väntande och innerst inne så önskade jag att han skulle säga, -Jag älskar dig, jag söker behandling och slutar dricka, jag vill satsa på oss. Men de kom aldrig..
Livet går inte i repris, lev nu. Tänk att ett förhållande ska ge kraft och glädje, inte tvärtom. Visst man kan ha sina upp och ner perioder men då ska man hjälpas åt och stötta varann och ta emot hjälpen.

Akvileja

och gör mig än mer beslutsam att stå fast i att lämna honom för gott. Jag har, liksom du, väntat i åratal på de orden som aldrig kommer.

carr0barr0

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

carr0barr0

Kort och bra skrivet! Håller med! Jag känner redan att det har blivit för många år av en drickande pappa! Svårare att övertala mamma! De ska prata om skillsmässa så hoppas på det bästa!!

Soppan

Tack Ursula, dina önskningar är samma som mina Jag vill inte bråka mer, jag vill bara bli stark nog att bara gå utan att titta bakåt

Soppan

För ca veckor sen så tappade jag det, efter att ha hittat en urdrucken Kir i badrumsskåpet. Jag förlora det helt, kastade nästan flaskan på honom av besvikelse, tog fram flaskor från alla gömmer och bara skällde. Förklarade att jag vet vad du håller på med och jag orkar inte längre. Det kan inte fortsätta så här, du måste bestämma, ditt liv med mig eller alkoholen. Sen gick jag, 3 timmar senar ringer han, har hittat en klinik som kan hjälpa, ha är ledsen och vill ha hjälp. Och jag köpte det tyvärr, för har inte gjort nått, istället druckit dagligen, ljuger om det som alltid, och nya gömställen för flaskorna. Sluddrar när vi pratar på kvällarna och systemkvitton hittade. Han har dessutom erkänt att han inte vill sluta dricka bara få tillbaka kontrollen så han kan dricka rätt.
Det är lögnerna som får mig att ge upp, att han inte är ärlig mot eller mot sig själv och alla runt omkring honom. Hittade precis ett kvitto på svindyrt vin, det är helt klart att det är köpt för att dela med någon, jag dricker inte vin så det är inte mig han vill dela den med. Orkar inte längre, vill inte höra fler lögner om hur allt ska bli bra. Vill ha sanningen, vill att han ska ta tag i saker och inte bara fortsätta i samma spår.

Kvinna 50

Mitt liv just nu är så förändrat. Jag dejtar en underbar man som verkligen älskar mig.
Allt känns nytt och jag är verkligen inte van att ha nån som bryr sig om mig på det viset. Jo visst, mina barn har alltid brytt sig men att känna de från en man är helt underbart.
Vi kan dela en flaska vin på helgen, utan att han fortsätter med öl och smyger iväg ut och dricker ännu mera.
Visst det känns jobbigt de gånget jag och mitt ex måste prata med varann men jag tror och hoppas att tiden läker.
Det finns hopp.