Här och nu, idag en måndag har jag snart druckit 2 flaskor rödvin.
Imorgon ska jag jobba .. borde jag jobba. Kanske skyller jag på något som kan få mig att slippa.. men bortförklaringarna börjar sina..
Idag hade jag,igen en orsak till att berusa mig, ännu en gång fly från allt som känns obekvämt att känna.
Det är läskigt, detta med känslor.
Jag dricker för att jag inte kan hantera dem, känslorna. Samtidigt som att jag inte kan förmedla dem när jag är nykter.
Känner någon igen sig i det ..?
Det hela blir en omöjlig ond cirkel.
Jag läser era historier, känner igen mig samtidigt som inte.. funderar över varför jag har mitt beroende.. varför alkoholen är det största centrumet i mitt liv.
Jag har varit där i början, då alkohol faktiskt gav mig något... att bli utåtriktad , fantasifull, avslappnad. . Nu dricker jag oftast tillsammans med ångest.ofta för mig själv, med många minnen ,men allt för få posetiva sådana.
Är så duktig på att gräva ner mig i ett dåligt förflutet , fortsätter vara arg på en start i livet med dåliga förutsättningar. Visst hör det väl till att ta ansvar över sitt liv som vuxen , men att börja så dåligt från sin barndom och också dra på sig det här som människor kallar för alkoholism .. hur tar man sig ifrån det.
Jag känner mig på något sjukt sätt väldigt trygg i min destruktiva bubbla. Där jag kan dricka A och hoppa över allt det här som blir övermäktigt ..
Jag känner mig ensam ikväll , och rädd. Jag är rädd för mina Egna tankar när dem är så mörka.
Jag vet faktiskt inte als, vem jag är utan mitt drickande.
Men jag vet att med mina 25 år så borde jag inte leva mitt liv så som jag gör.
Någonstans så försöker jag hitta solsken
Men samtidigt lägger jag krokben för mig själv