Hej,

Nu var det ett tag sen jag postade något här. Men iaf. Min mamma har varit nykter sen 10:e oktober, då hon blev vräkt och fick flytta in till oss.
Hon gick en behandling här i stan hos kommunen och allt verkade funka bra. Hon fick en lägenhet, tyvärr i en annan stad, där hon bott i 2,5 månad.
Hon ringde i tisdags och jag tyckte hon lät onykter. Men jag tänkte hon är lite släpig i talet ändå så jag kanske bara inbillade mig. Men sen ringde jag i lördags kväll och hon lät tydligt påverkad. Jag påpekade att hon lät sluddrig men hon förnekade det. Hon påstod att hon lät sluddrig för hon inte pratat på ett par timmar.... Hon förnekade även att hon druckit.

Nu har jag tänkt på det här hela helgen. jag är helt slut, med migrän och magproblem.
Hon ska vara kattvakt åt oss nästa vecka när vi åker bort och jag vet inte ens om hon klarar det.
Jag har redan ångestproblematik sen 20 år tillbaka och oroar mig i vanliga fall för allt. Och nu får jag det här med lagom till resan.

Hur tacklar men det här? Jag känner mig helt maktlös.

//Lorea

Ordna annan hjälp till katten.
Ha en bra semester.
Skit i morsan.

Om du klarar det så behöver du aldrig skriva mer här :)
Jag förstår din vånda och jag vet precis hur det känns när allt man hoppats och trott på får en ände.
Någonstans visste man ju att det skulle kunna gå såhär.
Man lägger ett lagom ansvar,en katt och tänker att det grejar hen.
Men icke sa nicke.
Allt måste börja om igen och hela cirkusen tar fart.

Så jag upprepar i all enkelhet de tre första raderna..

Kvinna 50

Ullabulla, de ligger en hel del i de du skriver. Kan vara enda sättet att mamman fattar att hon förlorat allt och verkligen gör nåt åt sitt liv.

Problemet är att jag inte har någon annan som kan ta hand om katterna. Hade resan varit längre fram hade jag kunnat boka kattpensionat.
Men jag funderar på att bryta helt efter semestern. Mitt psyke klarar inte det här mer.

Det var ett tag sen du skrev ditt inlägg men här kommer ändå lite sen feed-back på det...

Det låter verkligen som om du påverkats mycket negativt av din mammas beteende och som om du själv hamnat i dåligt psykiskt mående pga av det, det är inget ovanligt att det blir så när en relation till någon nära blir trasslig på olika sätt. Vill bara skicka med dig möjligheten att ringa till Alkohollinjen, där finns det utbildade rådgivare man kan prata med just vid oro för anhöriga och när det är svårt att veta hur man ska bete sig. Det löser kanske inte allt men det kan oavsett vara skönt att få dela sin oro och funderingar med någon. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/ De har öppet till kl 19 idag onsdag.

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Tack för svaret! Jag har varit iväg på semester så jag har inte kollat förrän nu. Allt gick bra med katterna och lägenheten. Jag har även börjat gå på al-anon möten. Det känns ganska bra att träffa andra som också har det jobbigt och som är i samma situation. Det känns som om jag redan klarar av att koppla bort hennes drickande från mina tankar. Tack för tipset om alkohollinjen!